En ny pipleksak har gjort entré. Men sig det som varar för evigt...Katrina är skoningslös och "dödar" pipisen nästan ögona böj. Men det var roligt så länge det varade och den går ju att tugga på i alla fall (men riktigt lika kul är det ju inte).
Annars är det glädje och lättnad hos mig idag då veterinären har meddelat att vi inte behöver amputera tån. I alla fall inte nu. Den konsulterade ortopeden gör bedömningen att det kan gå bra om de  låter tån självläka. Tassen ska fortsatt vara lindad ett tag och hon får förlängd Rimadylbehandling då den är antiinflammatorisk. Skulle de senare visa sig att hon får problem med hälta eller annat så kan man vidta åtgärd senare. Jag tror nu på detta och tar det som det kommer. Svullnaden har gått ner och någon hälta märks inte när hon går. Springer härhemma gör hon med sina saker och då kan hon hoppa till på tre ben men vi får ge det lite tid att läka. Just nu slipper hon utsättas för någon operation. Hon är så otroligt klok och rolig just nu så det är en fröjd att vara med henne. Min underbaraste lilla Greyhoundflicka!

Lilla K har nu så trevligt med sina leksaker att pipljudet börjar ge sig på flera av pipdjuren. Matte måste skaffa nya pipisar för det är klart att tjejen ska ha roligt. "Det är så trevligt så man kan trevla ihjäl sig". Så brukade min lilla mormor, Astrid säga. Hon hade mycket andra roliga uttryck också som jag har sparat på och som jag använder emellanåt. Min mormor växte upp på landet och älskade djur. Jag minns att hon brukade berätta, för mig, hur det var när hon var liten. Hon berättade bland annat om en liten höna som hon hade. Hönan döptes till Pavlovna efter en rysk prinsessa. Hon var mycket för kungligheter hela sitt liv min mormor. Hon och Prinsessan Katrina hade självklart blivit mycket goda vänner.

Sakta promenad till Saltö. Vi träffar först Annika och lilla Molly i Tullparken och sen Anne med lilla barnbarnet Edvin på fisktorget vid hotellet. Det tar sin tid att komma till Saltö. Rolf bjuder på trattkantarellsoppa med gott bröd och vin. Äppelkaka med vispgrädde är inte fel alls. Katrina passar på att i ett obevakat ögonblick slicka i sig lite i grädde från skålen. Men alla ska väl ha lite gott tycker hon. Rolf plockar snabbt undan skålen. Vi talar alltid med "små bokstäver" till Katrina när hon hittar på bus eller inte riktigt vet hur man bör göra. Rolf som inte ser Katrina varje dag tycker att hon har blivit mycket finare i pälsen. Katrina smyger runt och kollar in vad Rolf gör. Det händer att det ramlar ner en ostskiva... 

TV-kväll i soffan hos Rolf


Det är skönt här också...

Igår beställde jag ett fleecetäcke, ett nytt halsband med lila vackert band och en greyhoundsele från Torshammarens textiltryck. Fleecetäcket behöver hon som jag har nämnt tidigare, halsbandet är "till lyst". Selen jag har till henne är jag inte nöjd med. Den glider upp på lilla K men kan säkert vara jättebra till en annan liten vän. Katrina behöver en vinthundsele. Det blir en svart med röd teddy framtill. Hon ska mannekänga här på bloggen sen när vi har fått allt det nya. Jag såg på ett ställe "tazzels", pärltofsar, att hänga i halsbandet. Det ska hon också få sen har jag tänkt. Det ska matcha det nya halsbandet så jag väntar lite med detta.

Nu ska vi ta helgen som den kommer med lite hemmapul, mys, promenader och kanske lite svampplockning. Just nu ligger hon och gnager på ett ben efter en stilla promenad. Den smärtstillande medicinen tar hon utan krusiduller. Här krävs varken ost eller leverpastej. Det har jag aldrig varit med om tidigare. En tandskrapa har jag inhandlat idag. Den ska vi försöka oss på att använda i helgen tillsammans med tandborsten. Detta är nytt för mig. Både Flora och Amos har haft och har hur fina tänder som helst. Det är väl som med oss fyrbenta. Olika faller ödets lotter...

