Nu är det ju så att Lilla K bestämmer...
Ibland tycker jag att det är lite synd om Scilla som är den som backar och finner sig i tingens ordning. Katrina bestämmer och kommenderar när det ska lekas eller inte. När de är i hagen blir det väldigt tydligt. Scilla som vill leka och busa mest hela tiden blir tillbakahållen om det blir för ystert. När Katrina själv är på lekhumör så är allt fridens lilja men om hon inte är det så markerar hon varje försök till yster lek från Scillas sida. Hon gör inget drastiskt utan bara liksom stänger av hennes lek. Katrina tål inte att bli omsprungen heller för den delen. Det riktigt märks att det stör henne. Lite dragning till sur kärring är det faktiskt. Mycket är på hennes villkor. Men oftast är de kompisar och hänger ihop. Betar och nosar på samma ställe. Igår letade de godis i hagen och gjorde så på precis samma plätt! Jag är inte säker på att det är det mest begåvade...
I torsdags var vi hos veterinären och fick vaccinationer. Först gjorde jag en invägning och fick resultatet 29,5 kg Katrina och 28,5 kg Scilla. Det går ingen nöd på dem...Vi fick träffa en ung veterinär som tidigare har träffat Scilla. Det var i somras då Scilla hade skadat sin trampdyna. Veterinären tittade i Katrinas öron då jag tycker att hon skakar på huvudet lite mycket och verkar irriterad. Katrina skrek lite då hon tittade i örat men det syntes inget som tyder på någon inflamation eller så. Katrina skrek när hon fick spruta också för den delen. Det gjorde däremot inte Scilla som ju annars är den som skriker dödsskriket för minsta lilla. Hon försökte smita undan så gott hon kunde men när hon insåg att det var kört så fogade hon sig. Scilla fick klorna klippta också. Det behövdes inte tas så mycket faktiskt. Jag väntar på nya glasögon och känner mig lite osäker på Scillas klor då hon gärna drar ifrån tassen och är otålig. Katrina märkte att Scilla inte tyckte om behandlingen och kom direkt och ställde sig jämsides med henne helt nära. Så visst håller de ihop. Fast det är Katrina som bestämmer. Så är det!

"Kommandoran"...


Sprakfålen...


På samma plätt...

Tack och lov så har vi hagarna! Det går ju inte att släppa dessa två virvelvindar vind för våg tyvärr! I mina fantasier går vi över öppna fält ner mot en lång strand med härlig vit sand så långt ögat når. Fria utan koppel springer vi där tillsammans och njuter. Ingen trafik, inget krossat glas och inget annat farligt...När det nu inte riktigt är så så förlitar vi oss på våra inhägnade platser och önskar oss ännu fler! En inhägnad med sand skulle vara toppen för dessa två. Sand är det ursprungliga underlaget för dessa ökenjägare. Perfekt underlag som ger starka senor för alla. Det märks när vi går på stranden att de gillar detta. De skuttar och sprätter runt och blir extra ystra. Det finns några ställen som jag har sett ut som utmärkta plaser för ändamålet. Som matte till två Greyhounds så har jag alltid blicken inställd på ställen som kan förvandlas till springställen...

Skutt i Bubbetorps hage...!

