Aj, aj...
Scilla har ju låg tolerans för smärta och minsta känsla av att hon sitter fast. Har ju berättat många gånger om det vid detta laget. I morse skrek hon så det hördes i ett helt kvarter och lite till då det tog emot lite när hon skulle uträtta ett ärende. Folk som hör kan tro att man gör henne illa...Nu gick det bra till slut och hon blev nöjd och glad. Hon och Katrina fick springa lite löst i snömodden på ett ställe så de blev lite nöjda. Annars har det varit skitväder i helgen. Tö, slask, halt och blött. Värsta sorten! Inget promenadväder att njuta av tyvärr så vi har mest varit inomhus. Har man tur så kan man få smaka av de tvåbentas fikabröd! Det gick inte så bra denna gången. Saffransbröd är inte så bra för en Scillamage tycker matte. Men ett och annat litet ben har det bjudits på.
Och det är inte fy skam det heller.
Paraplyöron och "vill ha" i blicken...
-Mitt liv som matte är en blogg om mig, en matte i den vackra staden Karlskrona, som en vårdag 2010 bestämde mig för att adoptera en greyhound från Irland. Första mötet med greyhoundflickan Katrina var på Arlanda den 12:e juli 2010. Då blev jag hennes matte och hon min lilla skatt.. Under hösten 2010 började jag tänka tanken att Katrina borde få en fyrbent kompis. Så var den processen igång och efter nyår så började jag titta på greyhounds som då var aktuella för adoption genom NeverNeverland, som är den svenska djurrättsorganisation ,som jag har adopterat Katrina genom. Scilla kom till Sverige, 12:maj 2011 , precis 10 månader efter Katrinas ankomst. Scilla fick bo i bästa jourhemmet fram till den 2:a juni då jag hade möjlighet att hämta henne. Nu är jag dubbelmatte. Du som vill är välkommen att följa med i min blogg om mitt vardagliga matteliv tillsammans med mina båda irländska prinsessor..