Tack för gulliga kommentarer på bloggen och på facebook! Det värmer gott!

Tuggbenet är slut, medicinen har verkat, det är fredag...

Vi brukade kalla det för "skotteryck" när skottarna fick ett sånt där glädjefnatt och bara rusade runt, runt. Det var underbart festligt att skåda. När rycket var över landade skotten i något hörn och låg där och flämtade en stund. Eftersom skotten är nära underlaget, om man så säger, så fungerar ett ryck även inomhus. En klassiker härhemma är "Var är Flora?", "Hon STÅR under sängen". Detta klarar inte alla vill jag säga. Ett ryck blir lite annorlunda med en större hund. Katrina försökte sig på ett ryck här nu efter morgonpromenaden. Hon ger uttryck för sin glädje lite nu och då numera. Alla pip-leksakerna blir involverade i detta ryck. Hon kutar, så snabbt inomhusytan tillåter, runt med alla grejerna i tur och ordning. Och svansen är med hela tiden...Nu pustar hon ut på sin bädd tillsammans med en liten blå kanin.(Det är din kanin, Amos, men lilla K får låna den).

I morse var det riktigt kallt. Dags för vantar för matte. Vissa dagar är det extra svårt att lämna Katrina för hon är så extra glad och gullig nu. Men vad ska man göra ...
Ikväll har vi gått en ordentlig promenad för första gången sedan lilla gumman skadade tån. Hon klarar nu det lite snabbare steget också så vi gick en rask vända. Hon haltar nu bara då hon försöker springa. Skönt att det har vänt. Katrina är på gång igen och det innebär sköna kvällspromenader igen. Härligt! Det har varit lite trist för henne att bara lunka runt här i en vecka. Promenaden piggade upp och hon fick ett litet "ryck" när vi väl kom hem här och skuttade runt som bara den mellan sovrummet och köket. Maten som inte hade blivit uppäten innan halkade ner av bara farten och sen tog hon sig an ett tuggben. Nu är hon nöjd och har gått och lagt sig. Redan torsdag i morgon. Dagarna rullar på så fort. Lilla K har varit här i  72 dagar nu...

Utsikt över del av staden.


Det mörknar och då är reflex bra.

När jag kommer hem från jobbet är Katrina oftast hemma redan. Hon är ensam en timme eller lite längre om eftermiddagarna. Det går bra och det känns bra. Hon ligger nästan alltid i sin bädd när jag kommer. Ibland i kökssoffan. Det är för det mesta mat kvar från eftermiddagsmålet som hon brukar ta sig an när jag kommer. Hon äter helst med sällskap. Det brukar ligga en lapp med information om hur dagen har varit på köksbordet. Idag hade morfar skrivit lappen som innehöll en dagsrapport med följande innehåll; Vi har fått mat klockan fyra, (jag undrar vilka vi han menar)tidpunkt för senaste utgift, vila. Som slutknorr på meddelandet "Allt har gått enligt beräkning - ha, ha,ha" (Vems beräkning undrar jag). Vill jag ha fylligare rapport ringer jag till mormor. Då får man veta allt samt en utläggning om hur underbar hon är lilla K.

Nu har jag hittat ett företag som syr snygga fleecetäcken. Ska få förslag på färg på tyg som passar till lilla damen och skicka ett mått på hennes storlek. Hon behöver verkligen ett fleecetäcke så jag är glad över att ha fått tag på en tjej som syr. Tack, Anna-Karin för tipset!

Hältan har försvunnit lite idag. Svullnaden på tån är mindre. Håller tummarna att det onda är på väg att försvinna.

Vi såg flera kaniner nu ikväll nere vid båtklubben. Katrina spanar alltid efter dem när vi går förbi där. Det finns mängder av dem och de springer inte ens när vi kommer. Det gjorde däremot Katrina(så gott hon nu kan) för det smällde till en bit ifrån oss när någon sköt med någon smällare eller vad det var. Då är det svansen mellan benen och hem kära hem som gäller.

På kaninspan...


Där är dom...

Idag är det en tung måndag...
Katrina gav upp valvakan igår redan innan den hade börjat.
Såhär såg det ut.