Här är det inte nerlusat med inlägg precis! Orsaken är inte att det fattas vardagliga händelser att delge utan beror mera på min bristande fokus på uppgiften. Har haft annat att stirra runt med...Energin går åt till annat skulle jag också kunna säga. Jag är helt enkelt trött...
Det är en välsignelse att jag har mina två Greys! Så lika men ändå så olika...
Våren är här efter en dryg period med kyla. Nu blommar det i backarna och det har börjat grönska så försiktigt. Det var härligt igår för tjejerna i hagen. Visst sprang de men det nosades mest. Långnosarna kan inte få nog av vårens alla dofter! Det doftar kanin i hagen också. För några veckor sedan träffade vi en kanin där och spreciellt lilla K kommer ihåg detta väldigt väl. Därför måste alla kaninställen också inventeras i Vämöparkens hage så fort vi kommer dit. Arma kanin som råkade ut för att bli jagad av henne! Det är Katrina som är jaktledare. Scilla hänger på.
För dagen är Katrina halt på höger fram efter gårdagens spring i hagen. Har känt igenom hela benet och framdelen och det finns ingen skada eller smärta som märks utöver hältan. Förmodligen en sträckning så det är bara att vila och avvakta. Hon har haft så här en gång tidigare och det är nog inget att bekymra sig över.
Mormor är nu i form och promenerar som vanligt med tjejerna om dagarna. Så skönt för alla ska jag säga! De är alltid en hel del "utflykter" genom jobbet för min del på vårkanten och så även denna vår. Mormor står för det andra hemmet för mina tjejer och de sover gott även hos henne. Senast var det Katrina som sov i mormors säng men det där kan variera. Så är det även här hemma. När jag har varit borta vill gärna Katrina ta plats hos mig. Jag brukar känna på mig när Katrina vill ha lite mer närhet. Hon är på sätt och vis den mest självständiga men ibland så. Scilla vill ha närhet jämt och tittar långt efter Katrina med längtan i blicken om Katrina hinner före upp i sängen. De sover aldrig båda i sängen samtidigt. De kan ligga där ihop på dagarna men inte på natten. Scilla får mest kel i vardagen då hon ber om och behöver mest kel. Fast det gäller att vara lyhörd även för Katrina. Alla ska ha sitt. Rättvisa är ju inte alltid lika mycket eller exakt jämt fördelat. Mera åt hållet; Åt var och en efter behov...!

Från den tidigare kaninjakten...


Långnosar i vårhagen...


Söndagspromenad...

Hur ska jag nu sammanfatta de senaste fjorton dagarna? Det är långt mellan varven här på bloggen som en del av er har noterat. Det gäller att uppdatera om det ska kommas ihåg några vardagliga detaljer...Tjejerna är friska och så även jag. Våren kom av sig och det har varit kallt igen ett tag. Promenader, spring i parken och i hagen och en och annan biltur till djuraffären för att handla mat och annat smågodis. Vardagarna hos mormor med kortare promenader, bus och kel. En och annan godisbit halkar ner då det är en del godisletande hos mormor nu för tiden som sagt. Så går dagarna. Mina tjejer gillar rutiner men de vill ju för den delen inte ha tråkigt. De är rätt påhittiga och ibland på gränsen till riktiga små "frön".
Denna helgen har det varit fint väder och vi har gått mycket promenader med tillhörande lössläpp. Igår sprang de ordentligt i Amiralitetsparken och var rejält trötta på kvällen. Jag har ju bara mobilkameran så kvalitén på mina bilder är därefter. Tog några bilder i parken men flera var bara med brun jord på. Ingen fyrbent i sikte. Scilla fastnade på en bild där Katrina var på väg ut ur bild. Idag fick de springa lite i fårhagen men de hade inte så stort behov av att flänga runt då de var mätta på spring sen igår. De nosade mest runt. De reglerar ju behovet av intensitet själva. Det är skönt bara att få vara lös. Jag har dragit mig för att släppa dem i den där hagen sedan Scilla skadade sig där i januari. Men de har ju varit där många gånger utan att det har hänt något så idag så...Scilla får ha ett litet bandage på ärret därför att huden är så tunn där. Vill för allt i världen inte att huden ska spricka upp. Nu har vi varit ute en sista runda så nu har vi bara sista kvällskisset kvar vid tio i kväll. Scilla har busat runt här hemma men ligger nu här intill och vilar. Hon har ju en given plats på filten vid fönstret i matrummet när jag sitter där. Katrina ligger oftast i lilla huset som står i ett hörn intill matbordet. Om nu Katrina tar Scilla plats så blir Scilla irriterad. Hon går inte in i huset. Hon prövade lite i förra veckan så hon vill nog gärna gå in där. När Katrina placerar sig på filten först så går Scilla till huset och drar ut dynan, kudden och filten som ligger där. Hon ruskar grejerna och drar runt dem över hela huset. På något sätt vill hon visa sitt missnöje över situationen. Hon gilla inte flexibla placeringar den lilla vita...
Idag har jag klippt klorna på alla tassar utom en. Scilla ville bara tre och sen var det stopp. Vi tar den sista en annan dag. Hon är lite otålig och kinkig, Scilla. Katrina har fått tassarna insmörjda också. Det har inte Scilla då hon inte vill ha något kladd på tassarna. Jag smyger dit lite ibland men märker hon av det så skriker hon "dödsskriket". Hon har det där skriket för minsta lilla. Som om man håller på att mörda henne som mormor säger. Den "lilla vita". Vid den här tiden förra året tittade jag på henne på bild från Irland och drömde om tillökning i familjen. Hon har ju faktiskt bara varit här i Sverige i drygt tio månader. Fast det känns som att hon har varit här mycket längre. Hon tillhör liksom här det lilla vita smycket!
Den lilla svarta diamanten ligger nu för ankar i vardagsrummet. Hon är så snäll och klok. Hon har dock lite problem med andra hundar som hon bara måste skälla på. Vi övar på att inte skälla. Vissa skiter hon i men de stora svarta har hon fobi för. Vissa andra också för den delen. Småhundar bekymrar henne inte. Jag begriper inte det där urvalet men det är himla besvärligt med detta skällandet. Ibland jagar hon upp sig otroligt. Snart får vi väl ta hit "mirakel-Barbro" från Gokväll. Det är ju sällan hunden det är fel på...Oftast sitter ju svaret på problemet i andra sidan av snöret. Idag har vi passerat flera stycken utan problem. Det gäller att ligga i framkant och ha en godis i handen i beredskap. Detta ofog har börjat efter det att Scilla kom så på något sätt tror jag att det hör ihop.
I fredags gjorde prinsessorna med stort P en utflykt på baksidan av huset förresten. Mormor var ute med dem lite snabbt här utanför och var väl inte så uppmärksam. Men Scilla som ser allt upptäckte en röd katt och ryckte till så att mormor tappade kopplet. Katrina var snabb att haka på så bägge flög efter katten i full karriär. Mormor, som ju inte är så stabil på ena benet just nu, blev livrädd. Det hela gick snabbt över då katten var klok nog att sätta sig i säkerhet. Båda de små änglarna kom tillbaka till mormor när hon kallade på dem. Mormor kunde pusta ut men behövde nog helgen att vila ut på. I morgon börjar en ny vecka så nu återstår bara att avrunda denna sköna söndag. God kväll till dig som läser bloggen!

