Vi har tvättstugan ikväll Katrina och jag. Hon följer mig, precis efter, den korta biten mellan tvättmaskinen, torktumlaren och torkskåpet. Fram och tillbaka går hon där bara några centimeter ifrån mig. Hon är en van tvätterska nu och inte längre ängslig över tvättstugans alla ljud.

Vi tog en kvällspromenad mellan maskinerna och har varit ute i en och en halv timme nu. Det började skymma och blev riktigt myggigt på vägen hem. Katrina var lös en stund på idrottsplatsen. Hon springer några varv i full fart och viftar nöjt på svansen. Hon styr med den liksom. Fast hon håller noga reda på var jag är och kommer direkt när jag ropar. Bandaget som hon borde ha går inte att ha för det är omöjligt att få det att sitta nån längre stund. Det får vara på inomhus och på kortare promenader. Bursan har blivit mindre så det ser just nu bra ut.

Det blir mycket hundprat just nu. Många är intresserade, frågar om adoptionen och tycker att det är spännande med Katrina och bloggen. Det finns de som säger att "man blir ju så bunden med hund". Ja, men det är ju det jag tycker om. Jag tycker om gemenskapen med och närvaron av min hund och jag tycker också om de rutinerna som det innebär att ha hund. I morgon är det sovmorgon. Det innebär, i detta huset, att vi går ut i gryningen när Katrina vaknar och sen går jag och lägger mig igen när vi kommer hem.

Tack alla bloggläsare och en trevlig helg till er alla!