Helgen har gått som tåget. Promenader, hemmapul, tassvård och dusch idag av Katrina. Hon var alldeles lerig efter dagens tur. Vi besökte ett, för henne, nytt ställe. Hon blir lite osäker när vi är i ny terräng. Hon har trippat över ett raster. Det gick bra. Hon tar det väldigt nätt. Det är i stort sett snöfritt här nere nu. Fåglarna kvittrar. Såg små, små vitsippeblad. Nu är de på gång.
En vit mask kom ut idag på morgonpromenaden. De är så äckliga så jag får rysningar. Amos hade sådana maskar när han var liten så det kom ut som ett helt nystan av maskar. Nu blir det avmaskningskur för lilla hon. vi började på en gång när vi kom in. Hade några axilur kvar sedan sist. Var och köpte några tilll på apoteket så nu är vi rustade för en tredagarskur.
Det är just nu många små hjärtan på NNL:s hemsida som söker ett kärleksfullt hem. www.neverneverland.se Jag ska ju utöka flocken med en fyrbent till som ni vet. Nu väntar jag på den rätta känslan. Vem ska det bli som fångar mitt hjärta denna gången? Min lilla skatt ligger nu på kökssoffan och snarkar. Hon har ingen aning om mina grubblerier...

Morgonpromenad ledig lördag...


Inkallning...

Har idag titta på stamtavlan på en greyhound som finns för adoption och som väckt min nyfikenhet Det är intressant på sitt sätt då det bland annat finns uppgifter om föräldrar, syskon och racingkarriär. Det finns en databas på greyhound-data som ger all information www.greyhound-data.com Sökte på några bekanta och hittade då en överraskning! Katrinas pappa är en stor mörkt blå hane som heter Droopys Maldini. Denna hane finns på Irland och har varit en koloss på racingbanorna kan man läsa sig till. Han har haft stora framgångar och har dessutom varit en sensation i aveln med många framgångsrika racers bland sina avkommor. 3106 registrerade avkommor finns det efter denna "hingst". Nu är det ju så att långt ifrån alla valpar inte når några framgångar som racers. Många kommer aldrig ut på banorna och många valpar i kullarna registreras över huvud taget aldrig. Den fruktansvärda baksidan av denna avel känner vi ju till. Man kan ju bara undra vad som har hänt med alla dessa. Katrina dög inte som racer och kom ju aldrig ut på banan men hon kom ju tack och lov hit. En annan av Droopys Maldinis avkommor är Muls Panda. Han är en "ex racer" som nu heter Peder och numera är norrman. För så är det alltså! Peder och Katrina har samma pappa. Visst är detta en trevlig överraskning! Att dessa två som kom med samma plan till Sverige är avkommor efter denna stiliga hane. Det du Kristin! Våra älsklingar är faktiskt halvsyskon.

Droopys Maldini - Pappa till Katrina och Peder...

Bild kommer från greyhound-data

Så är denna måndagen snart till ända. En helt vanlig måndag på jobbet. Hade sällskap med en god vän och kollega en bit på hemvägen. Trevligt! Blev mött av mormor och Katrina. Idag var det täcke på igen då det har varit betydligt kyligare idag än i helgen. Katrina har nu legat på kökssoffan och värmt sig på fleecefilten medan jag har stekt lite biffar. Hennes nos ser ut som en dragspelsnäsa tycker Peders matte Kristin. "Trekkspill nese". Man lär sig! 
Lilla K har varit på långpromenad med mormor idag. De har haft en vanlig trevlig dag tillsammans. Inga äventyr... 
Ja du, Anita. Tack för din kommentar. Träning får det bli...Jag vill ju gärna kunna ha henne lös när det passar. Min främsta tanke i det läget när hon gav sig iväg var att styra henne undan från vägarna. Det är trafiken som jag är rädd för och då blir det lätt panik. Hon följer mig vanligtvis men just denna gången var hon så stark i sin vilja att gå hem. Det roliga var att hon travade och hela tiden hade koll på mig. Sen tänkte jag att hon kanske skulle börja galoppera ju närmre hem vi kom. Hon har ju en makalös koll på allt den sköna. Stannar vid övergångar och kollar när hon går i koppel. Men när flyktinstinkten sätter in finns ju inget annat. Nu gick ju detta äventyr bra men nu får det bli öva av med mycket torkad kyckling i fickorna.