Lördagsfläng i parken...


Godissök...


Min lilla svarta...


Vita smycket...


Söndag med vår i luften...


Vit och svart i fårhagen...

Lite vår i luften kan vi väl ändå påstå att det är?
Efter en vecka hos mormor är det nu helg igen för tjejerna. Mormor som fortfarande går med spjälat ben kunde inte hålla sig från att gå promenader med Scilla och Katrina nu när det blev lite vårkänning. De har varit ute på lite längre rundor i veckan tillsammans. "De går så snällt", säger mormor som är så trött på att inte kunna vara ute och gå ordentligt om dagarna. Fyra veckor till så ska väl den där spjälan bort. Håller tummarna att det ska gå bra allting för det ska knipsas bort ett par spikar som har flyttat på sig innan hon kan börja träna upp sin knäled igen. Det har varit mycket gos och godisletande hos mormor under denna konvalecens. Som tur är har mormor stora ytor att busa på inomhus. Det blir en del mattor att rätta till...
I förgår åkte vi upp en runda till hagen men där var det fortfarande snörester kvar. Snön var blank och halkig så jag vågade inte släppa mina två prinsessor med risk för skador. Några isprinsessor är de ju inte precis mina långbeningar. Det fick bli en vanlig promenad istället. Men igår släppte jag dem på ett litet "after work" i Amiralitetsparken. Parken var som en lerig åker men inte alls geggig och hal. De sprang runt som tokiga. Utan täcken dessutom så att de skulle få lite vårkänlsa. Scilla ställde glatt upp på bild men lilla K hade inte tid. Hon bara swischade förbi. Det är inte lätt att fånga en grey på språng med mobilkamera. När Katrina tycker att det är slut går hon till grinden och ställer sig och piper. Då tar vi ingen bild för det är inget kul med pipsillar. Hennes matklocka ringde och då är det bara så. Hade hon inte varit inom grindarna hade hon gått raka vägen hem när hon tröttnat. Det är jag helt övertygad om. Hon hittar överallt den lilla pipfian. Det hade varit kul att testa det där en trafikfri dag...
Just nu ser jag att det är många irländska hundar för adoption på neverneverlands hemsida och på deras fb-sida. Alla dessa fina i behov av ett eget hem! Alltid är det någon som man fastnar för lite extra. Men jag har (tyvärr) fullt. Men det kan ju finnas någon annan som grubblar på en ny familjemedlem...?
Idag skiner solen men det blåser kraftigt så vi får se vart vi kan ta oss lite senare när vi har städat och tvättat lite.
Ha en trevlig lördag!

