Ska det vara så här när man kommer hem? När jag hämtade på "dagis idag möttes jag inte av svansvift som igår. Nej, idag låg hon som en pascha utfälld på mormors och morfar soffa och glodde på mig. Jag stannade en stund och pratade om dagen. Katrina och morfar har gått långpromenad tillsammans idag så det verkar inte bättre än att lilla damen är rätt så nöjd vad det gäller den biten för dagen. Katrina flyttar sig under samtalet närmre mig till en annan soffa. Det är så det är. Hon flyttar runt mellan de olika mjuka platserna och där emellan leker hon med sina grejer och kollar in vad mormor och morfar gör. Speciellt köksarbete är hon väldigt intresserad av och då särskilt matlagningsdelen. Mormor säger att hon kan ligga till synes helt utslagen i en soffa men minsta antydan till att något spännande händer i köket så tipp, tipp, tipp... "vips så står hon alldeles bakom en" Jag förstod att det hade ramlat ner en eller annan köttbulle idag. Då höjer jag som matte ett varningens finger då jag är noga med att hon ska äta sin mat och inte en massa extra bredvid. Men vad kan jag mer göra åt detta...?
När jag reser på mig och går mot dörren skyndar Katrina efter utan att jag behöver säga till henne att komma. Hon vet att hon ska gå hem med sin matte. Väl hemma blir det eftermiddagsmål med en äggula till Katrina och efter måltiden parkerar hon sig, med huvudet på kudden, i köksoffan...

Ska det vara så här...?


eller så här?