Så trist, så trist...
Eftersom jag tillhör den grupp människor som tänker ut allt hemskt som kan hända innan något över huvudtaget har hänt så blev jag inte direkt överraskad av resultatet av vårt veterinärbeök idag. Fraktur på tå två höger bak. Med tå två menas innertån. Frakturen sitter så till att veterinären befarar att man måste amputera tån. Man gör då detta långt upp för att undvika problem i leden efteråt. Man tar alltså bort hela tån och en bit till. Veterinären påstår att det troligen är större risk med att inte åtgärda detta och att de allra flesta tåamputationer går väldigt bra. Det bör inte vålla Katrina några större men. De utför amputatonen av tån så att det knappt syns. Eftersom tassen har sin stödyta främst på övriga tår så bör inte heller detta ingrepp hindra hennes rörlighet framöver. Innan något bestäms så ska en ortoped konsulteras. Jag ska ringa veterinären på måndag för att få besked om hur hon tänker att detta bör åtgärdas. Slemsäcksinflammationen är på tillbakagång även om "bursan" fortfarande är vätskefylld. Veterinären tror på tillbakagång och att vi fortfarande ska ha linda på i den mån det går. Katrina är så tålig med allt man gör med henne. Hon reagerade knappt inte alls när veterinären klämde och inte klagade hon på röntgenbordet heller. Hon fick också stödbandage och en spruta med smärtstillande samt ett recept på smärtstillande, Rimadyl som hon ska få under den närmsta veckan. Så var det med detta. Jag är så ledsen över det här. Vad hon ska bli utsatt för...Hon som tycker att det är så roligt att springa dessutom. Fast vi får gå som vi vill sa veterinären.
När vi kom hem så var hon hungrig lilla gumman. Här står hon med sitt bandage. Hur ska detta nu gå?
Stackars Katrina
Vilken otur att tån blev så illa skadad. Man slås av hur tåliga djur kan vara trots de är skadade. Min lilla vovve var konvalescent i 5 månader efter en knäskada. Många hälsningar till Katrina och matte från Annika och Molly.
detta var tråkigt att höra men du beskriver henne som mkt glad och nöjd för övrigt så det är nog inget Katrina far illa av, det är nog du som far mest illa tror jag :) hoppas allt går bra med lilla tån :)
Hej! Kul att du lyckas hitta till min hemsida och trevligt att du gillar mina collietjejer o annat som finns på bild där.
Ja visst, jag är stolt över att ha förmånen att bo mitt i ett Världsarv, vårt vackra Höga Kusten, men måste erkänna att jag har aldrig besökt "ditt".
Kikade in på din blogg o läste om din hund med bruten tå.
Det har jag varit med om här, förra hösten fastnade min collie Tess i en järnbro (galler) o bröt mellanleden i yttersta baktån, höger.(lilltån).
OBS! det var ingen öppet brott- sår.....
Där fanns det också risk för amputation, men veterinären drog den till rätta, la ett hårt bandage som vi bytte 1 gg/vecka och hem med smärtstillande.
Hon gick obehindrat på foten, men bandaget fick absolut inte blötas mm, så jag sydde skor åt henne. först en tunn plastpåse på tassen sen skon, varje gång vi gick ut. Sen stenhårt endast rastning i koppel i en månad. Tån läkte och jag fortsatte att endast rasta henne i koppel under en månad till.med sko på ute så inte tån skulle riskeras att fastna i något, men bandage första månaden bara. Det har sen fungerat utmärkt, men vintertid får hon lätt kramp i tån-tassen när det är kallt, hon har säkert inte samma blodcirkulation där, men klon växer som vanligt. Alternativet om det inte läkt, eller att hon skulle slita upp skadan fort igen, då hade det blivit amputation.
Håller tummarna att allt går bra för din hund
//MVH Agneta, My Belief's
www.mybeliefs.net
Lilla Katrina... Inget ovanligt med amputerade tår på greyhounds ;) De klarar sig bra utan och kan springa och få fnatt precis som vanligt =) Ta hand om dig och prinsessan nu, pussa lite extra på sjuklingen från oss <3
-Mitt liv som matte är en blogg om mig, en matte i den vackra staden Karlskrona, som en vårdag 2010 bestämde mig för att adoptera en greyhound från Irland. Första mötet med greyhoundflickan Katrina var på Arlanda den 12:e juli 2010. Då blev jag hennes matte och hon min lilla skatt.. Under hösten 2010 började jag tänka tanken att Katrina borde få en fyrbent kompis. Så var den processen igång och efter nyår så började jag titta på greyhounds som då var aktuella för adoption genom NeverNeverland, som är den svenska djurrättsorganisation ,som jag har adopterat Katrina genom. Scilla kom till Sverige, 12:maj 2011 , precis 10 månader efter Katrinas ankomst. Scilla fick bo i bästa jourhemmet fram till den 2:a juni då jag hade möjlighet att hämta henne. Nu är jag dubbelmatte. Du som vill är välkommen att följa med i min blogg om mitt vardagliga matteliv tillsammans med mina båda irländska prinsessor..