Nytt nu är att mormor och Katrina går och möter mig när jag är på väg hem från jobbet. De kommer där på vägen och Lilla K blir så glad när hon ser mig. Jag blir lika glad jag så det känns som en riktigt trevlig vana detta. Det värmer i mitt hjärta när jag ser henne. Hon är så söt och glad mitt lilla hjärta. 
Det är ljusare ute nu på eftermiddagen. I morgon går vi in i vårmånaden mars. Det känns hoppfullt.
Den senaste tiden har det varit mycket inlägg och information i text och bild på facebook om fruktansvärt hemska förhållanden för greyhounds och andra hundar på irland. Jag läser som jag säger endast med ena ögat. Känner att jag måste läsa om detta elände men klarar det egentligen inte riktigt. Denna grymma hantering kommer så nära inpå nu när jag har Katrina som ju faktiskt är en av dessa...Fast det går ju inte att blunda. NNL finns på facebook och de har ju självklart en hemsida och en blogg. Du kan själv läsa om de förhållanden som råder och de insatser som faktiskt görs för att göra skillnad både strukturellt och för enskilda hundar. Bli vän med NNL på fb eller titta in på föreningens hemsida www.neverneverland.se

Mattes hjärta...

En timmes promenad på morgonen sätter fart på aptiten. Katrina står beredd vid matskålen när jag gör i ordning hennes skål med morgonmålet. Sen ligger hon på kökssoffan och väntar på sin ostskiva. När hon vet att det goda är slut går hon in i sängen och somnar. Själv njuter jag kaffe och frukost med söndagens morgontidning. Dagen har sedan gått i lugnets tecken. Har kollat skidor på TV och sedan uträttat lite ärenden och på eftermidagen har mormor bjudit på mat och nybakat. Denna helgen har det mesta gått i lugnt tempo. Nu ligger lilla K i sitt hus nära mig efter att hon har fått klorna klippta och tassarna insmörjda. Nu väntar en ny vecka med jobb och dagis. Även om det har varit bistert idag så känns det lite ljusare och hoppfullare. Kan det vara våren som är på väg?

Beredd...

Idag har det varit en lugn lördag. Känner mig som en matte som inte ritktigt är i form idag. Efter en stillsam förmiddag tog vi i alla fall en promenad fram och tillbaka till stan med mormor. Vi var inne på djuraffären och köpte några tuggben till lilla K. Det är mycket dofter i den affären men Katrina vet att inte alla benen är till henne. Hon fick ett när vi kom hem. Sina ben har hon för vana att äta i min säng. Lördagen har nu passerat utan några större äventyr. Det känns skönt att vila huvudet i TV-soffan.

Stillsam förmiddag...

Denna veckan har Katrina visat tydligt att hon inte vill vara hemma själv. Hon kommer som ett skott när jag tar på mig stövlarna. Hon har fått gå till dagis direkt på morgonen hela veckan. Vi tvättar i kväll och lilla K får följa med i tvättstugan också. Hon står beredd i hallen så fort hon märker att jag är på väg. I tvättkassen hittade hon mina "torktumlarbollar". De var ju väldigt kul förstås. Nu har hon parkerat sig i den obäddade sängen med sitt ben. Själv är jag tröttare än på länge och väntar på sista tvättstugerundan innan TV:n kallar med fredagsunderhållning. Det är vad jag orkar med i kväll...
En av mina trogna bloggläsare har blivit dubbelmormor i natt till en liten flicka och en liten pojke. Så fantastiskt roligt! Så till Dig AKTP; Hoppas att alla mår bra och STORT GRATTIS!!!

Kul i tvättstugan...

En greyhound har en skarp syn. De, och övriga jägare i vinthundsgruppen, använder ju i huvudsak synen och sin snabbhet vid jakt och inte nosen som övriga jakthundar. Därav den engelska benämningen sighthounds. Av boken framgår att de har särpräglad värdighet och att de som regel är ointresserade av främlingar men desto mer tillgivna sina ägare. Idag visade Katrina prov på sin goda syn då hon på mycket långt avstånd såg mig då hon och mormor mötte mig efter jobbet. Jag såg på långt håll från andra sidan gatan ögonblicket då hon uppfattade att det var jag som kom. Hon sträckte på halsen som hon gör då hon får syn på något intressant. Att hon är tillgiven sin matte visar hon när vi möts ska jag säga. Lilla gumman hon är så otroligt charmig. En annan liten älskling som också hade särpräglad värdighet, struntade i främlingar och som var tillgiven sin matte var min lilla skotte Flora. Påmindes om henne idag när jag såg Katrina sträcka på halsen när hon såg mig. Så olika men ändå så lika...