Fröken långnäbb med sin dragspelsnäsa...

Nu ska ni får ta del av lördagsmorgonens pulstopp...
Igår morse gick vi ut en tidig morgonpromenad. Det såg ut att bli en härlig dag så jag tänkte mig en ordentlig runda. Katrina var dock av en annan uppfattning. Där jag hade tänkt svänga vänster ville hon höger. OK då, tänkte jag. Det får bli en kortare runda då, så kan hon springa en stund på fotbollsplanen, tänkte jag. Så gick vi in på fotbollsplanen där vi ju brukar vara. Denna är inhägnad men med en öppen grind i en annan del inte i direkt anslutning till planen. Detta brukar fungera utmärkt då Katrina vanligtvis håller sig nära mig och kommer när jag ropar. Inte denna gången dock...Hon började snabbt trippa mot utgången och lyssnade inte på mig när jag ropade. Jag efter...! Ut på parkeringen, ut på vägen, (vilken inte är så trafikerad på en lördagmorgon)ner till badplatsen. Katrina var noga med att kolla så att jag var efter men hon småsprang hela tiden på väg hemåt. Jag kände mig rätt lugn när hon hade kommit ner till stranden. Hon vet precis hur hon ska gå för att komma hem så hon följde hela tiden vägen vi brukar gå. I det läget ringde jag till mormor och bad henne gå ner till högskolan och möta Katrina. Det jag tänkte på är Polhemsgatan och trafiken där. Visserligen var det lugnt med trafik så tidigt men...Det var så tydligt att Katrina skulle hem och hon lyssnade inte på mina lockrop däremot kollade hon hela vägen bakom sig så att jag var med fast på behörigt avstånd. Då satte jag mig på huk och gnällde lite. Då stannade lilla K och kom mot mig och stannade så att jag kunde koppla henne. Naturligtvis berömde jag henne men lite malde jag allt sedan när vi gick om att man inte får gå iväg själv på detta sättet. Snacka om pulstopp en lördagmorgon. En bit bort kommer mormor som kan andas ut när hon ser mig och en kopplad Katrina. Hon ville hem det var tydligt. Jag skulle ha läst henne bättre redan när hon vek av hemåt. Hon hittar överallt den damen. Kan vägen hem. Hade hon fått trippa på själv så hade hon gått hem och förmodligen stannat vid porten. Fast det är ju det där med TRAFIKEN...!
På eftermiddagen tog vi en promenad ut till Saltö. Solen sken från en blå himmel så täcket hoppade vi över. Oh, vad härligt, nu kommer våren!
Idag har det varit kanonväder hela dagen. Vi har varit ute på flera timmars långpromenad och spanat efter vårtecken. Snödroppar hittade vi och massor med spännande dofter såklart. Idag har lilla K gått i sele och hon är så nöjd med det sååå!

Utan täcke på väg till Saltö...


På spaning efter vårtecken...


Lilla snödroppe så fin...!


På grusig väg...

Idag blev det pusskalas ska jag säga när jag hämtade på dagis. Morfar och lilla K var ensamma hemma. Mormor hade"förlupit" hemmet och lämnat de där båda "vind för våg". Det är henne väl unnat måste jag tillägga. Katrina låg i en av sofforna men kom som ett skott när jag dök upp. Hon hoppade upp och pussade mig i hela ansiktet. Morfar fick pussar han också av bara farten. Generös, glad och kärleksfull är hon min lilla loppa.  
Katrina hade inte ätit all sin mat för dagen. Hon gick och pep lite här innnan och tittade lite missnöjt mot matskålen där det resterande torrfodret låg. Hon har fått smak på lite annat gott den lilla damen. Makrill i tomatsås är fint det till exempel. Nu blev det inget sånt gott idag. Nu har hon ätit upp i alla fall så matsuget tog väl över tänker jag. Sjäv ska jag göra en fruktsallad. Jag behöver en c-vitaminboost.
Nu tar vi helg! Hoppas det blir bra lånpromenadväder! Än blir det ju promenad med täcke men snart så...
Här kommer en favorit i repris från i höstas på lilla K utan täcke.

