Glad, gladare, gladast...

Hon är som en blomsterknopp, Katrina. En knopp som långsamt slår ut till den allra vackraste blomman!



Katrina är synbart gladare nu än hon hittills har visat. Hon är glad när vi stiger upp, när vi är ute på promenad och när hon får ett ben. Hon svänger på svansen när hon är som allra gladast. Det är hon speciellt på morgonen när hon springer in på "dagis" för att leta upp morfar. Det är inte alltid han har hunnit stiga upp. Man får ju ligga till lite när man är pensionär. Katrina hoppar upp i sängen och är alldeles till sig av lycka. Hon kråmar sig och vill pussas och kela. Mormor har gett upp och säger med ett skratt att morfar har tagit över fullständigt. Men det är ju som sagt som det brukar vara med alla "barnbarnen"... 

Härligt Magareta att få den bekräftelsen från henne att hon nu verkligen känner sig hemma och tror på att här får jag stanna :)

oj vad gos

Det är inte bara du som har en pipig hund. Min hund ligger på golvet och kvider. Som om han hade svåra smärtor. Doris löper. Doris har varit i Växjö en vecka, det har inte Jack fattat. Hans trånad har ökat för varje dag. Nu är Doris tillbaka och Jack är helt upp och nervänd. Han är väldigt smart när vi är ute på promenad. Först drar han som en galning, sedan går har fint i slakt koppel och gör til slut ett "djävulskt ryck". Då är jag helt avkopplad och han kan helt ängna sig åt sina lustar.

Det komiska i kväll var att han fösökte ta sig under griden till Doris tomt. Han gjorde nog ett ryck på en inandning och fastnade under grinden. När jag befriat honom var han lika mycket "på det igen". Nu är vi hemma bakom låsta dörrar. Jack kvider som om han hade väldigigt ont.Detta varvat med långa serier av ylningar i olika tornarter.

Det är nog inte lätt att vara en kåt hanhund.