Steg framåt...

2012-09-01, 13:21:00 / Kategori: Tillsammans med Scilla och lilla K

Vissa saker är värt att uppmärksamma lite extra här på bloggen. Scilla, som är en känslig men kelig flicka, kommer mer än gärna och söker upp mig för en gosestund men man får ta i henne med försiktighet. Tycker hon att det blir för hastigt eller burdust så skriker hon hjärtskärande. Hon har mycket låg tröskel och jag får hela tiden tänka på detta i allt vi gör. Igår kom hon till mig i soffan och ville kela. Hon vill så gärna vara riktigt nära och kan liksom inte få nog. Jag drog henne försiktigt till mig över soffkanten och hon låg sen och gosade på min arm och njöt. Det är den där förflyttningen hon har så svårt för. Hon kan komma själv upp i sängen. Då är det inga bekymmer och där ligger hon ofta. Soffan är annorlunda. Hon tycker kanske att det är trångt på något sätt men hon vill så gärna. Detta var första gången som jag kunnat göra så här. Generellt tycker jag självklart att allt kel är på deras villkor. Jag är noga med att de får ha sin integritet och bestämma själva. Men det här är något annat. Ibland får man ju också liksom ett litet kärleksfnatt som matte. Katrina tycker att det är härligt med de där fnatten och bli så lycklig. Med Scilla får man ta det med sans men vi övar. Kan inte beskriva detta bättre än så men jag tycker att det känns härligt att hon litar på mig i kontakten. Ett framsteg helt enkelt som jag tror att även hon mår bra av den lilla vita kelgrisen.

 

Den lilla vita...


Amy

åh, men så underbart att höra! visst blir man alldeles varm i bröstet när de gör de där framstegen <3 det är något speciellt med Scilla, det har jag tyckt sedan jag såg henne på hemsidan för adoption. var ju ungefär samtidigt som också Miramis ännu var hemlös. de har mer än så gemensamt tror jag. känner så väl igen honom i det du beskriver om din scilla. kärlek!

Svar: Ja du Amy! De har nog sina "issues" var och en på sitt sätt och en hel del gemensamt våra älsklingar. Scilla har ju en smärtupplevelse och är som jag kan bedöma det traumatiserad av den. Men det går framåt om man tar det med ro... <3
Margaretha Jansson



2012-09-02, 17:52:13 URL: http://hold-my-paw.blogspot.se

Amy

jag hade tänkt fråga igår, men det kändes dumt då du säkert ser det som en självklarhet, men har du varit hos veterinär eller hundfysioterapeut med Scilla? så hon inte faktiskt ännu har ont..
det är ju så med dessa hundar och de allra flesta faktiskt - man behöver ta saker och ting med ro precis som du skriver.. <3



2012-09-03, 14:57:13 URL: http://hold-my-paw.blogspot.se



LÄMNA ETT TASSAVTRYCK :

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentar:

Kom ihåg mig?