Med tidsomställningen kom mörkret. Det är svart när man går hem från jobbet. Möttes igår av mormor och tjejerna i neontäcken. De nya regntäckena har inga reflexer. Det missade jag faktiskt när dessa inköptes. Får lösa det där med synligheten på annat sätt när de har dessa täcken. Funderar förresten på om de skulle kunna ha dessa i softshell över fleecetäckena när det blir kallare och kanske blötare. De är rätt rymliga så det borde funka.
Mormor berättade idag stolt att en man på cykel hade hojtat "vilka tjusiga hundar du har" och senare hade en kvinna sprungit förbi och ropat ett liknande budskap. Det är så det är när man har två Greys! Såvida en av dem inte skäller förstås. Vid dessa tillfällen kan nog folk ha andra synpunkter...

Klädda för mörker...

Scilla vill busa! Det vill inte lilla K. Inte idag i alla fall. Det är som det passar henne. Den ena dagen si och den andra så. Hon gömmer sig så långt in i lilla huset som hon bara kan och försöker låtsas som att hon inte alls ser sin systers inviter. Scilla står utanför lilla huset och skrapar med tassarna och försöker locka med sig Katrina. Hon studsar och apar sig för att om möjligt få med sig den lilla svarta. Hon drar flera gånger i pläden som Katrina ligger på. Katrina surnar till och säger ifrån ljudligt sen fnyser hon och går iväg till ett annat ställe för att få vara i fred. Det är lite synd om Scilla som drar i stora matbordsduken i ren frustration. Det får man ju inte göra det heller...
Tur att det inte alltid är såhär trist. Igår var det hopp och lek i hagen. Då var hon med på noterna Katrina. Åtminstone en liten stund...

Leksugen flicka...

Här står de och glor tjejerna på en katt långt upp i backen utanför vårt hus. Det var egentligen Scilla som såg den först och talade om att den gick däruppe i gräset. Hon ser allt och gör sannerligen skäl för namnet på den rasgrupp hon tillhör. Sighthounds...
Katrina, som är nyfiken i en strut, puttade undan Scilla från rutan och utsikten. Men Scilla såg bra även från andra parkett. Så där stod de till dess att katten försvunnit i buskarna.

Spännande och upprörande utsikt...

Var iväg på ett ställe i veckan och fick där syn på ett mobilt fårstängsel i orange lättmetall och nylon. Jag har aldrig sett ett sådant förut. Fårägaren lovprisade detta då han hade stora öppna gräsytor att flexa runt på. Köps på 50m rulle för ungefär en tusenlapp. Detta kan vara ett enkelt sätt att avdela en egen hage på en gräsmatta eller täppa till öppningar på delvis inhägnat område. Lättburet och enkelt att flytta och peta ner i en gräsmatta. Tunna stolpar som är som tältpinnar att trycka i marken. Kan inte tänka mig att mina tjejer skulle våga hoppa över detta 90 cm höga staket. De har tex aldrig ens försökt att närma sig det kompostgaller som jag ibland har uppsatt på vår loftgång. Det tål att funderas över plus och minus med detta. Väntar nu på lite mer information om var jag kan inhandla detta stängsel till bästa pris. Vet ett par ställen där detta skulle kunna vara perfekt. Bland annat en sandplan där tjejerna älskar att skutta runt. Vad gör man inte när man bor i tätt trafikerat kaninrikt område...

Får med flexibel hage...

Fick tips, av en tjej i NNL:s medlemsgrupp på fb, om en tecknad seriebok som berättar historier om djur på rescues. Det är serietecknaren Patrick McDonnell som har gjort denna lilla bok bland många andra är bäst att säga. Själv hittade jag den idag på Adlibris så jag väntar med spänning på att få läsa dessa små serier. I sin enkelhet är just denna helt underbar och sann.

Om att till slut vinna...