Ringde veterinären idag och fick en tid på torsdag. Hon får, som jag tidigare nämnt, titta på både tån och "bursan". Morfar som är rädd att de ska utsätta henne för felaktig behandling höjde idag ett varningens finger för detta... Han är nu så fäst vid Katrina som man bara kan bli till ett liten irländsk adoptivgrey. - "Inget hemskt får hända henne". Så är det med det, säger morfar..
Lilla silkessöra är just nu lyckligt ovetande om att hon ska på veterinärbesök på torsdag. Hon har precis tuggat i sig det sista på ett tuggben som hon fick igår. Nu blir det på med regnkappan och en kvällsrunda innan läggdags.

Katrina har varit med mig och röstat på Tullskolan. Vi mötte morfar där så hon fick stå utanför och frysa med honom när jag var inne i vallokalen. Det är en stor dag idag som alltid på valdagen. Demokratin är ingen självklarhet. Om detta bryr sig nu inte Katrina. Hon vill bara komma in i värmen och gosa med sin matte. Hon har legat en lång stund i sängen och har nu flyttat sig efter en stunds lek med sina saker. I skrivandets stund ligger hon under fleecefilten, som ett litet knyte, i sin bädd. Det är lite småkyligt även inomhus idag. Hon frös ordentligt när vi var ute. Detta är en liten prinsessan på ärten minsann. Det blir en lång kväll i väntan på valresultatet...

Lilla hjärtat har fått vila hela dagen idag på grund av den skadade tån. Vi sov ovanligt länge idag på morgonen (kvart över sex) och har sedan hasat runt i lugn takt hela dagen. Några stilla promenader har det blivit. Vi har det trevligt när vi är ute. I sakta tempo på plant underlag haltar hon inte. Men då hon ökar takten eller sätter ner tassen på ojämn mark så haltar hon eller hoppar på tre ben. Det är när hon i steget kommer åt den ömma tån. Katrina har varit extra kelig idag och vill vara nära. Det gäller att inte ömka henne. Men hon känner säkert att jag tycker lite synd om henne. Idag har det blåst riktigt ordentligt. Lilla K skulle behöva ett värmande fleecetäcke sådana här dagar. Det täcket som hon har känns inte riktigt som det bästa när det är blåsiga höstdagar. Ska undersöka vart jag kan få tag på en lite smidigare variant.

Så var det en skada i alla fall. Igår märktes bara att hon var stel i bakdelen. Idag haltar hon stackarn. Det är innertån på höger bak som inte ör OK. Svullen och öm. Jag märkte redan när hon sprang att hon gjorde illa tån på något sätt men då det inte syntes något först så...Hon smyger runt här och är hyfsat pigg efter omständigheterna. Äter, dricker och har försökt leka med "råttan". Det är i ett visst läge som det gör ont och då ser hon så olycklig ut. Ringde veterinären som sa att vi skulle ta det lugnt(vad annars)och återkomma på måndag om svullnaden var värre. Man gör väl inget speciellt med en skadad tå. Amos hade en sådan historia en gång men han fick gå där och hänga med huvudet i några dagar innan det onda gick över. Nu får vi hasa runt här hela helgen och invänta valresultatet så får vi se på måndag. Jag tror att jag vill ha en tid hur som hos veterinären så kan hon kolla både tån och "bursan" på armbågen som är bättre men inte riktigt bra än. Trist det här men sånt är livet...

Inte kul idag...



Lilla svullna tån...



Trist idag...

Kom så går vi ut en liten runda i alla fall!

Dagens läge har varit lågt...
Gårdagens lekfulla race med Theo satte sina spår i gumpen på den lilla snabba fröken. Hon vill mer än hon klarar tror jag. Men kul var det! Det är inte så att hon är skadad. Hon har träningsvärk helt enkelt. Framför allt i de musklerna som går från sittbenet ner till knät. Jag har känt lite där och märker att hon reagerar något. Dagen hos mormor och morfar har passerat mestadels liggande på olika ställen och endast små promenader har varit påkallat. När jag kom hem sov hon i sin bädd och tog knappt någon notis om att jag var hemma. Jag kände mig efter en stund tvungen att kontrollera hur hon mådde så jag prövade med att öppna kylen och prassla lite med ostpåsen. Och ser man på! Där stod hon vid min sida och chansade på en liten ostskiva. OK då...! Därefter förflyttade sig fröken sprinter in i min säng och där har hon legat nu en stund. Vi får väl hasa ut en lite minirunda så småningom innan läggdags. I morgon är det säkert en piggare dag.

