Så är det söndag kväll och denna helg gå mot sitt slut. Det har varit en bra helg tycker både Scilla och vi övriga. Fastän klorna blev klippta...Ett herrans liv höll hon här innan hon kapitulerade för kloklipparen och en bestämd matte! Långa promenader, hopp och lek, grisknorr och mycket kel med ledig matte. Vi har joggat lite lätt också och även den lilla vita hängde med även om det är Katrina som är mest förtjust. Hela hon utstrålar att "vi springer här du och jag matte" när hon söker min blick. Lilla K med läkt tass. Så himla skönt!

Natti...!

Det har varit något tekniskt fel här på bloggeriet och jag har därför inte kunnat uppdatera ifrån sjukstugan här. Men nu så...
Katrina blev av med sina stygn i torsdags i förra veckan. Veterinären plockade alla utom ett. Det får kroppen ta hand om själv. Läkningen har gått bra. Skon och musslan har vi sen använt ytterligare några dagar. I söndags satte jag ett litet bandage på tassen och släppte dem i lilla hagen i Bubbetorp. Katrina var glad och jag var glad men allra gladast var Scilla. Det har varit påfrestande för henne att ha en konvalescent syster. Men nu så leks och promeneras det igen och allt är som vanligt och då är det ju som allra bäst tycker vi nog alla tre här hemma.

Roligt igen...!

Vi har bytt ut tratten mot en munkorg. Detta är toppen jämfört med tratten. Stackars Katrina gick runt här och hasade med den stora tratten släpandes i mattan. Det fungerar helt enkelt inte. Fick en munkorg hitskickat snabbt som blixten av en tjej i NNL. Så himla bra! Det är en mjuk plastmunkorg. En så kallad boxmunkorg. Katrina dricker vatten med korgen på utan problem och den är lätt och smidig att ha på. Hon är ju inte jätteglad förstås men helt klart mer fri än med tratteländet. Såret ser ut att läka bra dessutom så vi hoppas att vi kan lägga munkorgen på hyllan i slutet på nästa vecka.

Gul mussla...!

Vi har fått låna en aktivitetsboll. Scilla har haft jämt upp med denna. Jag visade henne först och hon förstod att godis på något sätt hörde ihop med bollen. Hon förstod inte det praktiska sambandet ett dugg dock utan bestämde sig för att lägga sig vid bollen och vänta. Det kan ju komma något...! Nu har jag tagit fram den där med jämna mellanrum ett tag och hon är intresserad varje gång. Det ser man på öronen som står rakt upp. Och sen ser man hur det går runt i vindlingarna. Hon är så gullig ❤ Det finns så mycket konstigt! Men idag har hon knäckt koden. Mattes duktiga tjej! Så nöjd blev hon när hon själv bestämde att godiset skulle komma ut.

Kan själv...!

Det är inte helt lätt att ha en justerad syster. Scilla har ju blivit lite understimulerad sedan Katrina skadade sig. Märgben, leta godis etc löser ju inte riktigt behoven. Idag gick vi ut på långpromenad, Scilla och jag, medan Katrina sov sin förmiddagssömn här. Det är vår på riktigt nu. Soligt och krokus som lyser i gräsmattorna. I Amiralitetsparkens hundlekplats träffade vi två hanhundar. Den ena känner vi ju sedan tidigare och den andra var en ny bekantskap. Det blev en skojig lek- och springstund för Scilla. Vilken tur vi hade! :) Nu känns det bra att ta itu med resten av Söndagen. Scilla sover nöjd och smutsig på bädden i matrummet.

Nosar på våren...

Ja, visst ser det olyckligt ut inne i tratten! Men nu finns det en bättre lösning på eländet med tratt. Munkorg ska det bli nu. En så kallad boxmunkorg är på väg med posten. Ställde frågan idag på NNL:s medlemsforum och vips kom det flera svar om att det visst det kan funka med munkorg. Dessutom har föreningen munkorgar till försäljning så nu är en gul munkorg på väg. Så skönt att slippa tratten. Hon går här och hänger med huvudet och tratten släpande i mattan. Dessutom fastnar hon i alla passager här hemma. Hopplöst!
Dagen har trots allt gått hyfsat. Inga jätteglada miner förstås men ändå...
Och även om det är väldigt synd om lilla K så är det, som jag tidigare sagt, värst för Scilla. Hon har jättesvårt för rubbade cirklar. Hon gör tappra lekinviter till Katrina som inte orkar svara upp mot dessa nu såklart. Scilla ser alldeles förskräckligt olycklig ut och vill bara att allt ska bli som vanligt igen.

