Tack och lov för hagen i Bubbetorp! Den är bäst tycker vi! Fria ytor att springa på och mjukt gräs. Parken i stan är väl bra den också men smutsig, stenig och gropig för frifräsare som Scilla och lilla K. I hagen kan de härja med varandra och ligga och vila en stund för att sen ta sig ett varv till i full fart. Det är som att de värmer upp lite först. Man tror att de är nöjda men då ger de sig ut på värsta varven. Rolf försökte sig på att filma dem lite idag men det är inte så lätt med dessa två som filmstjärnor. Vi får se om det blev något att lägga ut sen. De sprang mycket idag och var rejält trötta. En så här härligt solig höstdag är temepraturen som bäst. De är pigga som sjutton mina två töser. Det är så roligt att se att de trivs med varandra. Det är det bästa jag har gjort att ta till mig två stycken. Sötnosar är de båda två!
Annars har veckan flutit på i ett nafs som vanligt. Vi har hämtat mat igen. Jag tycker att det är varannan vecka jämt. Nästa gång ska jag beställa hem märgben. Det tror jag att de gillar. Det är lite bus hos mormor att rapportera. Scilla har ätit upp en halv sockerkaka som mormor skulle ha med sig på ett ställe. Den stod övertäckt på spisen och mormor lämnade köket bara för ett ögonblick. Tur att hon hade andra kakor också. Katrina är inte sämre hon för hon har troligen ätit marsipanchoklad som låg i en liten kartong utom räckhåll tyckte mormor. Det tyckte nu inte Katrina (om det nu var hon). Men hon är misstänkt på goda grunder fast ingen har sett henne. Den lilla kartongen bara låg där tom på golvet. Choklad kan ju vara farlig speciellt om den är mörk. Nu var det ljus choklad denna gången och mest marsipan. En svart dam var senare lite taskig i sin mage men detta var dess bättre snabbt övergående. Mormor har fått tillsägelse om att hålla allt ätbart bortom nåbarhet för mina frön. Det är lätt hänt men man får tänka sig för med dessa i närheten. De är målstyrda på allt som går att äta.
Själv är jag krasslig idag. Feber, ont i muskler och leder. Nu när de har fått sitt här tjejerna med spring och mat så är det soffan som gäller. Jag är trött och vill ha vila på mjukt underlag, varmt och gott. Precis som en Greyhound!

Härlig höst...


Sötnosar...

Katrina haltar utomhus. Inomhus rör hon sig som vanligt. Inget som verkar bekomma henne men hon dippar i steget på framdelen. De sprang ju som bara den i fredags så det kan nog vara en sträckning. Hon är inte öm någonstans och inget syns eller känns fel. Vi får avvakta och se helt enkelt. Hoppas det går över snart. Det har varit en vacker söndag med härligt promenadväder. En lugn promenad i våra vackra omgivningar har det blivit idag. Jag har varit lite slak idag.
Gårdagen tillbringade jag liggandes i soffan. Det har hänt några gånger i mitt liv att jag har haft riktigt otäckt migränanfall. Igår var en sådan dag. Lördagen bara försvann. Var ute på tre promenader med tjejerna som jag knappt minns och däremellan låg jag i dvala med en handduk över ögonen. Ljuskänslig och med illamående och blixtrande huvudvärk. Tjejerna låg nära mig hela dagen. Scilla låg precis intill mig hela dagen. Lilla gumman. Hon kände att matte var sjuk. Idag känns det som att jag har fått livet tillbaka.

På söndagspromenad...

Förr var ju hästen vanlig som transportmedel även i stan. Ända in på 1950-talet kunde man se hästar med vagn komma till stan med varor och folk. Hästarna kunde få vatten vid dessa vattenkar där man kunde pumpa upp färskt vatten till dem. Just detta kar med pump minns jag från min barndom på 60-talet. Den var då ännu i funktion så det var populärt att stå där och pumpa upp vatten och ta sig en slurk från kranen eller bara stå där och leka. Pumpen är nu sedan länge plomberad. Tråkigt nog saknas vissa originaldelar till pumpen. Det hade varit trevligt om den hade kunnat hållas intakt även om det inte är möjligt att ha den i funktion. I karet ligger nu fimpar, skräp, löv och idag även en och annan levergodis! 

