Scilla är som ett litet plåster. Om nu Katrina vill vara intill så är det inte i närheten av Scillas närhetsbehov. Det har varit varmt de senaste nätterna. Detta har inte hindrat Scilla från att ligga i min säng så nära hon kan. Lilla K har legat på schäslongen med benen i luften och balkongdörren öppen. Så fort jag förflyttar mig här hemma så har jag en liten vit svans efter mig. Tycker nästan att det är mer nu än i början. Lilla hjärtat! Hon ställer fortfarande frågan om det är här hon ska vara. Lilla K ställer ingen fråga. För henne är det självklart. Nästa tisdag är det ett år sedan hon kom och dagen innan har hon sin fjärde födelsedag. Det ska vi uppmärksamma!
Åskan har hittills uteblivit hos oss men det hänger en urladdning i luften. Det har regnat till och från idag så det gäller att springa ut i rätt ögonblick. Scilla regntäcke är på väg fick jag veta igår. Det är bra det.
Igår var vi  hagen en runda. Det var mulet men fruktansvärt varmt ändå. Tjejerna flåsade efter några springvarv. De springer lite, betar gräs , följer efter varandra och springer lite igen. Roligast är när båda springer samtidigt. Det är så jätteroligt att se på detta hålligång. När det är slut så är det slut. Då kommer båda som ett skott till grinden och vill följa med. Scilla hoppar in i bilen med ett skutt. Inte Katrina...Hon har nog en liten skotsk terrier i sig för hon envisas och vill inte alls alla gånger.
Jag vet inte om det är inbillning men framför allt på Katrina tycker jag mig märka skillnad på pälsen sedan jag började med färskfoder. Hennes hull är också härligt och fast och hon ger ett sunt intryck. Inte så tunn som tidigare. På Scilla är det svårare att se. Hon har inte lika välutvecklad och fast muskulatur. Scilla hade ju så tjock och ullig päls när hon kom och hon fäller nu sin päls. Det är inte lite vit päls som faller av. Det är vitt överallt. Det är väldigt fint, speciellt mot svart gångmatta i hallen, kan jag säga.

Varmt efter spring...