Trist med skadad syster...

Det är knepigt med tratt...
Nu har lilla K piggnat till lite efter narkosen. Hon har ätit en smula och också försökt att få kontakt med sin tass. Det går inte! Och det är ju det som är meningen. Nu tittar hon olyckligt på mig här. Stackars lilla K!

Ska det vara så här...!

Det var ju tänkt att dränaget skulle tas bort idag. Det tog Katrina bort själv idag tidig morgon...Nu var det dock så att veterinären inte var nöjd med läkningen av såret. För att få en bättre läkningsprocess så rekommenderades jag att besluta att de skulle öppna upp igen och sy ihop. Så fick det bli. Alternativet att gå med bandage i flera veckor med en långsam läkning kändes som ett sämre alternativ.
Det är nu tänkt att såret ska lufta utan bandage. Inget slickande och tratt på i 10-12 dagar. Minimal belastning och därmed endast mycket små promenader för att uträtta det nödvändiga.
Lämnade min lilla tjej klockan tio och hämtade klockan tre. Elände :( Hon var och är så mycket mer medtagen av narkosen denna gången. Hon ligger här sedan vi kom hem med sin tratt. Hon har tagit sin medicin i alla fall och höjt på huvudet ett par gånger. Penicillinbehandlingen får vi förlänga några dagar och fortsatt smärtlindring får det bli.
Snart ska vi gå ut på gården här. Det blir sko på då en stund.
Nu får vi hålla ut de här dagarna och hålla tummar och tassar för att detta nu blir bra.
Scilla är alldeles olycklig över att Katrina bara ligger där. Det är definitivt inte som vanligt här.

Elände...:(

Det är inte helt enkelt med bandage. Veterinären sa att bandaget kunde få sitta kvar till på måndag. Det är i morgon det. Nu har det där bandaget bytts ut ett par gånger. Dels på grund av att såret vätskar sig så att det läcker igenom och dels på grund av att Katrina gärna vill kolla till sitt bandage lite. Nu har hon fått tillsägelse om att hon inte ska slicka på bandaget. Då slickar hon på filten hon ligger på istället. Med det menar hon att hon inte alls slickar på bandaget utan bara här lite bredvid. Scilla blir alldeles förfärad när lilla K får tillsägelse. Hon hör att matte är skarp i tonen och går då och gömmer sig. Det gör hon även när sax, bandage, vadd och kompresser kommer fram. Man vill ju inte riskera att få ett bandage...

Bandage...

Så var då olyckan framme! Tjejerna fick springa lösa i hagen igår när mormor var ute med på promenad med en väninna. Så himla trist att Katrina skadade sig. Vad som orsakade skadan vet vi inte. Något vasst har trängt igenom tassen på höger bak. Rakt igenom tassen och upp mellan tårna. När jag kom hem låg Katrina i mormors säng med rengjord tass och litet bandage. Vi spolade igenom tassen och
Jag såg då att det var en stor öppning upp i valvet i tassen. Såg läskigt ut med en sena bar. Bandagerade igen, gav henne en Rimadyl och ringde veterinären som tyckte att vi kunde avvakta till idag. Katrina var förhållandevis pigg och åt och drack som vanligt. I morse var hon pigg och lekte med Scilla ovetande om att det väntade många timmar hos veterinären.
En gott omhändertagande har hon fått idag av en ung veterinär. Vi träffar alltid så bra veterinärer hos distriktsveterinären här och det känns så himla bra. Det blev lite pyssel med tassen. Finbroderi i tassen underifrån och uppifrån. Tur i oturen då kärlen har klarat sig. Vågar knappt tänka på hur det skulle ha gått om det varit en större blödning där i hagen...Katrina sövdes då hon var så orolig och sprattlig. Så det blev nästan en heldag hos veterinären idag. Nu ligger hon här bredvid mig. Hon har ätit och vi har varit ute. Dränage, bandage, penicillin och Rimadyl. På måndag ska dränaget tas bort och förhoppningsvis stygnen på torsdagen. Det blir några lite stillsammare dagar nu. Som det kan gå...
Det har varit en lång dag och både jag och Katrina är däckade i soffan. Frågan är om det trots allt är Scilla som har haft det värst idag. Hon stod i tre kvart vid dörren när jag och Katrina gick i morse berättade mormor. Hon har inte ätit på hela dagen heller stackarn. Scilla är en känslig sort och blev jätteglad när Katrina var hemma igen. Nu har hon ätit men hon har varit orolig hör hela eftermiddagen sen vi kom hem. Det ska vara som vanligt tycker Scilla. Och jag håller med...

Hemma igen...!