Det är inte lika kul för den lilla vita när matte är iväg ensam med Katrina. Mormor finns ju tillhands då det inte är aktuellt att Scilla ska lämnas hemma själv. Det är ett annat program som vi får träna någon gång. Katrina har inga problem med att vara själv en stund. Scilla blir förtvivlad. När vi kom hem i onsdags, Lilla K och jag, så blev Scilla överlycklig. Sen höll hon sig väldigt nära hela kvällen och klämde sig in mellan Katrina och mig i sängen. Själv hade jag "lika gärna kunnat bädda på fönsterbrädan" som jag brukar säga.
Nu var det ju även så att Scilla och jag tog en promenad i veckan. Vi gick en gemensam kvällspromenad med Tuva och hennes matte. Det är sorgligt men tyvärr så har Scilla svårt med lilla Tuva. Hon reser ragg och jagar upp sig så förskräckligt av anledning som vi inte kan förstå. Tuva är rädd för Scilla. Nu har vi bestämt oss för att gå ut och promenera med dessa flickor lite otvunget utan krav på att köra huvudena i hop omedelbart. Det skulle vara roligt om de kunde umgås "som folk" Det gick till slut rätt bra i tisdags men ingen av tjejerna var direkt olycklig när vi skildes åt och gick var och en hem till sitt. Nästa vecka tar vi en liten runda till.

Nära matte...

Katrina hjälper nu matte med motionen. I onsdags var vi ute och sprang i spåret igen. Det är är helt annan upplevelse att ha sällskap av denna lilla kvicka dam. Efteråt var det gott med kvällsmat och lite vila på kökssoffan. Lilla K sover inte så ofta i min säng. Det är mest Scilla som ligger där. Nu har dock Katrina tillbringat natten bredvid matte efter det att vi har motionerat ihop två onsdagar i rad. Jag tror att denna aktivitet förstärker vår samhörighet och att hon visar det. Mysigt!

Efter motion - vila...

Hade tänkt åka till hagen innan det mörknade för lite lösspring men tjejerna var för trötta och ville inte. De har gått så mycket med mormor idag. Vi gick hem och åt kvällsmat istället och nu ligger de här med sina fredagsben. Det är OK det också tydligen. Inte alltid man är pigg på "after work"en fredag.
En bild från annat hopp och lek kan ni få! Den är så rolig då den visar hur det oftast är. Först en lite retfull Katrina och sen den lilla Scillan som kämpar för att komma ikapp.

Trevlig helg!

Hämtade tjejerna hos mormor efter jobbet. Mormor hade lämnat dem någon timme innan för hon hade annat på programmet. De blev så lyckliga av att se sin matte. Alltid lika kul att komma hem! Nu har vi varit på en liten promenad och tagit en biltur och hämtat paket. Matte har fått en jacka och de nya expanderkopplen har kommit tillsammans med en dubbelkoppling till Baggenbältet. Det finns många "needs" att tillgodose. Nu har vi ett rött koppel till lilla K och ett lila till den lilla vita tutten. Den lilla vita skadade sitt "knä" igår kväll förresten. Inte allvarligt på något sätt. Hon var lite yster här och slog i på ett ställe och slog upp ett sår. Det var dock tillräckligt för att hon skulle börja gråta alldeles förskräckligt. Lilla hjärtat! Hon skrek i himmelens sky så det blev rusning från alla håll då både matte och Katrina skyndade till undsättning. Lilla K har förresten legat i min säng hela natten. Nära! Det är inte så ofta hon gör det så det är extra mysigt när hon tar plats. Det var ju vi två igår! Det kändes fint att få vara lite extra med henne, min lilla svarta skatt.

Nya koppel i färg...

Katrina har varit med mig på min onsdagsträning i löparspåret. Tänker dela lite på flickorna ibland och göra lite med var och en. Lilla K var så himla duktig i spåret och sprang på så fint jämte eller strax före mig. Baggenbältet är perfekt! Efter löprundan körde vi styrketräning i cirkel och Katrina var med hela tiden. Hon fick vara med gulliga Helena, som leder träningen, medan matte sprattlade med cirkelövningarna. Helena hade Godis att bjuda på och det tyckte Lilla K var toppen. Lite frusen blev hon den lilla svarta så hon fick en filt. Ska ta med täcket nästa gång för på onsdag kör vi igen. Jag är en så himla stolt och glad matte. Vilken duktig tjej matte har!

Mattes första prinsessa! Mattes snabbaste och mest pratsamma tjej! Så klok, rolig, vacker och med världens mest silkeslena öron!

Silkesöra...!

Mattes keligaste och spralligaste tjej!
Hon ser "allt" och är dessutom så underbart söt!

Scilla...

