I natt har vi varit ute vid två och sedan med jämna mellanrum hela dagen i takt med att Katrina har sagt till att hon vill gå ut. Den lillla magen har av okänd anledning drabbats av rusning. När hon vill gå ut piper hon som ett brandlarm så då får det gå undan. Hon har annars ätit och druckit som vanligt. Pigg är hon också. Så hon verkar inte vara sjuk på något sätt.
Varför har man alltid helt plötsligt en fyrbent i sängen när man ska bädda. Där är alla lika. De kommer som ett brev på posten så fort man börjar fladdra med lakanen. Katrina är inget undantag. Det är märkligt det där. Eller inte förresten. Det händer ju något!
Det har varit grått, lerigt och blött idag men vindstilla och regnuppehåll. Ganska OK väder alltså. Man kan ju inte få allt. Vi gick på långpromenad tillsammans och avslutade med en rusch på fotbollsplanen. Hon springer glatt några snabba högervarv på planen och är sedan nöjd. Det är lika fascinerande varje gång jag ser henne i full karriär. Att hon springer så i högervarv måste ju nästan vara något som sitter i sedan hon tränats på bana tidigare tänker jag. Hon verkar hur som helst ha roligt när hon springer. Hon kommer på inkallning och hon är så gullig när hon springer emot mig det lilla hjärtat. Det var fullt med vattenpölar idag. Hon är makalös på att snitsla sig runt pölarna. Inte som somliga andra som bara måste gå i alla pölar som finns. Oj, vad jag längtar efter Lilleman Amos just nu när jag skriver detta. Undrar varför?

Jag hade tänkt att bädda nu... Eller?

När jag kom hem idag så var Katrina redan hemma. Hon mötte mig i hallen, jätteglad över att se sin matte. Av lappen som låg på köksbordet framgick att hon inte kan ha varit ensam så mycket mer än en kvart. Men den kvarten kan vara väldigt lång om man är så sällskapssjuk som lilla K. Av mormors meddelande framgick även att de idag hade mött både en katt och en räv. En räv i stan? Jag blev ju självklart nyfiken så jag ringde upp mormor direkt. Jo men, de var en riktig räv som de hade mött. Mormor, morfar och Katrina gick tillsammans till sjukhuset idag för morfar skulle dit för provtagning. Katrina och mormor fortsatte på en långpromenad när de hade lämnat morfar på sjukhuset. De mötte först en katt som fångade Katrinas uppmärksamhet. Hon kan vara het på katter men om man är vaken och förbereder Katrina på att det är en katt där och den ska vi inte bry oss om så går det bra att bara gå förbi. Så gjorde de nu och katten fick gå iväg utan att bli antastad. Alldeles i närheten får de så syn på räven som smyger i skogen. Katrina följer räven med blicken och är mycket intresserad av den. Mormor ser att räven följer infartsvägen och tar sig över på andra sidan vägen mot Vämöparken. Mormor och Katrina passerar under en tunnel och när de kommer över mot Vämöparken så ser de räven igen. Man kan ju undra vad den stackarn gör så nära stan? Sen kan man ju också undra vad räven tänkte när han fick syn på lilla K i regnbågsmönstrat fleecetäcke...

Undrar vad räven tänkte...?

Vi har vilat oss igenom dagen i stort sett. Det har ju ösregnat till och från så då känns det helt OK att ta tillfället i akt och bara softa. Vi låg länge på schäslongen och tittade på morgonprogrammet på TV. Lilla K ihopsnurrad på min arm. Mysigt! Bilden tog jag med mobilen för det var den jag hade intill mig. Bilden blev lite suddig men hon är så gullig så jag lägger ut den ändå. En tur i bilen till affären blev det dock på eftermiddagen. Lilla K har problem med att gå in i bilen. Jag lyfter henne in och hon gör sig stel som en pinne. Inne i bilen är det inga bekymmer. Det är momentet in där bak som är knepigt. Det är väl något gammalt trist minne som spökar. Efter bilturen fick hon ett grisöra. Det går alltid hem. Nu är det redan kväll. Nu väntar en ny orörd vecka...

Sov på min arm..

Ny måndag igen. Katrina vaknade en timme tidigare idag så visst påverkar ljuset henne. Nu blir det ju lite ljusare igen ett tag på morgonen efter tidsomställningen. Men det rättar ju till sig det också efter hand som det blir mörkare. Nu går vi ju in i den riktigt mörka tiden.
Morfar är på sjukhuset sedan i eftermiddags så idag har mormor och Katrina fått ta hand om varandra. Det är inte lika roligt när morfar inte är hemma, tycker Katrina. Vi får se hur det blir med lille morfar. Alla är oroliga nu. Morfar har ju aldrig varit sjuk.  Mormor, Katrina och jag var uppe på lasarettet och hämtade bilen som morfar hade ställt däruppe. Sen har jag burit ner vinterdäcken i bilen. De ska ju på nu. Snart är det snorhalt på vägarna. Katrina är inte glad för att gå in i bilen. Det är alls inga problem att åka bil för henne. Då ligger hon så bra på sin madrass där bak. Det är momentet in i bilen som hon inte är vän med. Jag tror att det är ljudet när bakluckan går igen. Hon gillar inte oljud min lilla skatt.
Nu ska jag titta på "sommarpratarna" på TV. Det är ett riktigt bra program. Lilla K har redan snurrat ihop sig i min säng. 

Vi är allt lite bekymrade nu...