Utan täcke i snöfri park...


Swisch...

Lördagen bjöd på ösregn. Det är helt OK om det innebär att det är slut med snö nu. Ju mer regn, ju snabbare försvinner snön. Sen ska det bli sol och vår är det ju tänkt. Annars har det varit mysigt med snön när den har varit mjuk och kul att leka i för tjejerna. Nu blev det helt plötsligt skare på snön och det går ju inte alls. Scilla blev alldeles till sig när hon upptäckte detta. Hon kunde inte ta sig fram alls tyckte hon och än mindre sätta sig. De är känsliga min töser! Regnandet under gårdagen inbjöd inte till någon längre promenad. Vi hann med en hyfsad runda på morgonen men senare var det värdelöst. Det gjorde att Scilla fick ett litet ryck inomhus på eftermiddagen. Det är så det blir. Man får inte var pedant! Hon är så roligt min lilla pajas. Katrina finner sig mer i omständigheterna och smyger undan och myser. Annars får vi kompensera så gott det går med att gömma godis och plocka fram tuggben och så. Det måste ju hända något. Tur att vi har varit i hagen ett par gånger innan i veckan. De var med mig och handlade också igår. Bilen är ett mysigt ställe att hålla till i när det öser ner. De ligger där bak och snurrar ihop sig tätt tillsammans. Det immar igen på rutorna och tittar någon in lite hastigt kan de tro att det ligger två fläckiga kattdjur där bak i skuffen.
Här om dagen ringde Lena och tyckte att jag favoriserar Scilla genom att mest lägga ut bilder på henne. Jag tycker att det är jämnt fördelat här på bloggen men på fb kanske jag har lagt ut lite fler bilder på Scilla på sistone. Får tänka på detta :) Katrina hade ju stort utrymme från början när hon var själv. Så Scilla ligger ju efter kan man säga. Mormor brukar också oroa sig över att Katrina skulle bli undanskuffad då Scilla tar mycket plats. Har funderat på det där...Scilla kräver mycket plats. Hon söker kontakt, tränger sig fram och manar med tassarna om uppmärksamhet på ett mycket mer påtagligt sätt än Katrina. Hon pratar med ögonen och vill ofta ha bekräftelse på olika sätt. Hon är den som alltid är fysiskt närmast. Hon har behov av det och får också mycket uppmärksamhet just därför. Hon är till exempel alltid först på plan hos mig i sängen på morgonen när vi vaknar. Då vill hon gosa. Katrina är på ett annat sätt och har varit det hela tiden. Scilla har "tvingat fram" henne kan man säga. Hon håller sig mer framme nu när hon har konkurrens. Det är bara bra. Hon kommer annars liksom stillsamt förbi för ett litet kel då och då. Vissa kvällar smyger hon upp till mig i sängen och visar att nu ska jag ligga här i natt. Ofta så får jag söka upp henne och mysa lite. Det älskar hon! Det gör jag inte med Scilla på samma sätt. Hon behöver sina stilla stunder ifred på de platser hon vilar på. Det är många situationer som jag får behandla dem olika på. De är lika i sitt rastypiska uttryck men så olika som personligheter. Men Katrina är inte styvmoderligt behandlad på något sätt. Hon är självklart min för all tid och evighet och har min kärlek från nosknopp till svanstipp utan förbehåll. Min lilla svarta skatt! Det gäller även min lilla vita stjärna! Jag lär inte komma undan...!

Min svarta skatt...


Min vita stjärna...!

