Lilla skarpöga ser mig på långt håll. Detta har jag berättat många gånger vill jag minnas. Scilla med blicken söker sikte på mig då hon, mormor och Katrina möter upp på vägen. Även fast det är kolmörkt nu så har hon koll. Idag skulle jag handla lite på hemvägen. Mormor och tjejerna stod utanför och väntade. När jag står vid kassan ser jag en liten blick utanför butiken. Blicken är fast fokuserad vid mig. Det är en speciell tjej den lilla vita Scillan. Mattes lilla!

Lilla skarpöga...

Vi tog en långpromenad tidigt i morse runt stan. Den rundan är åtta kilometer lång. Det var tur att vi gav oss ut så tidigt för sen har det banne mig öst ner hela dagen. Tjejerna sprang som bara den i hagen igår också så det har varit helt OK för dem att vila resten av dagen. De har haft koll på mig i köket när jag har bakat.
Katrina har fått alla klorna klippta och filade. Tassarna har blivit insmörjda med fyra ess. Den salvan doftar starkt av tjära. Katrina gillar att bli insmörjd. Scilla har fått en klo klippt och filad. Hon springer lång väg så fort jag öppnar salvburken. Hon skriker om hon får salva på sig. Ibland kan jag lura henne om jag har neutral olja på händerna. Hon är svår den lilla vita men väldigt gullig. Vi får ta det som det är. Hon har sina små bekymmer som jag får ta hänsyn till. Fast klorna måste ju klippas ibland. Så är det ju bara...

Lördagsspring...

Tidig lördag har vi nu en ny rutin att på promenaden gå in på kyrkogården och tända ljusen där. Sen går vi hem och äter frukost. Den här stunden fram till klockan elva råder frid. Tjejerna ligger och lurar till i sofforna till ljudet av Engelska antikrundan och jag sitter och filosoferar med tidning, tänt ljus och kaffemugg. Vädret är grått men inte värre än att vi ska ta en tur till hagen sen när larmet går. Larmet? Jo, det är Katrina som tydligt signalerar att hon vill att något ska hända.

Soffläge...

Dessa två ska få nya teddyhalsband från Stenings. Vitt teddy med blåblommigt band till den lilla vita blåknoppen och svart teddy med rosablommigt band till Lilla K. Fina är de och fint ska fint ha så nu utökar vi kollektionen lite till. En ny bädd ligger i pipeline också då vi måste flytta en bädd till mormor då det är konkurrens om den de har där. Lurar på en orange fatboy doggielounge. Får se om jag kan hitta någon till bästa pris.
Nu tar vi helg och beger oss till hagen i morgon för att känna på lite frihet.

Trevlig helg...!

Fredag i morgon igen! Det går undan med dagar och veckor. Mörkt är det också. Upplever det som mörkare än någonsin. Mormor promenerar på dagarna med tjejerna. I veckorna är det för mörkt efter jobbet för att kunna njuta av uteliv. Vi får ta igen detta till helgen och sikta in oss på lite lösspring dessutom. Bara det inte blir för mycket regn för då blir det för halt och slipprigt i backen. Helg blir det hur som helst och det ska bli riktigt skönt.

Det går undan...

Köpte reflexer med blinkljus idag till att hänga i halsbanden. Mormor har fått reflexer att sätta på armarna. Det är ju kolsvart både morgon och tidig kväll nu så vi behöver synas ordentligt.
Snart är den tredje rescuehunden här som har en av mina kollegor som sin matte. Lördag är en stor dag för denna lilla fyrbenta tjej och hennes forever-home då de träffas för första gången. Så spännande! Jag tar inte för otroligt att det kan bli fler rescuehundar som kommer att tas emot av någon kollega!

Reflexpinne med blink...

Det är stor brist på resurser på alla rescues på Irland. Vintern är en bister tid och behovet av filtar och täcken är stort. Jag frågade i förra veckan om det fanns något överblivet på djuraffären jag handlar i. Idag när jag kom ut till Amiralen Zoo så hade Ulrika där plockat ihop sju nya vintertäcken som hon vill skänka till hundarna på Irland. I veckan kan jag hämta ytterligare halsband och koppel som hon ska plocka ihop. Så himla bra! Själv har jag plockat ihop en säck med filtar och annat som tjejerna inte behöver. Sakerna ska i nästa vecka lämnas till NeverNeverland för vidare transport till Irland.
Mina tjejer har varit ute och kutat idag i Bubbetorps hage. Där har de letat godis och haft det skoj. Nu ligger de i värmen och myser. Det regnar ute och det är riktigt ruggigt. Det är gott att ha ett hem att vara i.

Sju fina täcken...