Flora - för alltid i mattes hjärta...
 

Ja du Annette. Jag såg din kommentar. Normalt sätt så håller jag med dig alla gånger i att det är bättre med snö och vitt är brunt och skitigt. Men just nu är jag definitivt snötrött. Mest för Katrinas skull. Vi har haft denna vinter så länge. Vanligtvis brukar vi knappt ha vinter förrän i januari här nere hos oss om vi nu har någon alls. Det ska bli så härligt när Katrinas täcke kan ligga kvar på hyllan och vi kan gå ut härliga långpromenader på eftermiddagarna även i veckorna. Ljus, härliga dofter och lite värme! Visst låter det härligt! Ser fram emot när kommunen tar fram stora sopbilen och tar bort allt äckligt grus så att jag kan ta fram min cyckel igen. Fram till dess tar vi naturligtvis dagen som den kommer och försöker göra det bästa som det är. Men man kan väl få längta lite...?
Katrina har just nu väldigt gles päls på vissa ställen. Är lite bekymrad över detta. Essentiella fettsyror får hon som tillskott på maten. Veterinären rekommenderade det redan när hon kom då hennes päls har varit gles från början. Det kan vara vintern och brist på sol tänker jag också. Hon har ju gått instängd i det där täcket nu så länge. Jag är tacksam över tips om hur Katrinas päls kan bli bättre!

Tänk att få ligga och trivas i gräset...

Mormor och Katrina gick och mötte mig när jag gick hem från jobbet idag. Det känns trevligt att bli mött på halva vägen. Att det är kallt är ju ingen nyhet. I natt kom det dessutom nysnö så nu är det vitt igen. Riktig julstämning. Vem vill ha det nu i slutet på februari? Hon är så söt, Katrina, när hon ser mig på avstånd. Hon ser på långt håll att det är jag och hoppar upp på mig och hälsar när vi ses. Ett litet värmande ljus i vinterkylan är hon allt.
Fick en bild från Joel idag på Amos i strut. Joel säger att de får in alla kanaler på TV:n perfekt nu. Amos är deras levande lille parabol. Han fångar leksaker i struten också. När han står över matskålen blir det som en liten ostkupa över skålen. Aptiten sviktar aldrig där... På fredag slipper han ha struten. Det blir skönt för honom lilla gubben.

Mormor och lilla K...


Lilleman Amos med strut...

Ny vecka har börjat. Måndagen är avklarad. Bara sju minus idag. Alla fryser och många är sjuka. Jag har nu tänt upp ljus och kokt te. Just nu grubblar jag över hur vi ska ta oss ut på kvällspromenad. Det flyttar in folk i huset och både trappan och hissen är ockuperade. Mitt tålamod är nu snart slut. Detta verkar vara en evighetsflytt. Begriper inte hur de ska få plats med alla prylar som det släpar in. Egentligen är jag bara intresserad av att komma ut i hissen. Katrina går inte i denna trappen. Det är en utomhustrappa som hon inte är så förtjust i. Mormor och morfar var och lämnade innan i eftermiddags. De kom inte heller in för de höll på här med inflytt då med. Hmmm...
Katrina har varit lite låg idag säger mormor. Vad det nu beror på. Hon har promenerat och ätit som vanligt men något har det varit som inte riktigt har varit som det brukar. Fyrbenta är väl som tvåbenta. Känslan alla dagar kan inte vara lika...

Lite låg idag...