Snart utan täcke igen...

När jag kom hem idag var lilla K redan hemma. Hon låg tyst i min säng men med spetsade öron. På köksbordet låg en lapp "Har ätit 16:00" följt av familjens specialtecken för "puss, puss". Morfar hade lämnat! Inga långa utläggningar... Roligt att pappa hade varit och lämnat Katrina. Det betyder att dagen har varit hyfsad för honom. Han orkar ju inte gå ut alla dagar. Katrina fick snabbt fart, efter att jag hade kommit hem, och rusade runt här så att mattorna låg i högar. Det är bra att hon ser till att vi har ett levande hem. Hon behövde springa av sig verkade det som så vi tog en runda här i naturen. Även jag behövde lite luft då jag har suttit hela dagen och dessutom tog bilen till jobbet idag. Katrina har nu, som avslutande knorr på promenaden, sprungit av sig några varv på fotbollsplanen. Det var det som behövdes. Nu har hon däckat i soffan med alla benen i vädret. Hon har mycket energi nu lilla gumman. Det är nog ljuset och spirande vårkänslor!

Levande hem...


Energi...

Idag har jag cyklat till jobbet. Det var länge sedan. Tänkte egentligen vänta till dess att de har sopat på banorna men jag kunde inte låta bli idag. Det känns lite vårigt i luften. På väg hem så mötte mormor och Katrina så jag fick hoppa av cyckeln sista biten. Mormor följde med in i vår port när jag skulle parkera min cyckel i källaren. Jag släppte lilla K i entrén och frågade om hon ville åka med mig i hissen eller följa med mormor igen. Man kan väl kanske få en puss undrade mormor. Lilla Katrina springer då fram till mormor och säger hej då och sen skuttar hon som en liten blixt tillbaka till mig och hissen. Här var det inga tveksamheter om vad hon ville. Och glad är jag för det. Det värmer i ett mattehjärta att hon valde mig. Eller var det kanske för att jag hade torkad kyckling i fickan? Det får man aldrig riktigt veta...
Victoria i Italien som har Katrinas syster Lily har nu berättat att hon åter igen ska bli adoptivmatte. Lily ska få en kompis. Greyhoundflickan Taras anländer längre fram i vår till familjen. Taras har fått valpar och finns på irland tillsammans med sina valpar. Jag har sett bilder på lilla Taras. Hon är en underbart vacker blå tik som ser så mild och vänlig ut. Denna tillökning ska bli spännande att få följa.

På väg mot våren...!

Nytt nu är att mormor och Katrina går och möter mig när jag är på väg hem från jobbet. De kommer där på vägen och Lilla K blir så glad när hon ser mig. Jag blir lika glad jag så det känns som en riktigt trevlig vana detta. Det värmer i mitt hjärta när jag ser henne. Hon är så söt och glad mitt lilla hjärta. 
Det är ljusare ute nu på eftermiddagen. I morgon går vi in i vårmånaden mars. Det känns hoppfullt.
Den senaste tiden har det varit mycket inlägg och information i text och bild på facebook om fruktansvärt hemska förhållanden för greyhounds och andra hundar på irland. Jag läser som jag säger endast med ena ögat. Känner att jag måste läsa om detta elände men klarar det egentligen inte riktigt. Denna grymma hantering kommer så nära inpå nu när jag har Katrina som ju faktiskt är en av dessa...Fast det går ju inte att blunda. NNL finns på facebook och de har ju självklart en hemsida och en blogg. Du kan själv läsa om de förhållanden som råder och de insatser som faktiskt görs för att göra skillnad både strukturellt och för enskilda hundar. Bli vän med NNL på fb eller titta in på föreningens hemsida www.neverneverland.se

Mattes hjärta...

