I fredags eftermiddag tog jag en tur till hagen med tjejerna. Det var nästan på en gång något som fångade deras uppmärksamhet i en snårig del av hagen där de annars inte brukar hålla till. Förmodlingen en sork. De kunde inte släppa detta som de hade fått syn på så därför blev det inte mycket spring. Såg på en  gång något, som först liknade smuts, på Scillas högra framben. Det var blod visade det sig när jag drog med handen över benet. Hon skrek inte eller så så som hon brukar när det är något. Hon var väl adrenalinstinn av upphetsning av det där lillla djuret de hade fått span på. Det hade börjat skymma något så jag såg inte riktigt bra hur läget var men bedömde ändå att vi skulle behöva åka ut till veterinären. Snabbt in med båda två i bilen och ut till distriktsveterinären som jag hoppades skulle finnas på plats. Vi hade tur. Vi kom som första ekipage på jourtiden för helgen och fick snabbt träffa en veterinär. Vid invägningen visade det sig att Scilla har gått upp rejält i vikt. Precis som jag trodde. De är båda kraftiga och starka nu då det springer och hoppar en hel del. Färskfodret gör väl sitt till. Lite extra hull har de allt också då de inte får så långa promenader om dagarna sedan mormor skadade sig. 28 kg Scilla och ett halvt kilo mer Katrina. Lilla K är mattes lilla tjockis. Hon skrek högst hos veterinären. Besöket där inkräktade på hennes mattid. Lilla K missar aldrig en måltid! Scilla skrek inte men var väldigt rädd hela tiden. Nu hade hon tur i oturen med skadan. Hon hade även rivmärken på insidan av låren som jag inte såg först. Skadan på benet, en reva på knappt tio centimeter, hade precis hamnat på sidan om den stora ven som går ner fram på benet. Det blödde bara lite grann. Revan såg otäck ut men veterinären bedömde det inte som att det behövdes sys. Bandage, antibiotikainjektion, smärtstillande och recept på antibiotika. Vi kom hem alldeles för sent enligt Katrina. Ingen bra början på helgen.
Det är besvärligt med skador för Scilla som ju har en smärtupplevelse i bagaget då hon blev brännskadad på irland. Det är så sorgligt när hon drabbas och måste bli hanterad. När vi vaknade i går morse så såg jag att bandaget hade stasat benet alldeles för hårt. Jä...a skit! Tassen var iskall och rejält svullen. Bandage bort! Lättare sagt än gjort på en livrädd Scilla. Till slut lyckades jag få upp en flik och kunde klippa upp bandaget och rulla av alltihop. Det tog nästan halva dan för svullnaden att släppa helt och att återfå cikulationen i tassen. Såret såg torrt ut och någon blödning fanns inte. Hon har fått vara utan bandage sen. Hon rör inte såret tack och lov. Jag har koll på henne. Hon var misstänksam mot mig hela dan igår. Först på kvällen sökte hon nära kontakt med mig igen. Hon låg på min arm och gosade länge och väl. I morse var hon hyfsat som vanligt tack och lov. Men hon ville inte ha frukost. Antibiotika i leverpastej gick bra men inte mat. Det var likadant igår då hon åt först senare på dagen. Det tar på krafterna dessa äventyr. Lilla K hoppar inte över någon måltid...Hon tackar inte nej till leverpastej heller. Nu väntar en lugn söndag. Det blir skrivjobb för min del idag så Scilla och Katrina kan sova nästan hela dagen. Men först ska vi ta en söndagspromenad!

Kvällsgos till slut...