Helgen har passerat med promenader, TV-tittande och lite plock här hemmavid. Mamma och jag körde en runda för att handla ett par saker och kolla lite i affärer men kylan förtar det mesta just nu tycker jag. Man vill helst vara inomhus Borde inte gnälla över vintern egentligen. Det är ju som det är liksom.
Katrina och jag har trotsat kylan och varit ute på tidiga morgonpromenader både igår och idag. Det gäller att klä sig. Sen är det så skönt att komma hem igen och sätta på kaffet.
Igår passade lilla K på att äta upp innehållet i en burk försvarets hudsalva medan jag dammsög. Dammsugarpåsen behövde bytas i halvlek och det var då jag upptäckte att hon hade tuggat i sig salvan. Tack och lov så hade hon inte tuggat i sig plasthöljet eller det lilla locket. Det mesta av salvan hade hon slickat i sig. Den där salvan går väl som nödproviant inom försvaret har man ju hört. Den doftar gott av vanilj så jag förstår att den är åtråvärd. Dammsugarpåsarna var slut dessutom så jag har inhandlat sådana idag.
I morse gick vi en långpromenad före frukost på västra mark. Spåren därute är is- och snöfria och inte hala så jag aläppte Katrina lös och ledig. Jag hade torkad kyckling i fickan för säkerhets skull. Inga kaniner eller rådjur syntes till. Hon nosade runt som vanligt och gick jämte mig. Jätteduktig! Jag gick före när hon stod och nosade på ett ställe och när jag hade gått en bit så kallade jag på henne. Då blev det fart på henne. Det var precis som om hon inte hade upptäckt att hon var lös innan dess. Full fart satte hon förbi mig. Hon är så lycklig när hon springer. När jag ropade på henne kom hon tillbaka till mig. Sen gick vi där ett tag till innan jag kopplade henne. Hon fick naturligvis mycket beröm och gos efteråt. Och godis såklart.
Nu är det söndagkväll. Vi har tänt ljus och myser i soffan. lilla K och jag.

Fri...


Nosa, nosa...

Amos är opererad och allt har gått bra enligt husse. Amos går nu omkring därhemma hos sig med sina saker som vanligt. Struten han har fått är inget hinder. Han bär runt grejer som han brukar. Skönt att det där är över nu.
Katrina har duschat idag på dagis. Det är mormor som har stått för den insatsen. Lilla K är foglig när man håller på med henne. Hon torkar sig på mattorna efteråt.
Nu ligger hon och fredagsmyser i kojan. Hon har fått ett ben. Själv kollar jag på let's dance och har ätit naturgodis. Känns som att det blev lite för mycket av det goda. Kylan vi har biter ända in i märg och ben. Jag går omkring med en kronisk axel- och nackspänning. Det är inte så lysande. Skönt att det är helg!

Fredagsmys i kojan...

Lilleman Amos ska kastreras i morgon hos veterinären. Han fyller snart fyra år och lever ju tillsammans med Bell som är en ettårig grandistik. Det är inte så mycket att be för om livet ska vara så enkelt som möjligt för dem. En löptik och en hanhund fungerar ju inte om man inte separerar dem under löpperioden. Amos har haft en tillfällig kemisk kastrering som han har fått i form av en spruta vid två tillfällen. Detta är inget som veterinären rekommenderar att man ger kontinuerligt så nu ska han alltså genomgå en definitiv kastrering. Nu är vi allt lite oroliga över detta ingrepp med narkos och allt så jag har läst på lite.
Vid en kastrering tar man bort könshormonproduktionen genom att ta bort könskörtlarna på hanhunden. Båda testiklarna tas bort. Ingreppet görs med ett litet snitt vid pungen och är vanligtvis ett enkelt ingrepp. Efter operationen avtar könshormonerna efter ett tag och även beteenden som är hormonellt betingade. Har man en hane som är arg på andra hannar kan detta vara ett invant beteende och därför kan ilska mot andra hannar finnas kvar. Det finns medicinska fördelar med kastrering men även en del nackdelar. Hos hanhund minskar risken för prostatabesvär, bråck i ändtarmen samt naturligtvis tumöromvandling av testiklarna. Nackdelarna är risken för viktökning. Detta innebär att man bör dra ner på energiintaget. Pälskvalitén kan på vissa hundraser bli sämre och mer valplik.
Nu hoppas jag att allt går bra i morgon och att Amos inte ska fara allt för illa efter narkosen. Hans husse tar ju hand om honom på bästa sätt så det ska säkert bli bra.