En timmes promenad på morgonen sätter fart på aptiten. Katrina står beredd vid matskålen när jag gör i ordning hennes skål med morgonmålet. Sen ligger hon på kökssoffan och väntar på sin ostskiva. När hon vet att det goda är slut går hon in i sängen och somnar. Själv njuter jag kaffe och frukost med söndagens morgontidning. Dagen har sedan gått i lugnets tecken. Har kollat skidor på TV och sedan uträttat lite ärenden och på eftermidagen har mormor bjudit på mat och nybakat. Denna helgen har det mesta gått i lugnt tempo. Nu ligger lilla K i sitt hus nära mig efter att hon har fått klorna klippta och tassarna insmörjda. Nu väntar en ny vecka med jobb och dagis. Även om det har varit bistert idag så känns det lite ljusare och hoppfullare. Kan det vara våren som är på väg?

Beredd...

Idag har det varit en lugn lördag. Känner mig som en matte som inte ritktigt är i form idag. Efter en stillsam förmiddag tog vi i alla fall en promenad fram och tillbaka till stan med mormor. Vi var inne på djuraffären och köpte några tuggben till lilla K. Det är mycket dofter i den affären men Katrina vet att inte alla benen är till henne. Hon fick ett när vi kom hem. Sina ben har hon för vana att äta i min säng. Lördagen har nu passerat utan några större äventyr. Det känns skönt att vila huvudet i TV-soffan.

Stillsam förmiddag...

Denna veckan har Katrina visat tydligt att hon inte vill vara hemma själv. Hon kommer som ett skott när jag tar på mig stövlarna. Hon har fått gå till dagis direkt på morgonen hela veckan. Vi tvättar i kväll och lilla K får följa med i tvättstugan också. Hon står beredd i hallen så fort hon märker att jag är på väg. I tvättkassen hittade hon mina "torktumlarbollar". De var ju väldigt kul förstås. Nu har hon parkerat sig i den obäddade sängen med sitt ben. Själv är jag tröttare än på länge och väntar på sista tvättstugerundan innan TV:n kallar med fredagsunderhållning. Det är vad jag orkar med i kväll...
En av mina trogna bloggläsare har blivit dubbelmormor i natt till en liten flicka och en liten pojke. Så fantastiskt roligt! Så till Dig AKTP; Hoppas att alla mår bra och STORT GRATTIS!!!

Kul i tvättstugan...

En greyhound har en skarp syn. De, och övriga jägare i vinthundsgruppen, använder ju i huvudsak synen och sin snabbhet vid jakt och inte nosen som övriga jakthundar. Därav den engelska benämningen sighthounds. Av boken framgår att de har särpräglad värdighet och att de som regel är ointresserade av främlingar men desto mer tillgivna sina ägare. Idag visade Katrina prov på sin goda syn då hon på mycket långt avstånd såg mig då hon och mormor mötte mig efter jobbet. Jag såg på långt håll från andra sidan gatan ögonblicket då hon uppfattade att det var jag som kom. Hon sträckte på halsen som hon gör då hon får syn på något intressant. Att hon är tillgiven sin matte visar hon när vi möts ska jag säga. Lilla gumman hon är så otroligt charmig. En annan liten älskling som också hade särpräglad värdighet, struntade i främlingar och som var tillgiven sin matte var min lilla skotte Flora. Påmindes om henne idag när jag såg Katrina sträcka på halsen när hon såg mig. Så olika men ändå så lika...

Flora - för alltid i mattes hjärta...
 

