Idag när jag kom hem var Katrina redan hemma och låg på min säng. Hon kommer ju inte direkt rusande och möter upp. Inte kommer hon när jag ropar heller för den delen. Jag får gå in till henne. Då ligger hon där med öronen rakt upp och väntar. Ingen svansviftning bjuds man på heller. Man får krusa lite... Sen efter en stund så kommer hon och viftar och då blir jag så glad och nöjd.

Det har varit en härlig solig sensommarkväll med skön luft. Vi tog en promenad på västra mark. Det är en härlig tid nu med svalare klimat och härliga dofter i skogen. Vi lufsade i lugnt tempo för jag är lite bekymrad över Katrinas armbåge och vill inte anstränga den för mycket. Vi ska ju till veterinären i morgon och få detta undersökt.

När vi kom hem så hade Herr Kantarell varit här och lämnat en papperspåse med kantareller utanför dörren. Härligt med en macka med smörfrästa kantareller. Jag har fixat med kantarellerna och Katrina har legat på kökssoffan som vanligt. Hon vill inte ha svamp. Däremot tackar hon inte nej till lite leverpastej och därefter en liten tupplur.