Min prins Lilleman Amos...

Det är rått och kallt både inne och ute. Fy katten så trist det är! Mormor och Katrina gick och mötte mig när jag gick hem från jobbet. Jag sa till mormor att jag skulle springa in och handla lite i affären i närheten men hon trodde inte att jag hade hunnit så långt så hon passerade affären och fortsatte för att, som hon trodde, möta mig. Katrina, den kloka lilla tjejen, gick och tittade bakåt och var motsträvig. Hon kände att matte var i närheten hon. Så mormor vände mot affären och där kom ju jag ut precis. Lilla K har koll på läget vill jag lova!
Nu ligger vi under filten och värmer oss. Hoppas att Katrina vill sova i min säng i natt. Det är så kallt så jag behöver lite sällskap för att hålla värmen.

Skönt med sällskap...

Nu är det minusgrader igen och det biter i nosen och kyler om tassarna. Inte populärt här med kyla ska jag säga. Hon har varit glad idag på dagis framgick det av lappen på köksbordet. Rapporten lyder bland annat; "Kissade 16:00 när vi lämnade henne. FATTAS 1 dl mat. Var glad när vi gick hit med henne båda två. Hon tittade från höger till vänster på oss". Hon är så gullig. Hon visade verkligen att hon var förtjust över att både mormor och morfar var med idag. Det är ju inte så ofta som morfar är med ute på promenad längre. Det är mormor som går långpromenad och morfar får hon umgås med inomhus. Den där decilitern som fattas verkar det som att hon vill hoppa över idag. Däremot vill hon säkert ha leverpastej den lilla donnan. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Fast OK då...! Det är ju alla hjärtans dag! Och hon är ju verkligen mitt lilla hjärta!

Mitt hjärta...

Sovmorgon har vi ju nu oftast, sedan ett tag tillbaka, på lediga dagar. Jag vaknar före Katrina som ligger till på morgonen till ungefär klockan åtta. Det är förstås skönt att slippa gå ut i gryningen. Det var ju så det var tiidgare. Nu är rutinen ändrad och jag hoppas att det förblir så här. Fast man vet ju inte nu när ljuset och värmen snart är tillbaka. Idag har vi varit ute på en långpromenad. Dagen började bra med en solig promenad på morgonen. Sen mulnade det på när vi gick ut den längre rundan. Men det var skönt ändå. Resten av dagen har gått i vilans tecken. Erkänner villigt att jag inte har gjort många knop här idag. Städat lite, tvättat och lagat lite mat. Lilla K har ätit lite dåligt. Det brukar hon inte göra. Fast hon är pigg som vanligt så det är väl inget att oroa sig för. Nu är denna helgen nästan slut. Så snabbt den har försvunnit...

Skönt att ligga till...

Sovmorgon, lång frukost och sedan en trevlig promenad med Theo, Judith och deras matte och husse. Borta var gårdagens gråmulna och snöiga väder. Idag har det varit kallt och strålande solsken. Katrina gillar att vara i en liten flock. Det märks för hon går gärna nära tillsammans med Theo och Judith. Theo och Katrina ju gamla bekanta men Judith har vi inte träffat mer än som hastigast tidigare. Den lilla irländska skönheten, Judith, kom ju hit i höstas. Nu hoppas vi på lite vårpromenader tillsammans framöver.
Mormor och jag var och handlade tillsammans på eftermiddagen. Morfar ville ha Katrina hos sig medan vi var och handlade. Det fick han naturligtvis. Nya tuggben hade jag med mig hem. Katrina fick välja vilket hon ville ha och tog ett med en liten torkad kycklingskiva i. En pigg tjej har vi haft här idag. Hon gillar när vi är hemma tillsammans. Nu sover hon i min säng efter att ha tuggat i sig sitt ben. Vi tvåbenta har ätit semlor och nu ska vi titta på melodifestivalen.

Pigg tjej...