Idag har vi varit ute på kvällspromenad med Theo och hans husse och matte. Det märktes på Katrina att hon kände igen Theo. Regnet kom och gick så vi fick söka skydd under ett träd. Vi hoppades på att kunna släppa Theo och Katrina på fotbollsplanen men där var aktivitet så vi gick en sväng och när vi kom tillbaka var det det fritt fram. Båda två visste att de skulle få springa. Äntligen fick de sträcka ut ordentligt! Sen gick det undan vill jag lova. Det var inte lätt att fånga denna begivenhet på bild. De flesta bilder jag tog föreställer en tom gräsmatta... Föremålen för mitt försök till fotografering hade redan försvunnit ut ur bild. Det är toppen att Katrina och Theo kommer så bra överens. De är kompisar nu helt enkelt! Riktiga små hjärtan båda två. Katrina var glad och uppspelt och sprang där mellan oss och viftade på svansen och visade sin glädje. Det är underbart att se henne så här. Katrina gick direkt ut i köket och drack när vi kom hem och därefter fortsatte hon in i sängen och somnade bums...

Lille Theo är rustad för rusk...



I skydd under trädet...



Full sväng...



En godisbit är inte fel...



Kompisar...

Igår kväll var det ett härligt promenadväder så vi tog en långpromenad i vår fina omgivning. Varmt och stilla, höstdofter och soligt. Kan helt enkelt inte vara bättre efter en dag på jobbet. Att gå ut på promenad tillsammans med sin fyrbenta kompis en sådan skön kväll är så gott, så gott! De korta perioder jag inte har haft hund de senaste femton åren har jag upplevt promenader som ganska meningslösa. Det låter rätt knäppt men det har känts så faktiskt. Det är som att man upptäcker helt andra saker i naturen och omgivningarna när man är ute och går med en fyrbening. Dessutom träffar man ju ofta på andra trevliga ekipage och samtalsämnet är ju då lätt givet. Igår träffade vi bland andra en Boxer och en Foxterrier med hussar och mattar. Vi fick då veta att det ska finnas en annan adopterad Greyhoundtik eller eventuellt lurchertik i området. Vi får väl se om vi träffar på henne och hennes människa på någon promenad. Det skulle vara trevligt. Det är märkligt att vi inte har sprungit på varandra hittills men vi har väl inte samma tider och stråk.

I kväll känns det inte lika motiverat med långpromenad. Det är regnigt och grått. Det ser ut som att jag kommer att få dra upp Katrina från viloläget hon har intagit. Men ut måste vi. I alla fall en liten nödvändig sväng...Suck!

Idag har Katrina varit med ute i båten för första gången. Det är ju snart höstrusk på riktigt så det bjuds väl inte på så många fler tillfällen till båtutflykter denna säsongen. Visst var det lite läskigt att gå i båten. Det är ju halt under tassarna och det gillar inte Katrina. Men sedan tog nyfikenheten över och då fanns det ju lite att kolla på. Katrina får säkert Amos flytväst. Han vill inte ha den då han aldrig har gillat att åka båt. Däremot lilla Flora älskade att få följa med i båten. Hennes lilla flytväst hänger kvar här hemma som ett fint minne...

