Tack och lov så har vi hagarna! Det går ju inte att släppa dessa två virvelvindar vind för våg tyvärr! I mina fantasier går vi över öppna fält ner mot en lång strand med härlig vit sand så långt ögat når. Fria utan koppel springer vi där tillsammans och njuter. Ingen trafik, inget krossat glas och inget annat farligt...När det nu inte riktigt är så så förlitar vi oss på våra inhägnade platser och önskar oss ännu fler! En inhägnad med sand skulle vara toppen för dessa två. Sand är det ursprungliga underlaget för dessa ökenjägare. Perfekt underlag som ger starka senor för alla. Det märks när vi går på stranden att de gillar detta. De skuttar och sprätter runt och blir extra ystra. Det finns några ställen som jag har sett ut som utmärkta plaser för ändamålet. Som matte till två Greyhounds så har jag alltid blicken inställd på ställen som kan förvandlas till springställen...

Skutt i Bubbetorps hage...!

Här är det inte nerlusat med inlägg precis! Orsaken är inte att det fattas vardagliga händelser att delge utan beror mera på min bristande fokus på uppgiften. Har haft annat att stirra runt med...Energin går åt till annat skulle jag också kunna säga. Jag är helt enkelt trött...
Det är en välsignelse att jag har mina två Greys! Så lika men ändå så olika...
Våren är här efter en dryg period med kyla. Nu blommar det i backarna och det har börjat grönska så försiktigt. Det var härligt igår för tjejerna i hagen. Visst sprang de men det nosades mest. Långnosarna kan inte få nog av vårens alla dofter! Det doftar kanin i hagen också. För några veckor sedan träffade vi en kanin där och spreciellt lilla K kommer ihåg detta väldigt väl. Därför måste alla kaninställen också inventeras i Vämöparkens hage så fort vi kommer dit. Arma kanin som råkade ut för att bli jagad av henne! Det är Katrina som är jaktledare. Scilla hänger på.
För dagen är Katrina halt på höger fram efter gårdagens spring i hagen. Har känt igenom hela benet och framdelen och det finns ingen skada eller smärta som märks utöver hältan. Förmodligen en sträckning så det är bara att vila och avvakta. Hon har haft så här en gång tidigare och det är nog inget att bekymra sig över.
Mormor är nu i form och promenerar som vanligt med tjejerna om dagarna. Så skönt för alla ska jag säga! De är alltid en hel del "utflykter" genom jobbet för min del på vårkanten och så även denna vår. Mormor står för det andra hemmet för mina tjejer och de sover gott även hos henne. Senast var det Katrina som sov i mormors säng men det där kan variera. Så är det även här hemma. När jag har varit borta vill gärna Katrina ta plats hos mig. Jag brukar känna på mig när Katrina vill ha lite mer närhet. Hon är på sätt och vis den mest självständiga men ibland så. Scilla vill ha närhet jämt och tittar långt efter Katrina med längtan i blicken om Katrina hinner före upp i sängen. De sover aldrig båda i sängen samtidigt. De kan ligga där ihop på dagarna men inte på natten. Scilla får mest kel i vardagen då hon ber om och behöver mest kel. Fast det gäller att vara lyhörd även för Katrina. Alla ska ha sitt. Rättvisa är ju inte alltid lika mycket eller exakt jämt fördelat. Mera åt hållet; Åt var och en efter behov...!

Från den tidigare kaninjakten...


Långnosar i vårhagen...


Söndagspromenad...