Hur ska jag nu sammanfatta de senaste fjorton dagarna? Det är långt mellan varven här på bloggen som en del av er har noterat. Det gäller att uppdatera om det ska kommas ihåg några vardagliga detaljer...Tjejerna är friska och så även jag. Våren kom av sig och det har varit kallt igen ett tag. Promenader, spring i parken och i hagen och en och annan biltur till djuraffären för att handla mat och annat smågodis. Vardagarna hos mormor med kortare promenader, bus och kel. En och annan godisbit halkar ner då det är en del godisletande hos mormor nu för tiden som sagt. Så går dagarna. Mina tjejer gillar rutiner men de vill ju för den delen inte ha tråkigt. De är rätt påhittiga och ibland på gränsen till riktiga små "frön".
Denna helgen har det varit fint väder och vi har gått mycket promenader med tillhörande lössläpp. Igår sprang de ordentligt i Amiralitetsparken och var rejält trötta på kvällen. Jag har ju bara mobilkameran så kvalitén på mina bilder är därefter. Tog några bilder i parken men flera var bara med brun jord på. Ingen fyrbent i sikte. Scilla fastnade på en bild där Katrina var på väg ut ur bild. Idag fick de springa lite i fårhagen men de hade inte så stort behov av att flänga runt då de var mätta på spring sen igår. De nosade mest runt. De reglerar ju behovet av intensitet själva. Det är skönt bara att få vara lös. Jag har dragit mig för att släppa dem i den där hagen sedan Scilla skadade sig där i januari. Men de har ju varit där många gånger utan att det har hänt något så idag så...Scilla får ha ett litet bandage på ärret därför att huden är så tunn där. Vill för allt i världen inte att huden ska spricka upp. Nu har vi varit ute en sista runda så nu har vi bara sista kvällskisset kvar vid tio i kväll. Scilla har busat runt här hemma men ligger nu här intill och vilar. Hon har ju en given plats på filten vid fönstret i matrummet när jag sitter där. Katrina ligger oftast i lilla huset som står i ett hörn intill matbordet. Om nu Katrina tar Scilla plats så blir Scilla irriterad. Hon går inte in i huset. Hon prövade lite i förra veckan så hon vill nog gärna gå in där. När Katrina placerar sig på filten först så går Scilla till huset och drar ut dynan, kudden och filten som ligger där. Hon ruskar grejerna och drar runt dem över hela huset. På något sätt vill hon visa sitt missnöje över situationen. Hon gilla inte flexibla placeringar den lilla vita...
Idag har jag klippt klorna på alla tassar utom en. Scilla ville bara tre och sen var det stopp. Vi tar den sista en annan dag. Hon är lite otålig och kinkig, Scilla. Katrina har fått tassarna insmörjda också. Det har inte Scilla då hon inte vill ha något kladd på tassarna. Jag smyger dit lite ibland men märker hon av det så skriker hon "dödsskriket". Hon har det där skriket för minsta lilla. Som om man håller på att mörda henne som mormor säger. Den "lilla vita". Vid den här tiden förra året tittade jag på henne på bild från Irland och drömde om tillökning i familjen. Hon har ju faktiskt bara varit här i Sverige i drygt tio månader. Fast det känns som att hon har varit här mycket längre. Hon tillhör liksom här det lilla vita smycket!
Den lilla svarta diamanten ligger nu för ankar i vardagsrummet. Hon är så snäll och klok. Hon har dock lite problem med andra hundar som hon bara måste skälla på. Vi övar på att inte skälla. Vissa skiter hon i men de stora svarta har hon fobi för. Vissa andra också för den delen. Småhundar bekymrar henne inte. Jag begriper inte det där urvalet men det är himla besvärligt med detta skällandet. Ibland jagar hon upp sig otroligt. Snart får vi väl ta hit "mirakel-Barbro" från Gokväll. Det är ju sällan hunden det är fel på...Oftast sitter ju svaret på problemet i andra sidan av snöret. Idag har vi passerat flera stycken utan problem. Det gäller att ligga i framkant och ha en godis i handen i beredskap. Detta ofog har börjat efter det att Scilla kom så på något sätt tror jag att det hör ihop.
I fredags gjorde prinsessorna med stort P en utflykt på baksidan av huset förresten. Mormor var ute med dem lite snabbt här utanför och var väl inte så uppmärksam. Men Scilla som ser allt upptäckte en röd katt och ryckte till så att mormor tappade kopplet. Katrina var snabb att haka på så bägge flög efter katten i full karriär. Mormor, som ju inte är så stabil på ena benet just nu, blev livrädd. Det hela gick snabbt över då katten var klok nog att sätta sig i säkerhet. Båda de små änglarna kom tillbaka till mormor när hon kallade på dem. Mormor kunde pusta ut men behövde nog helgen att vila ut på. I morgon börjar en ny vecka så nu återstår bara att avrunda denna sköna söndag. God kväll till dig som läser bloggen!

Lördagsfläng i parken...


Godissök...


Min lilla svarta...


Vita smycket...


Söndag med vår i luften...


Vit och svart i fårhagen...