Idag har Katrina varit ute på en två-timmarspromenad tillsammans med mormor och hennes väninna Siv. Katrina har träffat Siv flera gånger förut och de är nu så pass bekanta att lilla K blir jätteglad när hon får syn på henne. Mormor säger att Siv blev så mallig när Katrina visade sin glädje av att få se henne. Siv tycker att Katrina är så fin och gullig. Siv är själv "mormor" till två flattar som jag har förstått att hon är väldigt glad för. Så det är klart att Siv är en trevlig tjej och det visade Katrina att hon också instämmer i för Siv fick en puss som avslutning på promenaden. Lilla hjärtat är glad mot dem som hon tycker är hennes goda vänner.
Rolf träffar ibland Katrina och mormor på promenaden då de passerar hans arbetsplats. Idag berättade han att han såg en skymt av promenadgänget när det gick förbi. Vid de tillfällen som Katrina får syn på Rolf så blir hon väldigt lycklig. Hon är ju glad när han kommer hit också och dessutom trivs hon ju väldigt bra hemma hos Rolf. Det är Rolf som tar de bästa bilderna på Katrina om han får säga det själv. Så jag håller väl med och bjuder på det även om jag tycker att jag får till det jag också ibland.

Katrina hos Rolf...



Trivs inte bara hemma...

Det där med mat är en viktig fråga. Katrina äter oftast med god eller mycket god aptit. Korta perioder har hon varit lite mer kräsen och inte ätit upp allt på en gång men oftast så går allt ner bums. Hon kan till synes vara helt borta med vinden i något soffhörn men ena örat är alltid riktat mot köket och ljudet av kylskåpsdörren eller prassel i någon påse. Så står hon bara där vid sidan, säger mormor. Hon är ett matvrak helt enkelt, säger morfar. Det är fullständigt omöjligt att smussla med något. Däremot så tigger hon aldrig vid bordet. Hon är bara i närheten utan att visa några anspråk. Fast det beror också på att hon vill ha sällskap. Jag ska inte beskylla henne för att vara totalt matfixerad. Lilla huset är en bra plats när jag är i matrummet. Hon följer med var man är det lilla gullet.
Idag har det varit lite kyligt igen så täcket åkte på igen. Våren kom visst av sig lite. Katrina var färdigklädd när jag hämtade på dagis. Kramade om pappa lite extra idag och då kom det en liten nos emellan som så glatt absolut ville tränga sig fram och vara med på pusskalaset. Hon bjuder på glädje och skratt vårt lilla hjärta. Hon är betydelsefull i dessa tider...
En väldigt trevlig nyhet är att en kollega nu har bestämt sig för att adoptera en liten fyrbent vän genom NNL. Ett underbart litet hjärta får sin alldeles egna matte som kommer att älska henne så mycket, så mycket. Detta blir så bra, så bra och mycket, mycket spännande. Snart så...Nu planeras det för resa, bädd och allt som ska till så här i väntans tider. Återkommer till denna glädjande tillökning här på bloggen.

Vårbild från söndagens promenad...

Helgen har passerat i en himla fart och nu har måndagen snart gått också. Det är ruggigt vad det går undan. Det gjorde det igår också. Gick undan alltså. Vi var på fotbollsplanen så lilla fröken fick släppa loss ordentligt. Rolf som stod beredd med kameran fick det svettigt och lyckades få några bra bilder men ingen då hon kom i full fart framifrån. Det är som att skjuta en björn. Man har bara en chans...Det är något helt otroligt vad snabbt det går när hon rusar till. Det är en explosion och sedan full fart i några varv. Det gäller att hänga med i svängarna med kameran. Sedan är det hela över och hon småspringer, nosar runt och kommer och vill kela. Katrina är nöjd och glad med dessa rus. Man ser på henne hur hon trivs med att få rasa runt i full speed. Nästa gång är det utlovat ännu bättre bilder och en liten filmsnutt. Kanske kan det bli en bild på mig också när jag klättrar över staketet till fotbollsplanen som ju ligger på ett inhägnat låst ställe. Har förstått att det finns ett visst intresse av detta moment när jag hänger där och dinglar på stängslet. Vi får se om jag bjuder på detta ögonblick.  

