Ibland kommer historien över mig...
Scilla kallades för Velvet då hon var aktuell för adoption för två år sedan. Hennes stamtavlenamn är B'ville Rose.
Dessa ord var det som stod om henne på NNL:s sida för aktuella hundar för adoption och bilden är en av de som fanns till texten om henne;
"Velvet är en fantastiskt vacker tik. Vit med blå öron. En trist historia döljer sig bakom henne, men det är inget hon låter oss se. Hon kommer att ha ärr på sina bakdelar, detta pga att man har hällt kokande olja på henne, det smärtar tom att skriva. Trots sin bakgrund så är hon en genomtrevlig tik med stor tillit till människan, helt otroligt"
Så blev jag "fast" och nu är hon min! Att hon också var världens keligaste framgick inte från början. Det vet vi nu...Av ärren på bakdelen syns ingenting. Scilla är känslig för smärta och upplevelse av att sitta fast. Inte så konstigt kanske om det finns ärr i själen. Detta tar vi hand om så gott det går. Mitt lilla vita hjärta ❤

Velvet som blev en Scilla...

Det är stor brist på resurser på alla rescues på Irland. Vintern är en bister tid och behovet av filtar och täcken är stort. Jag frågade i förra veckan om det fanns något överblivet på djuraffären jag handlar i. Idag när jag kom ut till Amiralen Zoo så hade Ulrika där plockat ihop sju nya vintertäcken som hon vill skänka till hundarna på Irland. I veckan kan jag hämta ytterligare halsband och koppel som hon ska plocka ihop. Så himla bra! Själv har jag plockat ihop en säck med filtar och annat som tjejerna inte behöver. Sakerna ska i nästa vecka lämnas till NeverNeverland för vidare transport till Irland.
Mina tjejer har varit ute och kutat idag i Bubbetorps hage. Där har de letat godis och haft det skoj. Nu ligger de i värmen och myser. Det regnar ute och det är riktigt ruggigt. Det är gott att ha ett hem att vara i.

Sju fina täcken...

Vissa irländska hjärtan fastnar i hjärtat lite extra. BillyBob är en irländsk prins som har berört mig ända sedan jag såg honom på bild första gången 2010. BillyBob kom till Sverige som valp genom Neverneverland och av en händelse så pratade jag i telefon med den tjej från NNL som just då hade tagit emot honom på Arlanda. "Jag sitter här med en liten räka i famnen" sa hon. "Den lilla räkan" kom sedan till den familj som nu är hans. Den lilla taniga valpen har nu blivit en stor stilig kille. Han lever nu livets glada dagar i en stor trygg flock med både två- och fyrbenta. Via fb kan jag följa BillyBobs härliga liv. BillyBob! Bara namnet...! Underbart! På många sätt tycker jag att han är en sådan underbar symbol för hur livet kan vända från botten till toppen. En liten irländsk lurcher med urusla förutsättningar som med goda krafter hittar hem och får möjlighet att utvecklas till den underbara individ som han är. BillyBob har inte bara spanarblick. Han har spanaröron också. De har han användning för varje dag då han har stora fria ytor att bevaka. BillyBob gör, genom att vara sig själv, stor nytta i den flock han tillhör och hjälper även till med att ta hand om tillfälliga flockmedlemmar i väntan på egna hem. Jag blir glad bara av att se honom på bild. Tänk vad denna kille är till glädje bara av att vara BillyBob. Jag vet att han är mycket älskad. Jag hoppas på att få nosa på honom lite i verkliga livet någon gång.

Ingen är som BillyBob...!

NeverNeverLand är en ideell djurrättsorganisation som sätter den utsatta hunden i centrum. Är du intresserad av att veta mer om den insats som görs av alla som är engagerade i NNL så föreslår jag att du besöker föreningens hemsida på www.neverneverland.se
Du får även veta hur hundar på Irland har det. Dessa berättelser är så hemska att jag bara läser "med ena ögat".

Du kan också läsa om aktuella händelser på NNL-bloggen, www.nnlbloggen.neverneverland.se
Där finns nu en mycket bra berättelse av Ann-Catrin som i ord och bild beskriver sin och Katarinas resa till Irland i förra vecka. Där får du veta mer om hur hundarna har det då de är på PAWS rescue. Det var Ann-Catrin och Katarina från NNL som hämtade hem Katrina och två hundar till i måndags. Det är ett enastående arbete de gör för hundarna. Här är det själ och hjärta på riktigt!  

Katrina lämnades in på PAWS februari 2010. www.paws.ie Hon har stått där i fem månader och väntat på ett hem. Hur hon har haft det innan dess vet jag inte. Jag har kollat upp lite på PAWS hemsida och förstår att Katrina har två systrar som kom in tillsammans med henne. Båda dessa tjejer har i april adopterats till familjer i Italien. I stamtavlan finns det även en hane som jag uppfattar är en racer. Förmodligen har de tre tikarna inte varit tillräckligt och kvalificerat sig för att bli racers. Ann-Catrin på NNL säger att det av någon anledning är svårare att hitta hem till svarta hundar. Sånt fattar inte jag som bara har haft svarta hundar.