Vissa irländska hjärtan fastnar i hjärtat lite extra. BillyBob är en irländsk prins som har berört mig ända sedan jag såg honom på bild första gången 2010. BillyBob kom till Sverige som valp genom Neverneverland och av en händelse så pratade jag i telefon med den tjej från NNL som just då hade tagit emot honom på Arlanda. "Jag sitter här med en liten räka i famnen" sa hon. "Den lilla räkan" kom sedan till den familj som nu är hans. Den lilla taniga valpen har nu blivit en stor stilig kille. Han lever nu livets glada dagar i en stor trygg flock med både två- och fyrbenta. Via fb kan jag följa BillyBobs härliga liv. BillyBob! Bara namnet...! Underbart! På många sätt tycker jag att han är en sådan underbar symbol för hur livet kan vända från botten till toppen. En liten irländsk lurcher med urusla förutsättningar som med goda krafter hittar hem och får möjlighet att utvecklas till den underbara individ som han är. BillyBob har inte bara spanarblick. Han har spanaröron också. De har han användning för varje dag då han har stora fria ytor att bevaka. BillyBob gör, genom att vara sig själv, stor nytta i den flock han tillhör och hjälper även till med att ta hand om tillfälliga flockmedlemmar i väntan på egna hem. Jag blir glad bara av att se honom på bild. Tänk vad denna kille är till glädje bara av att vara BillyBob. Jag vet att han är mycket älskad. Jag hoppas på att få nosa på honom lite i verkliga livet någon gång.

Ingen är som BillyBob...!

Min Katrina är makalös! Hon är den bästa Katrinan som finns även fasta att hon bara måste skälla på andra hundar. Min lilla pratsjuka skatt som är så klok så att man häpnar. Idag berättade mormor i ett sms att Katrina hade visat prov på sin begåvning. Mormor var ute med tjejerna, som vanligt, på långrunda. Ett par kilometer hemifrån på väg hem så säger mormor att "när vi kommer hem så får ni titta i korgen så har mormor gömt ben där" Rutinen är vanligtvis inte att gå och titta i korgen när de kommer hem. Nu hade mormor lagt vita ben i form av en ring i korgen. Väl hemma så springer tjejerna in i våningen. Katrina springer direkt ut i matvrån där leksakskorgen står. Där fiskar hon upp benringen som hon glatt visar upp för mormor. Hon är så himla läcker den lilla svarta! Helt fantastisk!
Nu är det helg igen. Det blir inte mycket promenader efter jobbet längre. det är ju så mörkt. vi får ta igen det nu lördag och söndag. Hoppas på att det blir hyfsat väder i morgon för en tur till hagen i Vämöparken. Där ska det förresten byggas en lekplats för hundar. Så toppenbra! Det ska bli spännande att se hur detta ska bli.

Den makalösa Lilla svarta...

Orkanen Katrina som härjade för ett antal år sedan nu ställde till med mycket elände där den drog fram. Det gäller ju alla dessa katastrofer där naturens krafter regerar över oss förstås. Många djur far fruktansvärt illa och drabbas hårt vid dessa katastrofer. Många drar sitt strå till stacken och frivilliga ställer upp runt om i världen för att hjälpa till. I boken "Shelter stories" som jag skrev om härförleden (gammaldags ord) så finns det flera berättelser om livsöden bland annat efter orkanen Katrina. En liten tik räddades och man tror att hon fick simma i sin bur i minst sex timmar för att inte drunkna. Hon räddades och kom till ett rescue och därefter blev hon sedd av en familj och fick ett eget hem. Hon älskar att leka i snö berättas det och det finns en bild på en lycklig tjej i snön. Hennes öde är illustrerat som tecknad serie i boken. Än en gång säger jag. Köp den där boken!

Räddad...

De tar sin plats våra fyrbenta älsklingar. Det är nog många som känner igen situationen i denna humoristiska bild...

Att ta plats...

Att kunna bidra på ett litet, litet hörn så att en liten hemlös fyrbent flicka hittar sitt egna hem känns fantastiskt härligt! Nu har detta hänt och det ska bli så roligt att få följa denna lilla tjejs ankomst till sitt alldeles egna hem. Detta kommer att bli toppen!
Mina fina tjejer har idag vandrat runt med täcken i regn och blåst. Bilden på mina snyggingar är från den varma perioden. Scillas mage har slutat bullra och hon har börjat äta så smått under eftermiddagen. En och en halv dag utan mat visar sig direkt på henne då hon tappar snabbt i vikt. Håller tummarna för att det bara var tillfälligt krångel. Jag blir så bekymrad så fort det är något som inte är bra. Jag är så glad för mina tjejer.

Snyggingar...