Ja du Annette. Jag såg din kommentar. Normalt sätt så håller jag med dig alla gånger i att det är bättre med snö och vitt är brunt och skitigt. Men just nu är jag definitivt snötrött. Mest för Katrinas skull. Vi har haft denna vinter så länge. Vanligtvis brukar vi knappt ha vinter förrän i januari här nere hos oss om vi nu har någon alls. Det ska bli så härligt när Katrinas täcke kan ligga kvar på hyllan och vi kan gå ut härliga långpromenader på eftermiddagarna även i veckorna. Ljus, härliga dofter och lite värme! Visst låter det härligt! Ser fram emot när kommunen tar fram stora sopbilen och tar bort allt äckligt grus så att jag kan ta fram min cyckel igen. Fram till dess tar vi naturligtvis dagen som den kommer och försöker göra det bästa som det är. Men man kan väl få längta lite...?
Katrina har just nu väldigt gles päls på vissa ställen. Är lite bekymrad över detta. Essentiella fettsyror får hon som tillskott på maten. Veterinären rekommenderade det redan när hon kom då hennes päls har varit gles från början. Det kan vara vintern och brist på sol tänker jag också. Hon har ju gått instängd i det där täcket nu så länge. Jag är tacksam över tips om hur Katrinas päls kan bli bättre!

Tänk att få ligga och trivas i gräset...

Mormor och Katrina gick och mötte mig när jag gick hem från jobbet idag. Det känns trevligt att bli mött på halva vägen. Att det är kallt är ju ingen nyhet. I natt kom det dessutom nysnö så nu är det vitt igen. Riktig julstämning. Vem vill ha det nu i slutet på februari? Hon är så söt, Katrina, när hon ser mig på avstånd. Hon ser på långt håll att det är jag och hoppar upp på mig och hälsar när vi ses. Ett litet värmande ljus i vinterkylan är hon allt.
Fick en bild från Joel idag på Amos i strut. Joel säger att de får in alla kanaler på TV:n perfekt nu. Amos är deras levande lille parabol. Han fångar leksaker i struten också. När han står över matskålen blir det som en liten ostkupa över skålen. Aptiten sviktar aldrig där... På fredag slipper han ha struten. Det blir skönt för honom lilla gubben.

Mormor och lilla K...


Lilleman Amos med strut...

Ny vecka har börjat. Måndagen är avklarad. Bara sju minus idag. Alla fryser och många är sjuka. Jag har nu tänt upp ljus och kokt te. Just nu grubblar jag över hur vi ska ta oss ut på kvällspromenad. Det flyttar in folk i huset och både trappan och hissen är ockuperade. Mitt tålamod är nu snart slut. Detta verkar vara en evighetsflytt. Begriper inte hur de ska få plats med alla prylar som det släpar in. Egentligen är jag bara intresserad av att komma ut i hissen. Katrina går inte i denna trappen. Det är en utomhustrappa som hon inte är så förtjust i. Mormor och morfar var och lämnade innan i eftermiddags. De kom inte heller in för de höll på här med inflytt då med. Hmmm...
Katrina har varit lite låg idag säger mormor. Vad det nu beror på. Hon har promenerat och ätit som vanligt men något har det varit som inte riktigt har varit som det brukar. Fyrbenta är väl som tvåbenta. Känslan alla dagar kan inte vara lika...

Lite låg idag...

Helgen har passerat med promenader, TV-tittande och lite plock här hemmavid. Mamma och jag körde en runda för att handla ett par saker och kolla lite i affärer men kylan förtar det mesta just nu tycker jag. Man vill helst vara inomhus Borde inte gnälla över vintern egentligen. Det är ju som det är liksom.
Katrina och jag har trotsat kylan och varit ute på tidiga morgonpromenader både igår och idag. Det gäller att klä sig. Sen är det så skönt att komma hem igen och sätta på kaffet.
Igår passade lilla K på att äta upp innehållet i en burk försvarets hudsalva medan jag dammsög. Dammsugarpåsen behövde bytas i halvlek och det var då jag upptäckte att hon hade tuggat i sig salvan. Tack och lov så hade hon inte tuggat i sig plasthöljet eller det lilla locket. Det mesta av salvan hade hon slickat i sig. Den där salvan går väl som nödproviant inom försvaret har man ju hört. Den doftar gott av vanilj så jag förstår att den är åtråvärd. Dammsugarpåsarna var slut dessutom så jag har inhandlat sådana idag.
I morse gick vi en långpromenad före frukost på västra mark. Spåren därute är is- och snöfria och inte hala så jag aläppte Katrina lös och ledig. Jag hade torkad kyckling i fickan för säkerhets skull. Inga kaniner eller rådjur syntes till. Hon nosade runt som vanligt och gick jämte mig. Jätteduktig! Jag gick före när hon stod och nosade på ett ställe och när jag hade gått en bit så kallade jag på henne. Då blev det fart på henne. Det var precis som om hon inte hade upptäckt att hon var lös innan dess. Full fart satte hon förbi mig. Hon är så lycklig när hon springer. När jag ropade på henne kom hon tillbaka till mig. Sen gick vi där ett tag till innan jag kopplade henne. Hon fick naturligvis mycket beröm och gos efteråt. Och godis såklart.
Nu är det söndagkväll. Vi har tänt ljus och myser i soffan. lilla K och jag.

