Så har vi då idag träffat lilla Mollly och hennes matte som vi har hört talas om på flera håll ända sedan i somras. Molly är en mycket söt, glad och livlig lurchertik som bor med sin familj alldeles i närheten av oss. Vi har samma promenadstråk men har hittiills inte mötts, Visst är det märkligt? Molly kom som sex-månaders valp från Irland till Sverige via NNL. Hon hade hittats tillsammans med sin syster som även hon kom till en svensk familj. Molly ville ju så gärna leka med Katrina och försökte på alla sätt få igång henne för lite bus. Men icke... Katrina blev överumplad av Mollys iver och sa ifrån att hon inte ville ha så omedelbar kontakt. Efter en stund kunde de hälsa lite grann. Katrina behöver tid vid nya kontakter. Jag tror att det bästa är att promenera ihop så brukar det ordna sig. Kanske kan vi träffas någon annan dag och ta en promenad. Efter mötet med Molly var Katrina väldigt uppspelt och ville  busa med mig på hemvägen och när vi kom hem rusade hon runt här som en yster kalv och härjade med leksakerna. I de lägena är jag aldrig redo med kameran kan jag säga men det är väldigt härligt att skåda de här små "frispelen".
Idag är förresten Katrina fotomodell med sina nya tassels i galleriet hos DafneDesign. www.dafnedesign.se

Det har varit en körig vecka...
Nu är det fredag igen! Så brukar det ju låta på fredagar. Som om det är samma fredag som ständigt återkommer. Nu är det en ny fredag igen ska jag börja säga istället. Som på måndagar; Ny orörd vecka! Arbetsveckan har för min del avrundats med ett gympapass. Jag märker som sagt att jag ligger efter. Jag ligger förresten efter med det mesta just nu skulle jag vilja säga. Kommer alltid minst tio minuter försent till allt. Om det alltid har varit så eller om det är ett nytt beteende funderar jag på. Kanske en ny självinsikt som håller på att vakna. Man måste ju göra något åt det då när man har erkänt för sig själv, eller hur?
Allt väl! Har fått mat 16:15, stod det på lappen som låg på köksbordet när jag kom hem. Lilla K har ett fin fint liv ska jag säga. Nu har jag lärt mig ett nytt uttryck för hundpromenad av min norska fb-vän Kristin som är matte till Knud och Peder. Voffsetur! Visst låter det gott?

Kom nu min lilla skatt! Vi ska ut på voffsetur du och jag. Sen ska vi stilla njuta av en ny fredagskväll.

Vi önskar en trevlig ny helg till alla tvåbenta och fyrbenta!

Vacker men blåsig söndag. Vi gick på långpromenad ett par timmar idag, Katrina och jag. Skönt men riktigt blåsigt. Lilla K är verkligen inte fan av blåst. Sedan Katrina blev en del av mitt liv har jag inte tränat någonting. Promenader med Katrina och cykling till och från jobbet naturligtvis men inget annat. Katrina tar all min lediga tid och jag har hittills inte velat lämna henne så mcket. Nu känner jag att det måste bli lite gympa igen så idag fick lilla K vara ensam här medan jag cyklade iväg till friskis för ett pass. Skönt! Nu får det bli ordning på träningen igen. Det är bra med träningsvila ibland men tre månader... Inte bra alls! Konditionen är inga problem men musklerna. Gode värld...Får nog skaffa ett gummiband och jobba med på hemmaplan och armhävningar kan man ju göra på kvällarna innan läggdags. Katrina var själaglad när jag kom hem. Glädjegalopp och kelen som bara den. Hon sprang runt här och busade en lång stund. Det känns härligt med hennes känsloyttringar. Hon släpper verkligen loss numera på alla sätt. Nu ligger hon här i kloss med mig på schäslongen. Hon sover och drömmer att hon springer. Benen går som trumpinnar. Det ser rätt kul ut. Men nu får hon stiga upp för vi ska ta en sista liten kvällsrunda innan nyheterna börjar.

Ska det vara så här när man kommer hem? När jag hämtade på "dagis idag möttes jag inte av svansvift som igår. Nej, idag låg hon som en pascha utfälld på mormors och morfar soffa och glodde på mig. Jag stannade en stund och pratade om dagen. Katrina och morfar har gått långpromenad tillsammans idag så det verkar inte bättre än att lilla damen är rätt så nöjd vad det gäller den biten för dagen. Katrina flyttar sig under samtalet närmre mig till en annan soffa. Det är så det är. Hon flyttar runt mellan de olika mjuka platserna och där emellan leker hon med sina grejer och kollar in vad mormor och morfar gör. Speciellt köksarbete är hon väldigt intresserad av och då särskilt matlagningsdelen. Mormor säger att hon kan ligga till synes helt utslagen i en soffa men minsta antydan till att något spännande händer i köket så tipp, tipp, tipp... "vips så står hon alldeles bakom en" Jag förstod att det hade ramlat ner en eller annan köttbulle idag. Då höjer jag som matte ett varningens finger då jag är noga med att hon ska äta sin mat och inte en massa extra bredvid. Men vad kan jag mer göra åt detta...?
När jag reser på mig och går mot dörren skyndar Katrina efter utan att jag behöver säga till henne att komma. Hon vet att hon ska gå hem med sin matte. Väl hemma blir det eftermiddagsmål med en äggula till Katrina och efter måltiden parkerar hon sig, med huvudet på kudden, i köksoffan...

Ska det vara så här...?


eller så här?