Det stormar duktigt här utanför nu ikväll. Hela dagen har varit trist med kraftig blåst och regn. Ingen fyrbent har velat gå ut. Små rundor för att uträtta nödvändiga ärenden har det blivit. Vi var i hagen igår. Det var ju tur det för nu väntar säkert skitväder...
Tjejerna har varit hos mormor i några dagar denna veckan för jag har varit i Bryssel genom jobbet. Det var glädjescener när jag kom hem i fredags. Lilla K skrek högt rakt ut och Scilla studsade av glädje. Även jag var såklart glad över att få komma hem till dem igen.
De var trötta igår. Det märktes på dem att det hade varit lite annorlunda rutiner när jag har varit borta. Det är bra hos mormor men hemma är bäst!
Första ljuset har vi tänt hos mormor idag som bjöd på middag och adventsfika. Nu snarkar tjejerna bakom mig i sängen här där jag sitter vid datorn. Datorn förresten! On-knappen är trasig. Har ingen lust att laga den för en massa pengar. Kör igång den med en liten skruvmejsel. Så länge det nu varar...Jag vill ha en surfplatta!
Nu varnar de för att gå ut hör jag. Men en snabbis ut blir det om ett par timmar. Nu väntar en stormig natt med skallrande rutor. Undrar om jag kommer att ha både en liten svart och en liten vit i sängen i natt?

Grand-Place i Bryssel...



Trötta tillsammans...



Adventsmys...

Mormor var så glad idag när Scilla nu har repat sig. Vi åkte till hagen en runda på eftermiddagen och mormor ville följa med. Tänkte att Katrina behövde sig en tur på fri tass. Men även Scilla ville springa runt lite visade det sig. De var så glada båda två. Det har varit några trista dagar detta för alla. Mormor är ju självklart glad för båda tjejerna men nu har det varit Scilla i fokus. Mormors lilla gull! När vi kom hem var det gott med mat och vatten. Det är så skönt att det går på rätt håll nu. Nu sover de båda två i sofforna här. Det är så gott att se dem vila i lugn och ro efter dessa oroliga dagar. Nu ska vi se till att viktkurvan vänder uppåt igen. Det minskar snabbt på det lilla hullet på en liten Grey.

Liten tunn flicka - vilar ut i lugn och ro...

Som vi brukar säga.. Alltid är det något med dessa små. Nu är det Scilla som har bekymmer med sin mage igen. Det är andra gången denna höst. Förra gången, för sex veckor sedan, klarade vi upp det hela själva med fasta, risavkok och skonkost. Idag förstod jag att det var läge för ett veterinärbesök. Vi har sprungit ut och in hela natten, Scilla och jag. Till slut var det bara blodblandad vätska som kom. Hon fick ingen mat i morse fastän hon gärna ville ha det lilla hjärtat. I bakhuvudet har jag ju haft den där olivoljekorken som någon fick i sig en bit av för drygt två veckor sedan nu. Ingen av dem har visat några besvär och jag har slappnat av allt eftersom dagarna har gått. Men det är klart att den där korken finns i tankarna. Jag berättade hela historien hos veterinären. Det var samma veterinär som träffade Katrina i våras när hon var dålig i sin magen. Det är ungefär samma läge nu med Scilla. Hon visade dock inget tecken på smärta när veterinären klämde henne över buken. Däremot skrek hon då febertermometern skulle in i den lilla rumpan. Det är klart att det gör ont där nu. 39 grader. Normaltemperaturen ligger runt 38 grader för hundar. Men en temperatur på 39 grader är ingen hög temp på en hund som dessutom är stressad tyckte veterinären. Scilla fick en kortisonspruta för att lugna ner den infekterade tarmen och recept på Flagyl som ska häva infektionen fick vi med oss. Veterinären tror inte på att det sitter något i magen men skulle det inte bli bättre får man gå vidare och kolla. Det har gått för många dagar sedan korken försvann och det brukar vara andra symtom när något har fastnat i tarmarna. Smärta, kräkningar och ett sämre allmäntillsånd än Scilla visar på. Så vi hoppas på det bästa. Katrina fick precis samma behandling i våras och det hjälpte direkt. Nu har jag med stor möda pillat i Scilla den första tabletten och fått i henne lite vätska med sked. Hon vill inte ha något alls. Hon blev väldigt stressad och rädd hos veterinären och hon har legat sedan vi kom hem. Nu hoppas jag på en lugn natt för alla här hemma. Vi behöver sova ordentligt. Även Katrina blir störd av oron här hemma. Mest av allt önskar jag att det lilla Scillet ska bli bra igen fort och att inget krånglar till sig med detta nu. Om hon inte dricker så måste jag åka tillbaka till veterinären så att de får vätska upp henne. Nu har det varit lugnt i flera timmar så den där sprutan har verkat nu. Innan bullrade det högt och ljudligt i hela systemet på den lilla stackaren men nu är det lugnt. I morgon väntar lite, lite skonkost från veterinären. Matte har köpt  både burkar och torrfoder med i/d som vi får köra med nu ett tag till allt fungerar som det ska. Det brukar vara populärt med den där maten även hos den som just nu är frisk...