Scilla vill inte äta idag. Då och då händer det att hon inte vill ha mat. Då kan jag vara säker på att det bubblar och låter i hennes mage. Hon ligger och känner efter och lyssnar på sin mage och äter inte förrän bubblet har gått över. Lilla hjärtat...
Igår var vi ute i Vämöparken. Släppte tjejerna i en angränsande hage till den som vi brukar vara i. Denna hage är en betydligt större inhägnad. Inte överblickbar som den vi brukar hålla till i. Okänt stort område där de inte har begrepp om var stängslet går. Tänkte testa dem lite med hur de skulle hålla sig till mig och komma när jag ropar. Det gick som helhet väldigt bra. Dock tog jaktlusten överhand där ett tag. Kaniner är det gott om här och så även i denna hage. Mina töser blir som förbytta i denna stund. De sprang i par runt ett stort buskage som tokiga. De har en hållning som talar om att nu är det allvar. Katrina är ursnygg när hon spänner upp sig och fokuserat styr runt. Om man nu får säga så... Stackars kaniner! Hur som så kom de efter mig när jag gick åt ett annat håll. Först Katrina och sen Scilla. Det jag ser då är en lång illröd blodig sträng på ena sidan av Scilla. Hon gnäller lite när hon forcerat springer mot mig. Adrenalinet har ju pumpat i dem där ett tag och då är det inte säkert att man känner av om man skadar sig. Ser framför mig veterinär, dränage, operation och allt en stund där och hinner tänka att jag måste hålla mig lugn. Ropar på Katrina och kopplar henne. Duktiga tjejen! När jag väl kommer åt att titta på Scilla ordentligt så är det bara ett rivmärke. Blod och vit päls ser riktigt läskigt ut. Tvättade av såret när vi kom hem. Troligen var det en taggig buske som orsakade detta under kaninjakten.
De var trötta när vi kom hem och idag ligger de för ankar. Det regnar ute och är helmulet. Hoppas att Scilla ska äta efter den regnväderspromenad som vi snart ska ta...

Flicka med bubbelmage...

Det finns en fb-sida som heter "Oh! happy grey " Det är en tjej som driver den och publicerar talande bilder om Greys och andra vintisar. Kapplöpningsindustrin gillas inte och ämnet är främst de vinthundar som utnyttjas och far illa. Folk skickar fantastiska bilder som sedan tillförs passande texter av tjejen som har sidan. Du kan kolla själv om du vill! Skickade henne några bilder på mina hjärtan och en bild kom upp på sidan bums. Den blev så fin med text och allt. Så himla kul att hon valde denna!

Min vita skatt och jag...

Det kan vissa dagar vara lite motigt...

En sån härligt kärleksfull bok jag fick hem idag med posten!
Shelter Stories by Patrick McDonnell. Känd serietecknare som jag har berättat innan här.
Köp boken säger jag till dig som brinner för dessa fyrbenta som är allra mest utsatta och som allra mest behöver ett eget hem.
Boken innehåller små tecknade historier
och även foton och kortare berättelser från det verkliga livet. Berättelser som alla handlar om att få ett kärleksfullt och tryggt hem.
Om du funderar över att utöka familjen med en fyrbent medlem. Har du övervägt adoption?

Adoptera nu! - Shelter Stories

De är inte så att Katrina inte är kelig eller inte kontaktsökande. Hon är bara inte det lika mycket som den lilla vita Scillan. Hon tycker om att vara för sig själv och markerar det ganska tydligt med sitt kroppsspråk. Men ibland så händer det...! Hon sover då gärna mycket nära hela natten eller kommer intill för att vara nära i TV-soffan. Då njuter vi lite extra både hon och jag. Jag är så kär i Lilla K. Den lilla bestämda, pratmakaren fröken K som är så himla egen och rolig. Hon behöver ibland en och annan tillsägelse. Som i morse då hon lite sådär "rävigt" helt plötsligt stod och åt i Scillas matskål. Scilla är en långsamätare. Det är inte Lilla K. Scilla morrade lite för hon tyckte inte riktigt om detta. Men det tog inte Katrina någon notis om så då fick matte rycka in. Ingen stor affär men en liten tillrättavisning. Det behövs inte mer än så. Annars kan tjejerna dela skål utan problem om det vankas något extra eller om de är törstiga samtidigt. Men den vanliga maten äter vi var och en från egen skål så vet vi att alla får det den ska ha. På tal om Scilla så fastnade hon nyss med ena tassen i sladden till min laddare till telefonen. Det lät mycket här då en stund kan jag säga. Dagens trauma slutade bra till slut när vi hade rett ut detta. Nu ligger de små systrarna i soffan tillsammans. Frid råder!

Ibland så...

Morgonpromenad i gummistövlar med en pipande Katrina och en slokörad Scilla. Båda med dyngsura regnkappor. Så trist detta väder är. Igår klarnade det upp framåt eftermiddagen lagom till middagen var klar och sen var det mörkt. Hoppas nu på att det ska bli en repris på gårdagens eftermiddagsväder så att vi kan gå ut en sväng. Idag får middagen vänta. Vill egentligen gå en lång runda. Regnkläderna hänger på tork men är fortfarande blöta. Tur att vi har dubbla uppsättningar!

Dyngsurt...

Det regnar. Kalops kokar i grytan på spisen. Vi myser i kökssoffan min lilla vita långnosa och jag.

Mys...

Idag är det ju en dag då vi särskilt tänker på våra kära som har lämnat detta jordeliv. Här hemma tänder jag ljus för alla kära som har lämnat. Tänker såklart också på de älskade fyrbenta som har gett oss så mycket härliga stunder och ljusa minnen. Älskade Flora och såklart Filifjonkan. Min egen skotteflicka och min lilla "låneskotte". Kärlekar i livet!
Tänker också på alla oönskade fyrbenta som osedda ofta grymt och tragiskt har förlorat sina liv.

Ljuset brinner för alla...