Vårrus...!


Sprall...!


Kom till matte...!


Kel...


Snygg va...?


Mattes älskling...

Vaknade tidigt idag av ljuset utifrån. Svårt att ligga till en sådan vacker dag. Tidig promenad i morgonsol. Lilla K tar lång tid på sig att nosa på alla träd och på marken som ju håller på att vakna till efter denna superlånga vintern.
Gissa om det var en liten glad tjej som mötte mig i går när jag hämtade på dagis. Det var riktigt rumpsväng kan jag meddela. Det är gott med den sortens glädje när man kommer hem. Hon hade ju övernattat på dagis mellan torsdag och fredag. Det är mycket sådant nu i vår. Jobbet kallar. Fast det går ingen nöd på någon av oss.
Efter långa lördagsfrukosten tog vi en promenad in till stan i vårsolen. Vi var på djuraffären, lilla gumman och jag, och handlade lite diverse; pipisar, ben och rosa b-påsar. Lilla K är så duktig inne i djuraffären. Nosar bara lite men väldigt hyfsat och försiktigt.
Hon väcker mycket uppmärksamhet på stan den lilla damen. Det är många som tittar och kommenterar henne. Det är kul. Hon går som en dröm i kopplet. Vi träffade ett par gaphalsar till hundar som skällde på henne. Det tycker inte Katrina om. Hade hon varit fri att välja hade hon sprungit hem.
Det slår aldrig fel. Det är alltid någon som stannar och undrar vilken ras Katrina är och sen börjar de undra. Hennes historia väcker alltid intresse. De flesta är helt omedvetna om förhållandena för hundar på irland men många är något bekanta med den hemska situationen för många hästar och kan dra paralleller till det.
Katrina fick ett märgben när vi kom hem som hon har legat och ätit på i min säng. Det där var riktigt gott för det var väldigt fokuserat där ett tag. Ända tills jag började prassla ute i hallen för att åka och handla. Då var det uppställning direkt bredvid mig för biltur till affären. Nu har hon landat i sitt lilla hus. Vi ska ta en liten sväng till innan solen går ner. Det är skönt att vara hemma med Katrina.
Tänker mycket på hur det ska bli sen när det blir två fyrbenta tjejer här hemma. Jag ordnade nyss med bokningsavgiften till NNL. Den lilla vita skönheten med de blå öronen ligger som bokad på NNL:s websida. www.neverneverland.se Lilla Scilla! Allt blev plötsligt så verkligt. Det är så spännande detta...

Solig tidig morgonpromenad...



Hej matte...!

Redan i höstas började jag fundera över en kompis till Katrina. I julas när Amos bodde här hemma förstod jag hur viktigt det var för Katrina att få ha sällskap av en annan fyrbent i flocken. Nu har jag ju grubblat en längre tid på detta. Processen har varit lång och jag har funderat hit och dit över egenskaper,hane eller tik, timing och vardagsplanering med dagis och allt. Jag har tittat på alla nya fina små hjärtan på NNL:s hemsida www.neverneverland.se under flera månader. Har länge varit inställd på en hane och det har funnits flera favoriter den senaste tiden. Nu blir det ingen hane. Velvet är en liten tik som den senaste tiden har funnits tillgänglig för adoption och som jag fick upp ögonen för för ett tag sedan och som den senaste veckan inte har lämnat mina tankar. När jag upptäckte att jag redan gett henne ett nytt namn så var klockan slagen. Velvet är vit med blå öron. En fantastiskt söt liten greyhoundflicka med ett mycket tråkigt förflutet. Trots sina negativa upplevelser är hon tillitsfull mot människan. Lilla Velvet har blivit brännskadad på bakdelen då hon har fått kokande olja på sig. Hur detta har gått till vill jag inte ens tänka på. Hon visar inget om detta lilla Velvet. Hon kommer att ha ärr på bakdelen men det kommer inte att vara något problem för henne. Velvet kommer till Sverige under våren och då ska hon få bo i ett jourhem under några veckor till min semester börjar och jag kan hämta henne. I år blir det en lång och tidig semester. Upplägget när Katrina kom i fjol fungerade så bra. Det kommer detta också att göra. Det ska bli så roligt och spännande. Hon är så välkommen lilla blåstjärna. Hennes nya namn blir Scilla. En flicka med blå öron heter självklart så liksom den lilla blå blomman som snart sticker upp i alla gamla trädgårdar. Jag känner redan att jag tycker så mycket om henne. Katarina, som har träffat henne på irland, har berättat så varmt om henne. Tack till Er som finns med i detta och engagerar er för att alla dessa små ska få en framtid och ett gott liv! Det blir bra det här. I juni blir jag dubbelmatte...

