Idag tog vi en tur till Bubbetorps hage. Det är lite snö där nu av den sorten som man får hyfsat fäste i. Denna hagen är fri från vassa grenar och annat elände som de kan skada sig på. Scilla har ju fått vila nu med sin skada. Antibiotikakuren är nu slut och båda tjejerna talade tydligt om att de ville busa runt idag. Nu måste vi vara lite försiktiga så att inte såret spricker upp. Det har det tyvärr gjort ett par gånger i veckan. Alltid är det något som är i vägen när det är full fart. Det är det även inomhus ibland när de är glada och jagar varandra mellan rummen upp och ner i sängar och soffor.
Bandaget har jag bytt ut några gånger. Nu har jag köpt sprayplåster som jag ska sätta på när såret har läkt så pass att att det är torrt. Bandage och vadd har jag köpt upp mig på så vi klarar oss ett tag. Idag kör vi med gult självhäftande bandage. Gult med gröna fyrklöver. Det passar Scilla som är mitt eget lilla fyrklöver. Nu är de mätta och trötta och ligger här intill, tillsammans, på sitt täcke i matrummet. De hade kul i hagen idag. Scilla sprallade loss som den clown hon är. De tycker att det är roligt i den kalla snön mina små hjärtan.

Bus i hagen...


Full fart...

De är riktiga snyggingar mina tjejer. Här på bilder som togs i hagen för ett par veckor sedan. Det var veckan innan Scilla skadade sitt ben. Scilla och Katrina är stadstjejer som gillar att springa loss i full frihet ett par gånger i veckan. Som tur är har vi numera flera ställen att välja på för lediga språng. Min svarta skatt, Katrina, har lagt på sig lite hull i vinter då promenaderna inte blir så långa i veckorna sedan mormor skadade sitt knä. Lilla K känns så mjuk och go. Min lilla kloka, svarta, vackra prinsessa. Den lilla vita fyrklövern är den keligaste på jorden. Stark och muskulös som aldrig förr busar hon runt så fort tillfälle bjuds. Hon är en liten pigg clown och har också, som den clown hon är, en mycket känslig sida. Sen är hon ju så "livsfarligt" söt också...

Min svarta prinsessa...!


Min vita prinsessa...

I fredags eftermiddag tog jag en tur till hagen med tjejerna. Det var nästan på en gång något som fångade deras uppmärksamhet i en snårig del av hagen där de annars inte brukar hålla till. Förmodlingen en sork. De kunde inte släppa detta som de hade fått syn på så därför blev det inte mycket spring. Såg på en  gång något, som först liknade smuts, på Scillas högra framben. Det var blod visade det sig när jag drog med handen över benet. Hon skrek inte eller så så som hon brukar när det är något. Hon var väl adrenalinstinn av upphetsning av det där lillla djuret de hade fått span på. Det hade börjat skymma något så jag såg inte riktigt bra hur läget var men bedömde ändå att vi skulle behöva åka ut till veterinären. Snabbt in med båda två i bilen och ut till distriktsveterinären som jag hoppades skulle finnas på plats. Vi hade tur. Vi kom som första ekipage på jourtiden för helgen och fick snabbt träffa en veterinär. Vid invägningen visade det sig att Scilla har gått upp rejält i vikt. Precis som jag trodde. De är båda kraftiga och starka nu då det springer och hoppar en hel del. Färskfodret gör väl sitt till. Lite extra hull har de allt också då de inte får så långa promenader om dagarna sedan mormor skadade sig. 28 kg Scilla och ett halvt kilo mer Katrina. Lilla K är mattes lilla tjockis. Hon skrek högst hos veterinären. Besöket där inkräktade på hennes mattid. Lilla K missar aldrig en måltid! Scilla skrek inte men var väldigt rädd hela tiden. Nu hade hon tur i oturen med skadan. Hon hade även rivmärken på insidan av låren som jag inte såg först. Skadan på benet, en reva på knappt tio centimeter, hade precis hamnat på sidan om den stora ven som går ner fram på benet. Det blödde bara lite grann. Revan såg otäck ut men veterinären bedömde det inte som att det behövdes sys. Bandage, antibiotikainjektion, smärtstillande och recept på antibiotika. Vi kom hem alldeles för sent enligt Katrina. Ingen bra början på helgen.
Det är besvärligt med skador för Scilla som ju har en smärtupplevelse i bagaget då hon blev brännskadad på irland. Det är så sorgligt när hon drabbas och måste bli hanterad. När vi vaknade i går morse så såg jag att bandaget hade stasat benet alldeles för hårt. Jä...a skit! Tassen var iskall och rejält svullen. Bandage bort! Lättare sagt än gjort på en livrädd Scilla. Till slut lyckades jag få upp en flik och kunde klippa upp bandaget och rulla av alltihop. Det tog nästan halva dan för svullnaden att släppa helt och att återfå cikulationen i tassen. Såret såg torrt ut och någon blödning fanns inte. Hon har fått vara utan bandage sen. Hon rör inte såret tack och lov. Jag har koll på henne. Hon var misstänksam mot mig hela dan igår. Först på kvällen sökte hon nära kontakt med mig igen. Hon låg på min arm och gosade länge och väl. I morse var hon hyfsat som vanligt tack och lov. Men hon ville inte ha frukost. Antibiotika i leverpastej gick bra men inte mat. Det var likadant igår då hon åt först senare på dagen. Det tar på krafterna dessa äventyr. Lilla K hoppar inte över någon måltid...Hon tackar inte nej till leverpastej heller. Nu väntar en lugn söndag. Det blir skrivjobb för min del idag så Scilla och Katrina kan sova nästan hela dagen. Men först ska vi ta en söndagspromenad!