Det ligger en godis i karet...!

Veckorna rullar sannerligen på i full fart. Hinner inte med nånting känns det som fast det är ju inte sant förstås. Det går i ett och någon uppdatering på bloggen har inte blivit av i veckan.
De vardagar som det passar så möter mormor och tjejerna mig på halva vägen hem. Det är ett glatt ekipage som möter mig och det är ingen måtta på Scillas och Katrinas glädje när de får syn på sin matte. Det känns gott i mattehjärtat. Framför allt Katrina är väldigt medveten om när det är promenad för att möta matte. Jag ser på långt håll det ögonblick som de får syn på mig där på vägen och börjar småsdpringa och spralla.
Nu har jag varit iväg ett par dagar med övernattning och tjejerna har varit hos mormor över natten. Märkte i onsdags kväll att det var mycket energi i luften. Båda två var jättepigga och hade säkert behövt springa av sig ordentligt redan då men nu fanns det inte riktigt tid för det. De har kasat runt på mattorna istället och busat hos mormor och sedan gått de vanliga långpromenaderna naturligtvis. De följer mig i hasorna vad jag än går, säger mormor och skrattar.
Kom hem hyfsat tidigt idag så vi körde upp till hagen direkt. Det var verkligen full fart på "två hjul" i kurvorna. De sprang, sprang och lekte och ramlade ihop bredvid varandra på gräsmattan helt utmattade. Så nu har de fått sitt lystmäte och verkar nu helt nöjda där de ligger här i varsitt hörn. Katrina har lalndat i kökssoffan och Scilla hon ligger där jag är såklart. Hon är alltid nära den lilla.
De ska får tuggben sen. Det är ju fredag!
Ha en god fredag kväll alla! Nu har vi hela helgen framför oss och det känns riktigt skönt!

Möte på vägen i veckan...


Trötta i hagen...


Min vita kelgris...

En tur till hagen har det blivit idag, denna klara höstdag. Märkte i morse att det börjar bli riktigt kallt om händerna. I alla fall på morgonen. Får ta och leta fram vantarna till i morgon bitti. De har roligt i hagen tjejerna. De springer, tar igen sig en stund och springer igen. Vi flyttade in en bänk till hagen. Den har stått utanför innan. Det var trevligt att sitta därinne i solen medan tjejerna sprang. Jag var ju lite rädd innan att de skulle springa på en eventuell bänk. Det går ju så himla snabbt när de springer. Men det är ingen fara. Fast undan går det. Katrina riktig sätter i bakdelen när hon bromsar in när hon kommer flygande. Scilla flyger på ett annat sätt. Hon har verkligen sin egen stil lilla Scillet. Vi skrattar gott åt henne när hon far fram. De verkar nöjda med dagens utflykt och vilar nu stilla efter kvällsmålet. 
Dagen har varit så som en söndag ska var tycker jag. Lugn och trevlig. De är roliga att umgås med mina två greyhoundtjejer. De busar och finns till på ett underhållande sätt hela dagen lång. De är lugna men ändå så fulla av liv. "Alla" skulle ha minst en långnos i sitt liv. Egentligen går det väl lika bra med vilken fyrbent som helst. Fast jag slår ett extra slag för långnosar nu när jag har två själv.
Nu återstår lite disk och spring i tvättstugan innan jag slår mig ner i TV-soffan med söndagens  programtablå. Det är SVT1 som gäller från klockan åtta till tio över elva. Bästa TV-kvällen! Sen är det godnatt och i morgon väntar en ny orörd vecka.

Klar höstdag...




Full fart...


Egen stil...


Alltid plats för lite kel...


Det går undan...


En stunds vila i solen...


Sen spring igen...