Lilla vackra Scilla med öron blå...

Bild tillhör neverneverland

En lång promenad i vårsolen har det blivit idag. I tre timmar har vi vandrat på, för Katrina, delvis nya platser. Nu är det vår på riktigt och lökväxter tittar upp här och var. Hade fönsterputsning på programmet idag men tänkte först att jag ville att vi skulle komma ut lite ordentligt. Katrina har njutit av att gå utan täcke och svansen har viftat medan hon har travat fram. Vi stannade till vid fotbollsplanen där Katrina fick springa av sig några varv och leta lite godisar i gräset. Det är tur att vi har den platsen så att lilla K får springa fritt ibland. När vi kom hem var vi ordentligt trötta ska jag säga. Vårluft...! Efter lite mat spetsat med lite makrill så somnade Katrina gott. Själv så lagade jag middag och putsade mina fönster. Nåja inte alla. Sparade ett par till morgondagen. De springer ju inte ifrån mig. Det har varit en vilsam och skön söndag. Nu ska jag njuta en kopp kaffe och titta på naturprogram på TV. Söndag kväll - det är inte fel det heller.

Vilar en stund och njuter i solen...

Katrina har sovit i mattes säng i natt. Det är tur det för det är ju som sagt kallt nu. Fy, katten. Vi värmer varandra och har dessutom extra fleecefilt i sängen. På morgonen kan vi ligga och mysa lite när vi har vaknat. Det är redan fredag i morgon. Veckorna rusar på i raketfart. Katrina får vara kvar på dagis lite längre i morgon för matte är bortbjuden. Och inte nog med det. Även på lördag kväll blir det kalas och lilla K får gå hem till mormor och morfar. Oj, oj, det är ingen måtta på mattes utsvävningar. På söndag ska vi vara tillsammans hela dagen.
Det har inte varit en toppendag på dagis idag sa mormor. Det har städats och det tycker inte Katrina om. Mormor tar inte någon hänsyn till det. Där är nog jag lite mer flexibel nu för tiden...

I mattes säng...

Det är lite väl optimistiskt att ta av täcket på lilla K. Vissa dagar har det varit helt OK men definitivt inte i dag och inte igår heller för den delen. Katrina gick utan täcke igår och det var jag som var alldeles för optimistisk. Det var dumt av mig. Vill ju så gärna att det ska vara vår! Idag var det täcke på igen. Katrina är lycklig när hon får täcke. Hon är så gullig när hon glatt sticker huvudet i öppningen. Man ska svettas in våren, sa mormor som var lite sur på mig som inte tagit med täcke till dagis igår. Katrina är frusen inomhus också. Vissa dagar har vi så kallt här hemma. Till och med särbon, som är en varmblodig man, tycker att det är kallt här och då är det verkligen det. Nu ligger lilla hon ihopsnurrad i kökssoffan bland fleecefiltarna. Nej, det gör hon inte för i detta nu går hon in i min säng och lägger sig där. Norske Peder har fått en fleccedräkt idag. Den ser så mysig ut så jag slog till och beställde en på nätet till lilla K på direkten. Perfekt i kall bil och när det är kyligt inomhus. Katrina ska få en röd. Det blir självklart bild här sen när den har kommit. Peder verkar vara glad för sin dress och vill gärna ha den på sig. Han är hur gullig som helst i sin mysdress! Vi skämmer bort våra älsklingar skrev Peders matte. Men de är värda att ha det bäst...