Hej igen! Har varit i Stockholm genom jobbet i ett par dagar. Kom hem sent i går kväll efter flera extra timmar på Arlanda. Peder och Knuds matte trodde att jag hade varit och hämtat en voffs till. Men riktigt så fort går det inte. Men processen är igång! En viktig del är att "ansöka" om en dagisplats till. Den ansökan har inte riktigt besvarats ännu känner jag. Alla berörda ska vara i fas så gott det går. Men det ordnar sig nog tänker jag. Katrina, som har varit på dagis i två dagar, blev lycklig av att se sin matte igen och somnade tätt intill mig. I eftermiddag har vi varit lediga tillsammans lilla hon och jag. Det är skönt att vara hemma hos Katrina igen. Nu ligger hon i lilla huset bredvid matbordet. Hon gör ju det när jag också sitter här. Det är oväder ute. Det snöade i Stockholm igår och här hemma regnade det. Nu har temperaturen sjunkit och nu snöar det även hos oss. Gråmulet och trist är det. Katrina skyndade sig in när vi kom hem här innan. Hon är först in framför allt när vädret inte passar. En ny strumppipis har gjort entré. Den har hon busat runt med här innan. Snart är det dags för Katrinas eftermiddagsmål och jag ska baka en kaka. Allt är lugnt och skönt och nu ska vi ha helg!

Först in...

I natt har det stormat. Det är nog många som har legat vakna av stormvindar med skallrande rutor gissar jag. Vi har varit vakna här i alla fall. Vaknade av att lilla K stod på golvet och pep mitt i natten. Inte för att hon ville gå ut utan för att hon var rädd och orolig. Hon brukar aldrig vakna så annars om hon inte har ont i magen. I går kväll somnade hon på soffan och så vaknade hon av oljud från stormen. Lilla gumman... Jag fick ta upp henne i sängen och sen låg vi där och höll om varandra. Då kändes allt helt plötsligt mycket bättre och hon somnade om så skönt. På morgonpromenaden var det inte skönt ska jag säga. Storm är inget vidare sa Katrina. När jag skulle gå till jobbet ville hon följa med mig. Hon markerade helt klart att hon inte ville vara ensam idag. Annars säger hon ju inget när jag går. Nu skulle hon med det var helt tydligt. Så vi gick till dagis tidigt idag och Katrina sprang nöjt in till sköna soffan på direkten. Hon talar om hur hon vill ha det min lilla sköna fröken.

Hon vet vad hon vill...

Mormor hade idag lagt ett nytt mjukt täcke på en av sofforna. Katrina var inte sen med att lägga sig tillrätta där. Jag förstod på mormor att det inte hade varit helt lätt att locka henne därifrån. Vissa dagar är lite segare och tröttare än andra. Idag var det tydligen en sådan dag. Hur mycket kan man sova egentligen, undrar mormor?
I morse när vi var på morgonpromenad kvittrade fåglarna glatt. De ser ljust på framtiden och det känns ju hoppfullt. Det varnas för storm i kväll. Ännu har jag inte märkt av något oväder. Vi får väl se hur det har artat sig sen vid sista kvällsrundan. Katrina kom hem här, efter mig, tillsammans med mormor. Hon är glad när hon kommer hem. Hon springer direkt och hämtar en pipis när hon kommer in. Detta gör hon som en liten glädjeyttring. Sen går hon till matskålen och kollar om det är något kvarglömt. Det är det sällan...
I kväll är det "halv åtta hos mig" med folk från Karlskrona. Det ska vi titta på!

Mormor och Katrina...

Katrina ligger i kojan och sover. Hon har promenerat fram och tillbaka med mig till jobbet idag. Jag hade lite jag behövde göra. Hon trippade runt i korridorerna och kollade läget. Medan jag pratade i telefonen så hade hon nosat upp ett kycklingben i en sophink. Hon kom och visade sitt byte som väl var. Kycklingben är ju inte så bra så det fick hon inte behålla. Hon fick ett annat ofarligt ben istället som jag hade med mig. Hon hade sin leksak med sig och hon sprang och lekte med den en stund. Sen vilade hon på en filt medan jag satt och jobbade. Hon är verkligen hur duktig som helst.
Själv grubblar jag på att utöka familjen. Planen är en fyrbent familjemedlem till när allt faller på plats och känns rätt. Beslutet att det ska bli en till är fattat. Nu ska rätt kille dyka upp och allt ska lösas praktiskt och logistiskt. Helst vill jag ju vara ledig ordentligt som jag var när Katrina kom. Sommaren är ju det allra bästa. Skulle nu den rätte dyka upp innan dess så får det bli en annan planering. To be continued...