Fri...


Nosa, nosa...

Amos är opererad och allt har gått bra enligt husse. Amos går nu omkring därhemma hos sig med sina saker som vanligt. Struten han har fått är inget hinder. Han bär runt grejer som han brukar. Skönt att det där är över nu.
Katrina har duschat idag på dagis. Det är mormor som har stått för den insatsen. Lilla K är foglig när man håller på med henne. Hon torkar sig på mattorna efteråt.
Nu ligger hon och fredagsmyser i kojan. Hon har fått ett ben. Själv kollar jag på let's dance och har ätit naturgodis. Känns som att det blev lite för mycket av det goda. Kylan vi har biter ända in i märg och ben. Jag går omkring med en kronisk axel- och nackspänning. Det är inte så lysande. Skönt att det är helg!

Fredagsmys i kojan...

Lilleman Amos ska kastreras i morgon hos veterinären. Han fyller snart fyra år och lever ju tillsammans med Bell som är en ettårig grandistik. Det är inte så mycket att be för om livet ska vara så enkelt som möjligt för dem. En löptik och en hanhund fungerar ju inte om man inte separerar dem under löpperioden. Amos har haft en tillfällig kemisk kastrering som han har fått i form av en spruta vid två tillfällen. Detta är inget som veterinären rekommenderar att man ger kontinuerligt så nu ska han alltså genomgå en definitiv kastrering. Nu är vi allt lite oroliga över detta ingrepp med narkos och allt så jag har läst på lite.
Vid en kastrering tar man bort könshormonproduktionen genom att ta bort könskörtlarna på hanhunden. Båda testiklarna tas bort. Ingreppet görs med ett litet snitt vid pungen och är vanligtvis ett enkelt ingrepp. Efter operationen avtar könshormonerna efter ett tag och även beteenden som är hormonellt betingade. Har man en hane som är arg på andra hannar kan detta vara ett invant beteende och därför kan ilska mot andra hannar finnas kvar. Det finns medicinska fördelar med kastrering men även en del nackdelar. Hos hanhund minskar risken för prostatabesvär, bråck i ändtarmen samt naturligtvis tumöromvandling av testiklarna. Nackdelarna är risken för viktökning. Detta innebär att man bör dra ner på energiintaget. Pälskvalitén kan på vissa hundraser bli sämre och mer valplik.
Nu hoppas jag att allt går bra i morgon och att Amos inte ska fara allt för illa efter narkosen. Hans husse tar ju hand om honom på bästa sätt så det ska säkert bli bra.

Min prins Lilleman Amos...

Det är rått och kallt både inne och ute. Fy katten så trist det är! Mormor och Katrina gick och mötte mig när jag gick hem från jobbet. Jag sa till mormor att jag skulle springa in och handla lite i affären i närheten men hon trodde inte att jag hade hunnit så långt så hon passerade affären och fortsatte för att, som hon trodde, möta mig. Katrina, den kloka lilla tjejen, gick och tittade bakåt och var motsträvig. Hon kände att matte var i närheten hon. Så mormor vände mot affären och där kom ju jag ut precis. Lilla K har koll på läget vill jag lova!
Nu ligger vi under filten och värmer oss. Hoppas att Katrina vill sova i min säng i natt. Det är så kallt så jag behöver lite sällskap för att hålla värmen.

Skönt med sällskap...