Mysige gutten Peder i mysdress...

Bild lånad av Kristin Robstad

Trodde inte att jag skulle få något möte på halva vägen hem idag då det var lite ruskigt väder. Glad i hjärtat blev jag när jag helt plötsligt såg en liten gulklädd fröken med mormor framför mig. Blev ännu gladare när lilla K blev glad av att se mig. Det körde förbi en dam som såg oss mötas och hon log stort inne i bilen.
Katrina väntade på sin matte från februari till juli på rescuet på irland. Hon blev kvar tre månader längre än sina systrar. Hon blev över helt enkelt. Det var nog meningen...
I natt har Katrina legat som klistrad intill mig. Det är olika nätter. Ibland ligger hon på något annat mjukt ställe. Hon har varit ute och sprungit i natt också. Långt lopp kändes det som. Sen låter hon också i sömnen samtidigt som hon springer. Hon är sååå gullig...

På väg hem...


Dofter...


Kaniner i sikte...

Helgen har gått som tåget. Promenader, hemmapul, tassvård och dusch idag av Katrina. Hon var alldeles lerig efter dagens tur. Vi besökte ett, för henne, nytt ställe. Hon blir lite osäker när vi är i ny terräng. Hon har trippat över ett raster. Det gick bra. Hon tar det väldigt nätt. Det är i stort sett snöfritt här nere nu. Fåglarna kvittrar. Såg små, små vitsippeblad. Nu är de på gång.
En vit mask kom ut idag på morgonpromenaden. De är så äckliga så jag får rysningar. Amos hade sådana maskar när han var liten så det kom ut som ett helt nystan av maskar. Nu blir det avmaskningskur för lilla hon. vi började på en gång när vi kom in. Hade några axilur kvar sedan sist. Var och köpte några tilll på apoteket så nu är vi rustade för en tredagarskur.
Det är just nu många små hjärtan på NNL:s hemsida som söker ett kärleksfullt hem. www.neverneverland.se Jag ska ju utöka flocken med en fyrbent till som ni vet. Nu väntar jag på den rätta känslan. Vem ska det bli som fångar mitt hjärta denna gången? Min lilla skatt ligger nu på kökssoffan och snarkar. Hon har ingen aning om mina grubblerier...

Morgonpromenad ledig lördag...


Inkallning...

Har idag titta på stamtavlan på en greyhound som finns för adoption och som väckt min nyfikenhet Det är intressant på sitt sätt då det bland annat finns uppgifter om föräldrar, syskon och racingkarriär. Det finns en databas på greyhound-data som ger all information www.greyhound-data.com Sökte på några bekanta och hittade då en överraskning! Katrinas pappa är en stor mörkt blå hane som heter Droopys Maldini. Denna hane finns på Irland och har varit en koloss på racingbanorna kan man läsa sig till. Han har haft stora framgångar och har dessutom varit en sensation i aveln med många framgångsrika racers bland sina avkommor. 3106 registrerade avkommor finns det efter denna "hingst". Nu är det ju så att långt ifrån alla valpar inte når några framgångar som racers. Många kommer aldrig ut på banorna och många valpar i kullarna registreras över huvud taget aldrig. Den fruktansvärda baksidan av denna avel känner vi ju till. Man kan ju bara undra vad som har hänt med alla dessa. Katrina dög inte som racer och kom ju aldrig ut på banan men hon kom ju tack och lov hit. En annan av Droopys Maldinis avkommor är Muls Panda. Han är en "ex racer" som nu heter Peder och numera är norrman. För så är det alltså! Peder och Katrina har samma pappa. Visst är detta en trevlig överraskning! Att dessa två som kom med samma plan till Sverige är avkommor efter denna stiliga hane. Det du Kristin! Våra älsklingar är faktiskt halvsyskon.

Droopys Maldini - Pappa till Katrina och Peder...