Jag hade i våras problem med spänningar i nacken och fick hjälp av en massör som jag sen har fortsatt att gå till. Det har hjälpt mig och jag har fått stort förtroende för min massör och hennes kompetens. Hundar kan också må bra av massage. Om du masserar din hund kan du få en djupare och intensivare kontakt med din hund och massagen kan ge positiva kroppsliga och mentala effekter för hunden. För att lära mer om detta kan man gå en kurs i hundmassage. Jag gjorde det för några år sedan på Axelsons. Vill du veta mer kan du följa länken till Axelsons här. www.axelsons.se
Utbildningen till diplomerad hundmassör görs i flera steg. Jag har gått grundkurs samt steg ett. Detta är tillräckligt för att ge min egen hund massage till husbehov men jag skulle vilja gå fortsättningen på utbildningen så småningom när tid och kraft infinner sig. De kurser jag har gått var verkligen väldigt lärorika och spännande. Under den fortsatta utbildningen ska man bland annat massera ett antal hundar som praktiktillfällen. Det var där det sprack för mig då jag upptäckte att jag höll på att med att massera andras underbara fyrbenta älsklingar mer än jag träffade min egen. Med allt annat ansvar runtikring så jag fick inte ihop det tidsmässigt helt enkelt just då. Nu har jag en kolugn liten fröken härhemma så nu har jag tänkt börja repetera de  kunskaper som jag hittills har fått med mig. Katrinas exteriör är perfekt i den bemärkelsen att hennes muskler är väldigt tydliga. Hon ser i princip ut som den schematiska bild jag har över hundens ytliga muskulatur. Just nu har hon ju den lilla slemsäcksinflammationen som inte vill ge med sig. Den har vare sig blivit bättre eller sämre Jag ska kontakta veterinären i morgon och höra vad man bör göra nu. Den elastiska bindan har varit jättesvår att ha på hela tiden då den ständigt kasar ner. Det kan vara så att det inte blir aktuellt med massage för Katrina just nu då bland annat inflammation är kontraindikation på massage. Jag ska kolla upp detta först. Det är mycket man ska tänka på här om man ska utföra massage seriöst. Mental avslappning är alltid grunden för en lyckad behandling och massage är alltid på hundens villkor. Massage frigör "lugn- och rohormonet" - oxytocin. När det fungerar kan du få många positiva efekter på din hund som; ökad blodcirkualtion, påskyndande lymfcirkulationen, blodtrycket sänks, utsöndring ökar, muskler och senor blir elastiska, pälsen blir frisk och glansig och, som sagt, du får en fördjupad kontakt med din hund.

"Massage är alltid på hundens vilkor"

Det leks nu med leksaker som aldrig förr! I jämförelse med Amos, som är Flatte, som mer eller mindre alltid har en leksak i munnen så är Katrina sparsmakad när det gäller grejer. Amos brukar trycka in flera leksaker i munnen samtidigt. Fler ju gladare han är verkar det som. Han är ju "bärare" en apporterande hund. Amos är ju ett hebreiskt namn som betyder "han bär, han lyfter" Det tyckte vi var passande. Katrina som har en annan instinkt än att bära gillar när det piper. Hon ska väl döda hon. Men inte vad som. Hon fick en gul plastgrej som piper. Den brydde hon sig inte om förrrän jag stoppade den i mina gråa virkade innetofflor. Då blev det fart! Den blir väl mer "kaninlik" så kan jag tänka.Så nu piper det lite när som. Till och med halv fem på morgonen...

Just nu piper det inte kan jag säga. Jag fick ingen bild "in aktion" då jag inte är snabb nog med kameran. Särskilt inte halv
fem på morgonen.
 
. 

Min erfarenhet är att dammsugaren och skurhinken brukar vara flitigt använda med hundar i huset. Grus och hundhår får man, mer eller mindre, ta på köpet när man har fyrbeningar i huset. Med Katrina är det annorlunda. Det märks knappt att jag har henne här hemma när det kommer till hår och grus. Greys har tunn päls och fäller knappt alls. Dessutom har jag läst att de oftast är noga med sin renlighet och helst underviker leriga ställen. Det stämmer på den här fina lilla flickan. Hon putsar sig själv som en liten katt och vill helst inte gå där det är smutsigt och lerigt. Vilken skillnad på flattepojken Amos som alltid måste gå i alla, och då menar jag alla, vattenpölarna och lilla Flora som undersökte och vadade i alla diken. Man är ju van vid att de små liven i alla fall emellanåt luktar skunk. Det gör inte Katrina. Jag kan inte ens säga att hon luktar hund. Det är något speciellt med Greys...