Kvällsgos till slut...

På morgonen behövs ingen väckarklocka här hemma. Katrina tjänstgör här och ser till att matte vaknar. En stunds morgonmys har vi först. Scilla är angelägen om ett första kel för dagen. Detta är mycket viktigt tycker hon. Lilla K är inte alltid lika mån om detta då hon vill att vi stiger upp. Senast kvart över sex är vi ute med neonväst och neontäcken i morgonmörkret. Påklädningen utav täcken är en liten rolig procedur då det är mycket glädje och bus innan vi kommer i ordning. Det är lilla K som står för detta stoj i arla timme. Hon är så glad så hon bara måste springa runt med sina saker och härja lite innan hon kommer springande. Scilla kommer för det mesta på en gång men hon kan också ryckas med i glädjeyran. Det är rätt kul detta så jag låter dem hållas. Det är så glädjande alltihop detta med Katrinas utlopp på egna initiativ. Hon som var nästan ingenting när hon kom. Annars är de ju väldigt snälla och lätta att ha att göra med. Så det gör inget att det fläktar till lite så där i gryningen. Man vaknar ju till! Just nu är det däremot lugnt. Snart är det dags för sista kvällsrundan. En snabb en bara. Men då är det minsann inte mycket liv i luckan. Nu vill vi ju sova, tycker Katrina och lilla Scilla.

Sömntuta...

Så gott med några lediga dagar! Idag är det "vanlig" söndag och dags att snart börja komma i vanliga rutiner igen. Riktigt vanliga blir de ju förstås inte så länge som mormor hoppar runt med kryckor. Fast så långt ser det lovande ut. Det ska säkert gå bra för henne att komma i vanligt slag i. Hon vill så gärna komma ut igen tillsammans med  och Katrina.
Mina fyrbenta tjejer tycker att det är så mysigt när vi är hemma tillsammans. Hur vet man det då...? Det märks! Flockdjur vill ha sin flock samlad Då är det harmoni i lägret.

Hurra för lilla Scilla som fyller tre år idag. Självklart har vi firat det! Till och med försäkringsbolaget skickade ett grattis-sms. Det var ju trevligt!
En födelsedagstur till hagen blev det såklart på eftermiddagen. Mormor hängde på med kryckor och allt och fick skåda två springtokiga tjejer som tog ut svängarna riktigt ordentligt idag dagen till ära. Huj vad det går!!!
Kvällsmaten bestod av nötfärs, leverpastej och äggula. Jajamen! Här ska det firas! Scilla har gått och kollat flera gånger i skålen om det verkligen inte finns mer. Detta var mums för en liten vit Grey på den första födelsedagen som firas här hemma tillsammans med matte och lilla K.

En liten vit födelsedagsflicka i hagen idag...

Välkomna till ett nytt år!
Nyårsaftonen avlöpte bra för Scilla och Katrinas del. Scilla var till synes oberörd av smällandet och Katrina klarade tiden runt tolvslaget bättre än förväntat. Det var värst dagen innan och under dagen med det där småskjutandet av smällare och småraketer. När det hettade till där framåt midnatt så valde Katrina att ligga i soffan hos Scilla. Hon hade en lugnande effekt den lilla vita. Hon som i andra avseenden, som när man ska göra något med henne, blir så orolig. Då är det Lilla K som brukar komma till undsättning. De kompletterar verkligen varandra de här två flickorna. Där ser man vad de känner av läget. Förra året var det Amos som var mest utsatt och då hjälpte Katrina honom. Fantastiskt att se!
Scilla är just nu stark och snabb som aldrig förr. Hon som var så klen och ranglig ett tag där efter magsjukan är nu muskulös och i mycket bra kondition. Hon vill hoppa och springa helst varje dag och därför har jag låtit dem springa mycket på sistone. Det har tagit ett drygt halvår att bygga upp hennes styrka och kondition. Hon var flåsig och hade svårt att hänga med i svängarna när hon kom. Nu är Scilla som är väl så snabb som Katrina. Den svarta skönheten har tekniken och styrkan men hon har fått en utmanare i Scilla. Det gäller att inte tappa i kurvorna när det går som mest undan i hagen. Tävlingen här på loftgången mellan hissen och vår ytterdörr vinner Scilla numera. Hon verkar gilla det. Tramsigt! Jag vinner om jag bara vill, tycker lilla K. Katrina leker glatt med sina pipleksaker och Scilla har nu på allvar tagit sig an de mjuka leksakerna som hon gärna skakar runt och leker vilt med. Det tar sin tid att förstå sig på vad grejena ska användas till...
Jag ser fram emot ett nytt år tillsammans med mina två greyhoundtjejer!

Utmaning i hagen...


Min kloka, vackra, svarta prinsessa...!

Ett självklart team...!