En ny pipleksak har gjort entré. Men sig det som varar för evigt...Katrina är skoningslös och "dödar" pipisen nästan ögona böj. Men det var roligt så länge det varade och den går ju att tugga på i alla fall (men riktigt lika kul är det ju inte).
Annars är det glädje och lättnad hos mig idag då veterinären har meddelat att vi inte behöver amputera tån. I alla fall inte nu. Den konsulterade ortopeden gör bedömningen att det kan gå bra om de  låter tån självläka. Tassen ska fortsatt vara lindad ett tag och hon får förlängd Rimadylbehandling då den är antiinflammatorisk. Skulle de senare visa sig att hon får problem med hälta eller annat så kan man vidta åtgärd senare. Jag tror nu på detta och tar det som det kommer. Svullnaden har gått ner och någon hälta märks inte när hon går. Springer härhemma gör hon med sina saker och då kan hon hoppa till på tre ben men vi får ge det lite tid att läka. Just nu slipper hon utsättas för någon operation. Hon är så otroligt klok och rolig just nu så det är en fröjd att vara med henne. Min underbaraste lilla Greyhoundflicka!