Ja då Miriam! Jag är nöjd med deras mat. De är glada för sin mat och står och stampar i köket när det är dags. Visserligen är de glada för allt som går att äta så jag har en känsla av att jag kan ge dem lite vad som helst. Nu har vi ju haft lite magbekymmer så jag tror att vi har rätt mat nu. Katrinas päls var ju inte i topp tidigare men blev betydligt bättre när vi började med denna mat. Den glesa pälsen var en av anledningarna till att jag ville byta till färskfoder. Glansig och tät är den nu förutom på vissa ställen. Halsen och baken är sådana ställe på henne. Det blev mycket bättre även där först men nu har hon fällt en del i slutet på sommaren så nu står det på tillväxt på framför allt halsen igen där det just nu är mycket glest. Läste någonstans att just detta med gles päls på halsen kan bli en hormonell grej på kastrerade tikar. Den lilla vita har pälskvalitet som ett gosedjur. Hon fällde rejält i somras men har nu hämtat sig och håller på att återfå sin mjuka goa päls.

Att ha godis i fickan kan vara nog så viktigt när man är på promenad med Scilla och Lilla K. Fast detta kräver lite eftertanke ibland...För några veckor sedan så hade jag levergodis i fickan på min favoritjacka. Det är en tunn linnejacka. Min kära mamma kallar den dock för ett hemskt skynke och undrar alltid varför jag går runt i den där. Hur som helst så kände Katrina mycket väl att det låg godis kvar där i jackan som hängde i hallen på Saltö. När vi upptäckte att hon var där i fickan och grejade så var skadan redan skedd. Den lilla damen hade tuggat på fickan som var alldeles blöt och trasig. Levergodiset var uppätet utifrån så att säga. Min fina jacka! Ja vad gör man? Shit happens skulle man också kunna säga. Nu är det dock så att jag har en mamma som är duktig på att fixa sånt som är trasigt. Hon har trollat med nål och tråd på mycket av våra grejor genom åren. Nu fick hon alltså uppdraget "rädda skynket" och nu hänger jackan här igen och fickan är finare än innan faktiskt. Mormor hon kan hon!

Det är trist men, Katrina har börjat skälla på andra hundar mer än hon har gjort tidigare. Inte alla men dock på fler och fler. Det har blivit mer och mer av det där ofoget sedan Scilla gjorde entré. Nu måste jag få ett slut på detta gapet. På ett ungefär kan jag läsa vilka hon ska börja gapa på och parera henne. Småhundar skiter hon i bara de inte hoppar för mycket. När vi går på stan händer det aldrig att hon skäller vid hundmöten. Det är mest här i närområdet på det platser som hon uppfattar som sina verkar det som. Schäferhundar och sådana som liknar schäferhundar är hopplöst. Jag har försökt att parera och avleda henne. Det går en mörk collie här i området som hon alltid skäller ut. Nu prövar jag med godis och hör och häpna. Igår kom collien och samtidigt kom en levergodis flygande och lilla K glömde bort att hon skulle skälla. Om det är rätt har jag ingen aning om men det fungerade. Så nu är det godis i fickan som gäller. Fast fickorna måste vara tomma när jackan hänger i hallen...

Nya fickan...


På lördagspromenad med godis i fickan...

Äntligen har maten kommit! Killen som har företaget Nordic dök själv upp hos återförsäljaren med maten. Han berättade att han nu håller på att flytta upp sin verksamhet till Karlskrona där han ska etablera sig på Saltö. Det blir försäljning även i fabriksbutik därute. Det blir ju toppen för alla Nordic-ätare i stan. Just nu är vi "rika" då vi har frysen full med korvar. Tjejerna var hos mormor igår kväll då jag var bortbjuden. Travade iväg igår med en bukett Gladiolus i näven och blev sen bjuden på toppengod mat och finfint vin. Jag var hungrig som en varg för jag hade sparat mig hela dan. Mormor lämnade upp tjejerna efter sista kvällskisset så jag hade två svansviftare som tog emot mig när jag dök upp efter en mycket trevig kväll. Sen kunde de somna tryggt när matte äntligen hade kommit hem. Idag är det lördag igen! Hej, vad det går! En tur till Saltö står på programmet tror jag. Men först lördagsfrukost. Morgonpromenaden och frukosten är avklarad för långnosarna så nu är det lördagsvila för deras del. Ha en skön lördag alla!

16 kilo korv...!