Ibland har vi inte samma uppfattning om hur många gånger som Katrina ska stanna och nosa. Man kan inte nosa på varenda kvadratcentimeter, säger jag. Kom nu! Suck, tycker Katrina och gäspar "Jag hör vad du säger". Sen går vi vidare men det är lätt att glömma och det finns väldigt många intressanta ställen att undersöka med nosen. Fast för det mesta går hon väldigt fint ska jag väl säga till hennes försvar. Själv kan jag dessutom balansera upp det hela genom att stanna och prata med någon bekant. Det tycker Katrina är trist och då brukar hon , om det dröjer för länge, säga ifrån med pip och gnäll.

Katrina känner nu till varenda kanintillhåll i grannskapet och har full koll på kaniner i rörelse och även de som gömmer sig i gräset. Jag fattar inte att hon kan se alla. Det spelar ingen roll om det är kolsvart ute tidig morgon. Hon kan ändå se en liten grå stackars kanin som sitter och trycker i högt gräs.Jag är inte ens säker på om kaninen vet var den är. Men lilla kaninjägaren har järnkoll. Det är helt makalöst vilken syn hon har. Hon är dessutom mycket tuffare nu, än tidigare, i sin framtoning. Det gäller att man hänger med i svängarna. Stackars kanin om lilla falköga kom lös...

"Jag hör vad du säger"


"Där är kaninerna"