Rädd hos veterinären...

Det var ett tag sen! Influensa har härjat i min kropp och jag har varit dålig och känt mig hur eländig som helst länge nu. Det började förra söndagen. Försökte låtsas som att jag inte var sjuk men på måndag kväll var jag tvungen att kapitulera för sjukdom och sjukskrev mig från jobbet resten av veckan. Det var flera år sen sist. Nu har en vecka gått och jag är tillbaka på jobbet men jag är minsann inte i form. Trött och ruggig. Bättre är jag men inte frisk. Nu har både sonen och kollegorna varit på mig om att jag nog får söka sjukvården och höra efter vad en läkare tycker. Jag får väl hasa dit i morgon...
Flickorna har varit snälla som lamm hela veckan. De har vetat att matte har behövt support och har turats om att ligga i närheten. Scilla är den som mest ligger i närheten. Mormor har funnits till hands som vanligt och sett till att det har fått långpromenad på dagen och en lite kortare promenad på eftermiddagen. Själv har jag med möda och besvär tagit morgonrundan och sista kvällskisset. Utöver min sjukdom så hade jag ett annat litet orosmoln på himlen under veckan som gick. Någon, och då tror jag att det var Katrina, tog förra söndagen en ganska stor och tom olivoljeflaska ifrån en kasse som står i köket. Jag samlar sådant som ska återvinnas där. Att denna tunga flaska skulle erövras trodde jag inte men nu gjorde den det i ett obevakat...Korken i metall var söndertuggad och plastgrejen som sitter i flaskan. Som jag fick ihop det så saknades en del av metallkorken och jag blev så rädd att den skulle ställa till skada. Ringde veterinären på måndagen som sa att det bara är att hålla koll och ha is i magen. Sånt där kan ligga i magsäcken i en vecka. Det kan ju gå illa sånt där med grejor som fastnar och skadar. Nu har ingen visat något tecken på att må dåligt. De äter och dricker som vanligt och utgifterna kommer som de ska. Så jag hoppas att det ska vara lugnt med detta nu när det har gått nio dagar. Mammas väninna berättade en historia om en stor hund som hennes dotter kände till. Hunden hade ätit upp en hel påse med 30 värmeljus. Med aluminiumhållare och allt. Hans matte och husse var förtvivlade. Nu gick detta fall bra till slut för de kunde räkna hem 30 ljusformar som kom ut efter hand den naturliga vägen. Vilken story!
Försiktighet råder med att ha saker framme. Det är mer sådana här tilltag nu i det här huset med två stycken som känner sig varma i kläderna. Varmast är lilla K. Hon tror nog inte att hon har varit någon annanstans tänker jag ibland. Hon är så trygg och hemtam. Sen har hon visserligen sina situationer i miljö där hon inte känner sig så bekväm. Men hemma med matte och sin familj är hon självklar. Lilla Scilla är så duktig och lär sig mer och mer av hur livet ska vara här. Mormor säger att Scilla är mycket längre kommen i sin utveckling än vad Katrina var motsvarande tid hon hade varit här. Jag tycker att det är svårt att säga då de är så olika. Så lika men ändå så olika. Scilla är ännu osäker på om hon ska bli lämnad. Det ser man i hennes frågande blick. Jag berättar varje dag för henne att vi alltid ska vara tillsammans. Vad gjorde jag utan min två Greyhoundflickor? Min rikedom på jorden.

Stilla höstpromenad i influensatid...