I natt har det snöat ordentligt så vi har pulsat runt på morgonpromenad! Det tog i medan vi var ute och det har bara fortsatt här medan de fyrfota vilar i sofforna och jag har druckit mitt kaffe. Hade tänkt mig lite aktiviteter där bilen skulle vara inblandad idag men det får nog vara. Den står full med snö på gatan...Det blir en promenad till så småningom. Vi får se om det är ledigt i inhägnaden på stan. Jag släpper, som jag tidigare sagt, inte mina tjejer med andra hundar längre om det inte är någon vi känner förstås. De har inget behov av andra sådär i största allmänhet och skaderisken är för stor. Det är alltid något i alla fall...
Skadan på Scillas ben är nu helt läkt men jag kör med bandaget ett tag till för huden på skadestället är så tunt. Berättade jag om vårtan på Scillas rygg? Den började som en liten upphöjd fläck och växte på ett par månader till en liten glansig vårta. Veterinären tyckte att den skulle tas bort. För ett par veckor sedan tyckte jag att den precis som hade torkat ihop lite, lite. Och jajamen. En dag var den bara borta och hade lämnat en liten sårskorpa efter sig. Den har nu läkt ihop och vårta är pyts väck. Märkligt! Vi får väl se om den kommer tillbaka?
Scilla ska få ett Hurtta värmetäcke i brunt. Hittade en billig på en nätshop. Hopppas det kommer i morgon. Tänkte först köpa en fleeceoverall till henne. Katrina är så glad för sin röda. Men Scilla har sagt att hon inte vill ha nån overall så det får bli värmetäcke i stället. Hon har nu Katrinas regnbågstäcke från i fjol. Det där täcket var för långt för Katrina och passade henne liksom aldrig. Vissa plagg ser bara ut som om man har lånat dem. Så var det med det där täcket på Katrina. Scilla passar, av någon anledning, bättre i det där pajastäcket...
Igår var vi i Bubbetorps hage. Det är kul i snön! Scilla skuttar runt som en tokig. Det gör hon även i koppel bitvis nu när det är mycket snö. Katrina har det svårare med kalla tassar. Hon har som ett lite tyngre steg. Scilla har aldrig tassen så länge i marken. Ibland undrar jag om hon över huvud taget har någon tass i marken. Min lilla sprakfåle!
Nej, nu får jag ta itu med dagen. Scilla kom precis förbi och ville ha lite kel. Katrina ligger i sängen och har inte gett sig till känna ännu. Jo, nu kommer hon också. Hon piper då hennes matklocka ringde! De säger till på olika sätt. Dags för en tur i snön innan det är dags för mat! Ha en bra söndag!

Vinterklädda...


Vinterpromenad...


Snöjakt...!


Matte är bäst...!

Nu är det kallt så in i Norden! 15 minus sa min termometer till om nu på morgonen. Det känns som kallare då det är lite vind. Vi tog oss ut i alla fall på tidig morgonpromenad. Tog fram Katrinas Hurttaoverall igår. Hon gillar den. Scilla har ingen. Hon är inte lika kinkig som Katrina när det gäller kyla. Ska det vara så här länge så kanske hon får en hon också.
Och jag som började sticka tuber till halsen. Inte färdigt såklart. Motivationen har sviktat då det har varit så milt hittills. Nu får de ha fleecehalsdukar virade runt sig. Det finns att köpa tuber i fleece från olika företag som tillverkar täcken. Det finns massor av fina grejor till vinthundar förresten. Tjeckien och USA har snygga välsydda saker med finesser. Täcken, regnkappor, skor och värmande plagg i mängder. Såg en sovsäck på ett ställe som verkar jättemysig. Snygga halsband finns det en uppsjö av. Frågan är vad, vilken färg och vad man behöver? Det finns för mycket för att jag ska kunna välja. Jag är egentligen mest inne på att ha ordentliga regnkläder som går upp över huvudet. Det är ju regn och rusk som vi har mest av. Sen kan man komplettera med något varmare att ha under. Ett litet underställ i trevlig färg helt enkelt.
Lilla K piper och skriker så fort vi står stilla och håller upp tassen. Igår eftermiddags ville hon inte kissa. Det var då jag tog på henne overallen och gick ut igen. Då gick det bra. Vid sena kvällskisset slog vi rekord i snabbhet. Vips så låg vi i sofforna igen...
Nu har vi varit ute och kommit in i värmen igen. Lilla K var så glad i sin overall. Promenaden gick till kyrkogården där vi tände ljus. Det står så duktigt och väntar vid sidan om mig. De vet hur det går till nu med lyktorna.
Frukosten är nu uppäten. Katrina ligger på soffan och tittar på när jag förbereder min frukost. Scilla ligger vid mina fötter, så nära hon kan, och väntar på en ostskiva som brukar komma. Det är så vi har det på lördagarna!
För dagen har Scilla rosa bandage med röda hjärtan. Såret läker fint. Det är fortfarande rött ärr och tunn hud så vi skyddar med bandage. Vi vill inte att såret ska spricka upp igen.
Det ser ut att bli en solig dag så en sväng till hagen kan det nog bli innan lördagen rullar vidare. Vi ska fira födelsedag idag. Det är Rolf som ska gratuleras! Har man riktig tur så kan det bli lite leverpastej till de fyrbenta. Vi tvåbenta ska ha lite annat.
En trevlig lördag, önskar vi Dig bloggläsare!

