De tre första jobbardagarna har rullat på bra. Katrina tycks redan ha vant sig vid de nya rutinerna. Hon är glad och viftar på svansen när hon kommer till "mormor och morfar". Hon har redan hittat sina viloställen hos dom. Hon har undersökt allt och morfar är populär för han har tagit till leverpastejtricket för att stiga på rankinglistan "vem står högst i kurs hos Katrina". På eftermiddagen har Katrina varit ensam här hemma någon timme innan jag kom hem. Det gick bra. Hon låg i sin bädd och "lyssande på radion" när jag kom hem och såg helt obekymrad ut.

Nu ikväll har vi varit ute ett par timmar på promenad och Katrina har fått vara lös på fotbollsplanen som vi brukar gå till. Gode värld vad hon springer! Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser henne rusa runt. Det hann mörkna medan vi var där på planen. Det är fuktigt och höstaktigt redan. Lite vemodig känsla. Både jag och Katrina blev myggbitna. Hon gillar inte när myggen biter. Särskilt inte om de sätter sig på hennes bakdel. Då säger hon ifrån genom att pipa och glo på mig lite hjälplöst.