Det är väl som det ska vara nu i oktober...
Plaskblött! Måndagar känns lite längre än andra dagar även om jag tycker att de är helt OK. Mormor och tjejerna mötte mig efter jobbet. De gör ju ofta det. Regnklädda såklart! Fina är de i de nya täckena men huvorna använder vi helst bara som skyddande krage. Huva över öronen funkar inte så bra för kvicka flickor i farten. Men fina är de täckena i svart och rosa softshell. Nu har jag köpt en svart softshelljacka. Man måste ju matcha. Får väl sätta en passande halsduk till...

I färg...!

Allt ska tydligen ner idag för det har ösregnat sedan vi kom in från promenaden i morse. Är så himla nöjd att jag tog en rejäl runda innan regnet började skvala.
Nu måste vi dock ut en sväng tänker jag och här finns dessvärre ingen som gör anspråk på detta. Men allt som går att äta vill de ha så jag får ta till en muta.

Ingen kommer utan muta...

Ösregn hela dagen och det blir ju inte så kul då att gå ut för någon. Ingen Greyhoundflicka vill vara ute i regnet så dagen har tillbringats inomhus förutom nödvändiga rundor. De går ner i varv här när det är så trist ute. Halva dagen har tillbringats i mormors soffor då matte har varit på stadstur. Nu är vi hemma och myser. Ett par små ben har de tuggat i sig lite sådär extra för att ha lite att göra. Hoppas att det blir bättre väder i morgon så att vi kan få ge oss ut på en härlig höstpromenad. Det är nu de vackra färgerna ska ses och det doftar så härligt i skogen.

Vackra höstfärger...

Fredag kväll är vanligen ingen kväll som vi är i högform på. Vi är tre här nu som redan tar kvällen. Kvällskisset är avklarat och platserna för natten intagna. Fönt som vi säger här i huset då vi är lite fjantiga. Det är ju jag som har jobbat hela veckan! Man kan tro att det är fler som har gjort det...

Godnatt...

Vi har varit i fårhagen efter jobbet. Det ligger i luften när den typen av utsvävning krävs för att tjejerna ska vara tillfreds. Fint höstväder har vi så det gäller att passa på. Man får kolla först så att det inte är några får på plats. De höll idag till i en närliggande hage. Vi testade Baggen-bältet idag på promenaden till hagen. Nu pratar vi rejäla doningar made in Umeå med stort reflexband och BGB-hakar. Det gick utmärkt att koppla upp två gåvilliga tjejer. Händerna fria är inte så tokigt. Nu ska vi ut och springa Katrina och jag. Då får hon ha sele. Ska givetvis testa med Scilla också men hon vill inte springa så "ordnat". Jag ska hitta på något annat med henne. Jag tänker att det kan vara bra att skilja dem åt ibland. Katrina kan ju vara ensam här hemma. Det är lite svårare med den lilla. Jag tror inte att det är så bra att lämna henne själv. Hon är av en känsligare sort än sin syster.

Baggens bälte...

Ikväll har en svart fröken gnagt lite på laddaren till min iPhone. Den är stukad men fungerar. Dessutom har jag en i reserv. Det är oftast lilla K som hittar på hyss som att tugga lite här och där. Hm...
Ett Baggenbälte är inköpt och nu ska Katrina få följa med mig ut i joggingspåret. Jag tror att hon kommer att gilla det. Ska bli kul att se hur detta går!

Jag är så glad för dessa två Greyhoundflickor. Det kanske har framgått...
Idag har det varit blåsigt och kallt. Snart är det dags att ta fram fleecetäckena. Möttes av mormor och två frusna flickor efter jobbet. De väntade i trapphuset på mitt jobb då det var så kyligt. Att se deras små förväntansfulla ansikten och den glädjen som de ger uttryck för när de får syn på mig är helt obetalbar. De är glada för sin matte de där båda små näbben och känslorna är besvarade. Jag lovar...

Mina näbb...

Nu har vi kompletterat prinsesshalsbanden med små klöverbrickor med tjejernas namn och mattes telefonnummer. De är så fina med fyrklöver så jag kunde inte låta bli. Vi kan kalla dem bling. Det kan ju vara bra om de skulle komma på villovägar. Halsbanden alltså. Något annat är inte aktuellt. I händelse av detta hemska icke uttalade så är flickorna chippade. Fyrklöver har vi ju här i familjen för att markera vår Irländska koppling. Fyrklövern är ju Irlands symbol. Bäst att berätta detta så att ingen tror att vi gör partipolitisk propaganda för Centerpartiet...