Trivs i röda overallen...


Mycket söt flicka vill ha en ostskiva...

Idag tog vi en tur till Bubbetorps hage. Det är lite snö där nu av den sorten som man får hyfsat fäste i. Denna hagen är fri från vassa grenar och annat elände som de kan skada sig på. Scilla har ju fått vila nu med sin skada. Antibiotikakuren är nu slut och båda tjejerna talade tydligt om att de ville busa runt idag. Nu måste vi vara lite försiktiga så att inte såret spricker upp. Det har det tyvärr gjort ett par gånger i veckan. Alltid är det något som är i vägen när det är full fart. Det är det även inomhus ibland när de är glada och jagar varandra mellan rummen upp och ner i sängar och soffor.
Bandaget har jag bytt ut några gånger. Nu har jag köpt sprayplåster som jag ska sätta på när såret har läkt så pass att att det är torrt. Bandage och vadd har jag köpt upp mig på så vi klarar oss ett tag. Idag kör vi med gult självhäftande bandage. Gult med gröna fyrklöver. Det passar Scilla som är mitt eget lilla fyrklöver. Nu är de mätta och trötta och ligger här intill, tillsammans, på sitt täcke i matrummet. De hade kul i hagen idag. Scilla sprallade loss som den clown hon är. De tycker att det är roligt i den kalla snön mina små hjärtan.

Bus i hagen...


Full fart...

De är riktiga snyggingar mina tjejer. Här på bilder som togs i hagen för ett par veckor sedan. Det var veckan innan Scilla skadade sitt ben. Scilla och Katrina är stadstjejer som gillar att springa loss i full frihet ett par gånger i veckan. Som tur är har vi numera flera ställen att välja på för lediga språng. Min svarta skatt, Katrina, har lagt på sig lite hull i vinter då promenaderna inte blir så långa i veckorna sedan mormor skadade sitt knä. Lilla K känns så mjuk och go. Min lilla kloka, svarta, vackra prinsessa. Den lilla vita fyrklövern är den keligaste på jorden. Stark och muskulös som aldrig förr busar hon runt så fort tillfälle bjuds. Hon är en liten pigg clown och har också, som den clown hon är, en mycket känslig sida. Sen är hon ju så "livsfarligt" söt också...

Min svarta prinsessa...!


Min vita prinsessa...