Bild kommer från greyhound-data

Så är denna måndagen snart till ända. En helt vanlig måndag på jobbet. Hade sällskap med en god vän och kollega en bit på hemvägen. Trevligt! Blev mött av mormor och Katrina. Idag var det täcke på igen då det har varit betydligt kyligare idag än i helgen. Katrina har nu legat på kökssoffan och värmt sig på fleecefilten medan jag har stekt lite biffar. Hennes nos ser ut som en dragspelsnäsa tycker Peders matte Kristin. "Trekkspill nese". Man lär sig! 
Lilla K har varit på långpromenad med mormor idag. De har haft en vanlig trevlig dag tillsammans. Inga äventyr... 
Ja du, Anita. Tack för din kommentar. Träning får det bli...Jag vill ju gärna kunna ha henne lös när det passar. Min främsta tanke i det läget när hon gav sig iväg var att styra henne undan från vägarna. Det är trafiken som jag är rädd för och då blir det lätt panik. Hon följer mig vanligtvis men just denna gången var hon så stark i sin vilja att gå hem. Det roliga var att hon travade och hela tiden hade koll på mig. Sen tänkte jag att hon kanske skulle börja galoppera ju närmre hem vi kom. Hon har ju en makalös koll på allt den sköna. Stannar vid övergångar och kollar när hon går i koppel. Men när flyktinstinkten sätter in finns ju inget annat. Nu gick ju detta äventyr bra men nu får det bli öva av med mycket torkad kyckling i fickorna.

Fröken långnäbb med sin dragspelsnäsa...

Nu ska ni får ta del av lördagsmorgonens pulstopp...
Igår morse gick vi ut en tidig morgonpromenad. Det såg ut att bli en härlig dag så jag tänkte mig en ordentlig runda. Katrina var dock av en annan uppfattning. Där jag hade tänkt svänga vänster ville hon höger. OK då, tänkte jag. Det får bli en kortare runda då, så kan hon springa en stund på fotbollsplanen, tänkte jag. Så gick vi in på fotbollsplanen där vi ju brukar vara. Denna är inhägnad men med en öppen grind i en annan del inte i direkt anslutning till planen. Detta brukar fungera utmärkt då Katrina vanligtvis håller sig nära mig och kommer när jag ropar. Inte denna gången dock...Hon började snabbt trippa mot utgången och lyssnade inte på mig när jag ropade. Jag efter...! Ut på parkeringen, ut på vägen, (vilken inte är så trafikerad på en lördagmorgon)ner till badplatsen. Katrina var noga med att kolla så att jag var efter men hon småsprang hela tiden på väg hemåt. Jag kände mig rätt lugn när hon hade kommit ner till stranden. Hon vet precis hur hon ska gå för att komma hem så hon följde hela tiden vägen vi brukar gå. I det läget ringde jag till mormor och bad henne gå ner till högskolan och möta Katrina. Det jag tänkte på är Polhemsgatan och trafiken där. Visserligen var det lugnt med trafik så tidigt men...Det var så tydligt att Katrina skulle hem och hon lyssnade inte på mina lockrop däremot kollade hon hela vägen bakom sig så att jag var med fast på behörigt avstånd. Då satte jag mig på huk och gnällde lite. Då stannade lilla K och kom mot mig och stannade så att jag kunde koppla henne. Naturligtvis berömde jag henne men lite malde jag allt sedan när vi gick om att man inte får gå iväg själv på detta sättet. Snacka om pulstopp en lördagmorgon. En bit bort kommer mormor som kan andas ut när hon ser mig och en kopplad Katrina. Hon ville hem det var tydligt. Jag skulle ha läst henne bättre redan när hon vek av hemåt. Hon hittar överallt den damen. Kan vägen hem. Hade hon fått trippa på själv så hade hon gått hem och förmodligen stannat vid porten. Fast det är ju det där med TRAFIKEN...!
På eftermiddagen tog vi en promenad ut till Saltö. Solen sken från en blå himmel så täcket hoppade vi över. Oh, vad härligt, nu kommer våren!
Idag har det varit kanonväder hela dagen. Vi har varit ute på flera timmars långpromenad och spanat efter vårtecken. Snödroppar hittade vi och massor med spännande dofter såklart. Idag har lilla K gått i sele och hon är så nöjd med det sååå!