Fina klöverbrickor...

Söndag igen! Sovmorgon, morgonpromenad och lång frukost. En tur till fårhagen har vi gjort. Nöjda tjejer har rusat runt i höstsolen. Vi har hämtat mat också så nu ligger 20 kg färskfoder på plats i frysen. Det är vilotid nu för tjejerna. Matten ska tvätta och laga mat. Än är det många timmar kvar av veckans skönaste dag!

Full fart i fårens hage...

Vårblomman Scilla är ju min blomsterfavorit på våren. Det var ju därför hon fick namnet Scilla min egen lilla vårblomma med de blå öronen.
På hösten är min klara favoritblomma den härliga Dahlian i alla dessa underbara färger. Det är inte svårt att gissa vilket namn som jag har i åtanke om jag i framtiden skulle få glädjen och lyckan att kunna välkomna en tjej till. Dahlia såklart!
Idag vilar lugnet här efter tjejfest igår kväll. Matte har slamrat med disken från kvällen och tjejerna har vilat hela förmiddagen. Det tar på krafterna med mycket att hålla koll på när fyra av mattes kompisar ramlar in. Katrina tog det hela med ro men Scilla höll sig nära matte hela kvällen. Man vill ju inte bli bortrövad...

Dahlia...

I morse vaknade vi och hörde ösregn utanför. Sådana morgnar är det väldigt låg aktivitet på tjejerna som inte alls vill gå ut. Mitt på dan klarnade det upp och jag tänkte att vi kanske skulle kunna ta en tur till någon hage efter jobbet. Men vädergudarna ville annat och det har öst ner hela kvällen. De har letat ben här hemma för att få lite aktivitet. De är duktiga på att leta upp sånt som går att äta. Triumfens ögonblick när de springer runt med sina byten är roligt att se.

Lilla K med sitt byte...

Det är fortfarande bekymmer för oss med Katrinas skällande på andra hundar. Vi övar, förebygger, klickar och avleder. Ofta går det riktigt bra men ibland är det riktigt trist. Det beror på dagsformen både hos henne och oss. Katrina skäller bara på vissa hundar. En del mer och en del mindre. Vissa struntar hon fullständigt i. Idag har hon jagat upp sig på flera stycken sa mormor som tycker att detta är jobbigt. Man känner sig otillräcklig och dålig som ledare. Katrina verkade förstå vad vi pratade om när vi följde mormor till affären tidigare i kväll. Hon ansträngde sig för att gå fint och söka kontakt. Får hon komma i morgon då? frågade jag. Ska fundera på det, sa mormor med ett leende. Nu ligger den lilla gaphalsen för ankar efter att ha lekt här med sina saker en stund. Hon gör det ofta. Springer omkring med sina ben och saker. Gullfia! Det är tur att hon är så himla gullig...

Vår morgonrunda är ungefär 3 km. Det vet jag nu för jag har laddat hem appen Endomondo. GPS-funktionen läser av varenda steg. 2,97 km lång var rundan i morse och 30,47 minuter tog det. Fick också veta att tempot var i takt med hare en bit och sköldpadda en annan. Det där med tid och exakt antal meter kan ju variera något från dag till dag. Det blir ju lite stopp utefter vägen. Vi går annars samma tur alla jobbardagar. Det är enklast så.
Tänkte på min lilla morfar som är borta sedan många år. Han gick i ur och skur i hela sitt liv. Luffade som han sa. Utan GPS förstås. Man kan undra hur hans vägar genom livet hade sett ut på en kartbild med appen Endomondo?
Nästan hemma från morgonrundan så mötte vi mormor som skulle gå och träna. Tjejerna tittade knappt åt henne och Scilla tittade bekymrat på mig som att; Visst ska vi gå hem till oss nu matte? De kände av att det var fel tid. Annars blir de ju jätteglada när mormor kommer.
De mötte mig efter jobbet idag och vi gick upp på stan för mormor skulle handla en grej. Vi satt och väntade utanför varuhuset som börjar på Å. Katrina pep otåligt nästan hela tiden då hennes matklocka hade ringt. Scilla lutade sig lugnt mot mitt ben i ett klassiskt "Scillalut". Hon gör så när hon väntar. Oftast över ryggen på Katrina men nu fick mattes ben duga.

Min svarta skatt ❤
Katrina, min första Irländska prinsessa!

Scilla! Min Blåstjärna ❤