I fredags eftermiddag tog jag en tur till hagen med tjejerna. Det var nästan på en gång något som fångade deras uppmärksamhet i en snårig del av hagen där de annars inte brukar hålla till. Förmodlingen en sork. De kunde inte släppa detta som de hade fått syn på så därför blev det inte mycket spring. Såg på en  gång något, som först liknade smuts, på Scillas högra framben. Det var blod visade det sig när jag drog med handen över benet. Hon skrek inte eller så så som hon brukar när det är något. Hon var väl adrenalinstinn av upphetsning av det där lillla djuret de hade fått span på. Det hade börjat skymma något så jag såg inte riktigt bra hur läget var men bedömde ändå att vi skulle behöva åka ut till veterinären. Snabbt in med båda två i bilen och ut till distriktsveterinären som jag hoppades skulle finnas på plats. Vi hade tur. Vi kom som första ekipage på jourtiden för helgen och fick snabbt träffa en veterinär. Vid invägningen visade det sig att Scilla har gått upp rejält i vikt. Precis som jag trodde. De är båda kraftiga och starka nu då det springer och hoppar en hel del. Färskfodret gör väl sitt till. Lite extra hull har de allt också då de inte får så långa promenader om dagarna sedan mormor skadade sig. 28 kg Scilla och ett halvt kilo mer Katrina. Lilla K är mattes lilla tjockis. Hon skrek högst hos veterinären. Besöket där inkräktade på hennes mattid. Lilla K missar aldrig en måltid! Scilla skrek inte men var väldigt rädd hela tiden. Nu hade hon tur i oturen med skadan. Hon hade även rivmärken på insidan av låren som jag inte såg först. Skadan på benet, en reva på knappt tio centimeter, hade precis hamnat på sidan om den stora ven som går ner fram på benet. Det blödde bara lite grann. Revan såg otäck ut men veterinären bedömde det inte som att det behövdes sys. Bandage, antibiotikainjektion, smärtstillande och recept på antibiotika. Vi kom hem alldeles för sent enligt Katrina. Ingen bra början på helgen.
Det är besvärligt med skador för Scilla som ju har en smärtupplevelse i bagaget då hon blev brännskadad på irland. Det är så sorgligt när hon drabbas och måste bli hanterad. När vi vaknade i går morse så såg jag att bandaget hade stasat benet alldeles för hårt. Jä...a skit! Tassen var iskall och rejält svullen. Bandage bort! Lättare sagt än gjort på en livrädd Scilla. Till slut lyckades jag få upp en flik och kunde klippa upp bandaget och rulla av alltihop. Det tog nästan halva dan för svullnaden att släppa helt och att återfå cikulationen i tassen. Såret såg torrt ut och någon blödning fanns inte. Hon har fått vara utan bandage sen. Hon rör inte såret tack och lov. Jag har koll på henne. Hon var misstänksam mot mig hela dan igår. Först på kvällen sökte hon nära kontakt med mig igen. Hon låg på min arm och gosade länge och väl. I morse var hon hyfsat som vanligt tack och lov. Men hon ville inte ha frukost. Antibiotika i leverpastej gick bra men inte mat. Det var likadant igår då hon åt först senare på dagen. Det tar på krafterna dessa äventyr. Lilla K hoppar inte över någon måltid...Hon tackar inte nej till leverpastej heller. Nu väntar en lugn söndag. Det blir skrivjobb för min del idag så Scilla och Katrina kan sova nästan hela dagen. Men först ska vi ta en söndagspromenad!

Kvällsgos till slut...

På morgonen behövs ingen väckarklocka här hemma. Katrina tjänstgör här och ser till att matte vaknar. En stunds morgonmys har vi först. Scilla är angelägen om ett första kel för dagen. Detta är mycket viktigt tycker hon. Lilla K är inte alltid lika mån om detta då hon vill att vi stiger upp. Senast kvart över sex är vi ute med neonväst och neontäcken i morgonmörkret. Påklädningen utav täcken är en liten rolig procedur då det är mycket glädje och bus innan vi kommer i ordning. Det är lilla K som står för detta stoj i arla timme. Hon är så glad så hon bara måste springa runt med sina saker och härja lite innan hon kommer springande. Scilla kommer för det mesta på en gång men hon kan också ryckas med i glädjeyran. Det är rätt kul detta så jag låter dem hållas. Det är så glädjande alltihop detta med Katrinas utlopp på egna initiativ. Hon som var nästan ingenting när hon kom. Annars är de ju väldigt snälla och lätta att ha att göra med. Så det gör inget att det fläktar till lite så där i gryningen. Man vaknar ju till! Just nu är det däremot lugnt. Snart är det dags för sista kvällsrundan. En snabb en bara. Men då är det minsann inte mycket liv i luckan. Nu vill vi ju sova, tycker Katrina och lilla Scilla.

Sömntuta...

Så gott med några lediga dagar! Idag är det "vanlig" söndag och dags att snart börja komma i vanliga rutiner igen. Riktigt vanliga blir de ju förstås inte så länge som mormor hoppar runt med kryckor. Fast så långt ser det lovande ut. Det ska säkert gå bra för henne att komma i vanligt slag i. Hon vill så gärna komma ut igen tillsammans med  och Katrina.
Mina fyrbenta tjejer tycker att det är så mysigt när vi är hemma tillsammans. Hur vet man det då...? Det märks! Flockdjur vill ha sin flock samlad Då är det harmoni i lägret.