På mattes jobb...

Igår var vi på kalas på Saltö. Katrina är ju välbekant hemma hos jubilaren och brydde sig inte mycket om att det var mer uppståndelse än vanligt. Mormor och morfar kom också på kalaset och då blev Katrina förstås jätteglad. Annars höll lilla K en låg men vänlig profil. Hon låg inledningsvis lite fint på ena soffkanten. Hon fick, när det var dags för mat, lite kyckling i matskålen med den vanliga maten och gled sedan in i sovrummet och somnade där. Oh, vilken lugn hund sa alla. Hon märks ju knappt! Ja, Katrina är verkligen en stillsam kalaspingla. Det blev trots allt lite sent innan vi kom hem här. Vi fick skjuts hem här av goda vänner. Katrina åkte bak i en, för henne, främmande bil utan problem.
Min lilla skatt är lite dåsig idag. Det var trots allt en lite annorlunda dag igår. Det regnar det ute. Vi har varit ute och uträttat det som behövs. Mycket snö har regnat bort och då kommer andra hundägares synder fram. Katrina och jag är helt oskyldiga till detta. Det som göms i snö...
Det blir en dag inomhus, med undantag av en biltur till affären, denna lördag. Vi ska ha en riktig mysdag. Hoppas att Du får det också!


Dåsig...

Idag blev det en lång dag på dagis. Jag kom hem från jobbet nästan halv tio här. Mormor och Katrina mötte mig på gatan. Katrina blev härligt glad av att se sin matte och det känns bara gott. Det var halt som bara den ute igen kände jag när vi halkade runt kvarteret en sista runda. När ska detta vända? Nu har lilla K intagit sin soffpose och somnat sött på soffan. Det är skönt att vara i sitt eget tror jag att hon, liksom jag, tycker. I morgon är vi lediga. Vi ska gå på kalas i morgon lilla fröken och jag.

Skönt att vara hemma...

Vaknade i morse, utträngd på kanten av sängen, liggandes på en liten smal remsa inte större än en fönsterbräda med fyra utsträckta tassar i ryggen. Hon tar för sig! Vet egentligen inte hur detta går till? Det är mestadels mysigt att ha sällskap av en liten varm grey när jag sover. Jag klagar egentligen inte. Jag har ju själv bjudit in henne. Katrina sover inte alltid i min säng. Hon väljer ibland soffan och ibland sängen. Oftast sover hon på sin kant när hon ligger hos mig. Inget bök och stök. Som sagt oftast mysigt. Det händer dock ,att det blir som i natt, att hon söker sig närmre intill.
När hon vaknar på soffan så piper hon när hon vaknar. Det gör hon inte när hon vaknar i sängen. Jag är ju där då...
Morgonrutinen är sedan att hon kutar upp och hämtar en pipleksak som hon glatt rusar runt med medan jag klär på mig träningsoverallen, jackan och stövlarna. Efter morgonpromenad går vi hem och Katrina leker kanske en stund till med pipisarna medan hon väntar på frukost. Sen går hon och lägger sig igen medan jag gör mig i ordning för att gå till jobbet. Hon somnar om och blir senare hämtad av mormor. Så där rullar det på måndag till fredag...

Hon tar för sig...!

Lite pipigt har det varit idag sa mormor. Varför får man inte riktigt veta. Hon har varit glad och hängt med som vanligt men pipit lite återkommande. Märkte själv att det var lite oroligt när jag kom hem också. Hon gnällde här lilla gumman och hade inte ätit sin mat. Det har hon gjort nu. Vi har gosat en stund och nu ligger hon i soffan och sover. Alla kan ha dåliga dagar. Även en liten långnosfröken kan känna sig lite nere ibland. Hon har visserligen varit ute på långpromenad med mormor idag men hon längtar väl till våren precis som alla vi andra. Så fort halkan har släppt och barmarken tittar fram så ska hon få springa lös igen, lilla gumman.

I väntan på våren...