Utan täcke på väg till Saltö...


På spaning efter vårtecken...


Lilla snödroppe så fin...!


På grusig väg...

Idag blev det pusskalas ska jag säga när jag hämtade på dagis. Morfar och lilla K var ensamma hemma. Mormor hade"förlupit" hemmet och lämnat de där båda "vind för våg". Det är henne väl unnat måste jag tillägga. Katrina låg i en av sofforna men kom som ett skott när jag dök upp. Hon hoppade upp och pussade mig i hela ansiktet. Morfar fick pussar han också av bara farten. Generös, glad och kärleksfull är hon min lilla loppa.  
Katrina hade inte ätit all sin mat för dagen. Hon gick och pep lite här innnan och tittade lite missnöjt mot matskålen där det resterande torrfodret låg. Hon har fått smak på lite annat gott den lilla damen. Makrill i tomatsås är fint det till exempel. Nu blev det inget sånt gott idag. Nu har hon ätit upp i alla fall så matsuget tog väl över tänker jag. Sjäv ska jag göra en fruktsallad. Jag behöver en c-vitaminboost.
Nu tar vi helg! Hoppas det blir bra lånpromenadväder! Än blir det ju promenad med täcke men snart så...
Här kommer en favorit i repris från i höstas på lilla K utan täcke.

Snart utan täcke igen...

När jag kom hem idag var lilla K redan hemma. Hon låg tyst i min säng men med spetsade öron. På köksbordet låg en lapp "Har ätit 16:00" följt av familjens specialtecken för "puss, puss". Morfar hade lämnat! Inga långa utläggningar... Roligt att pappa hade varit och lämnat Katrina. Det betyder att dagen har varit hyfsad för honom. Han orkar ju inte gå ut alla dagar. Katrina fick snabbt fart, efter att jag hade kommit hem, och rusade runt här så att mattorna låg i högar. Det är bra att hon ser till att vi har ett levande hem. Hon behövde springa av sig verkade det som så vi tog en runda här i naturen. Även jag behövde lite luft då jag har suttit hela dagen och dessutom tog bilen till jobbet idag. Katrina har nu, som avslutande knorr på promenaden, sprungit av sig några varv på fotbollsplanen. Det var det som behövdes. Nu har hon däckat i soffan med alla benen i vädret. Hon har mycket energi nu lilla gumman. Det är nog ljuset och spirande vårkänslor!

Levande hem...


Energi...

Idag har jag cyklat till jobbet. Det var länge sedan. Tänkte egentligen vänta till dess att de har sopat på banorna men jag kunde inte låta bli idag. Det känns lite vårigt i luften. På väg hem så mötte mormor och Katrina så jag fick hoppa av cyckeln sista biten. Mormor följde med in i vår port när jag skulle parkera min cyckel i källaren. Jag släppte lilla K i entrén och frågade om hon ville åka med mig i hissen eller följa med mormor igen. Man kan väl kanske få en puss undrade mormor. Lilla Katrina springer då fram till mormor och säger hej då och sen skuttar hon som en liten blixt tillbaka till mig och hissen. Här var det inga tveksamheter om vad hon ville. Och glad är jag för det. Det värmer i ett mattehjärta att hon valde mig. Eller var det kanske för att jag hade torkad kyckling i fickan? Det får man aldrig riktigt veta...
Victoria i Italien som har Katrinas syster Lily har nu berättat att hon åter igen ska bli adoptivmatte. Lily ska få en kompis. Greyhoundflickan Taras anländer längre fram i vår till familjen. Taras har fått valpar och finns på irland tillsammans med sina valpar. Jag har sett bilder på lilla Taras. Hon är en underbart vacker blå tik som ser så mild och vänlig ut. Denna tillökning ska bli spännande att få följa.

På väg mot våren...!