Följer gärna alla nyligen adopterade Irländare på Neverneverlands medlemsforum på fb. Det är så roligt att läsa om alla kärleksfulla inlägg där om framsteg och alla olika individers sätt att ta plats i sina nya familjer. Tänker på mina egnas resa och "tillblivelse". Dessa vuxna individer som ju fram till det att de kom hit inte hade fått möjlighet att blomma ut som individer i en nära relation till en människa. Katrina som inledningsvis var så osäker och undvikande med blicken. Den första tiden flackade hon med blicken och tittade på allt och inget. Minns att jag tänkte "hur ska detta gå?". Jag hade ju bara haft fyrbenta från valpåldern med den självklarhet som de besitter i de starka band man bygger upp från början med en liten plutt. Katrina visste inte hur man skulle göra i kontakten och kommunikationen. Hon som nu är kommunikationsexpert och familjens pratmakare (i konkurrens med mig förstås...).Vi blir till i relation med varandra vare sig om det är två- eller fyrbenta. I bästa fall är det i kärlek. Nu har vi "blivit till" tillsammans i 810 dagar Katrina och jag. Visst har vi våra bekymmer även om det är det lilla i det hela. Vi övar! Jag önskar oss många, många dagar till. Vi ska alltid vara tillsammans! Och det gäller ju också den lilla vita Scillan!

I relation...