Vi passade på att ta en långpromenad idag när jag kom hem från jobbet. Katrina låg hemma och väntade(tror jag...). Vi stack ut på en gång. Det gäller att utnyttja tillfällena nu till härliga höstpromenader. Det har varit en hel del "busväder" den sista tiden och då är varken jag eller Katrina så intresserade av uteliv. Idag träffade vi flera andra ekipage i skogen. Katrina blev så upplivad av dessa hundmöten att hon helt glömde bort att hon har brutit tån och måste hålla sig hyfsat lugn. Katrina vill busa och springa och har inte alls lust med att vara konvalecent längre. Stackars lilla vän! Fotbollsplanen var ledig och vi kan inte gå dit. Det är för trist men sånt är livet. Vi får vänta lite med lössläppta äventyr till dess att tån har läkt ordentligt.Katrina snodde runt så gott det nu gick i kopplet och gjorde försök till att galoppera iväg. Vi sprang lite försiktigt och busade runt för att bli av med lite energi. Hon är så glad och yster. Av hältan märks nu inget ens vid språng. Så vi håller tummarna hårt nu att den lilla tån ska läka ihop snabbt så att det snart kan bli full fart igen.