Katrina är just nu extra kelig och söker närhet som aldrig förr. Hon är glad och viftar mer och mer på svansen. Hon är lite kaxigare helt enkelt på ett positivt sätt. Högre svansföring rent allmänt alltså! 

Idag fick jag ett trevligt mail från Theos matte som frågade om vi kunde ses så att Katrina och Theo kunde träffas. Theo är en whippet på sex år. Jättetrevligt tycker jag som märker att Katrina verkligen behöver en kompis att umgås med. Det ska bli jättekul att låta dessa två träffas. Ser fram emot detta.

Katrina är väldigt vänlig, kärleksfull och försiktig. De är det greys. I boken "Retired greyhounds" som jag har nämnt tidigare kan man läsa om att pensionerade racers används i vården i england för att besöka sjuka och äldre. Det finns även exempel på hur greys används som högläsningshundar i skolan. Ett barn som behöver extra stöd i att lära sig läsa kan stärka sitt självförtroende genom att läsa högt för en grey som ligger intill och lyssnar. Detta är ju en klockren uppgift för rätt hund under rätt förutsättningar. Rasens egenskaper är ju perfekt och de är ju dessutom så lugna och avslappnade inomhus. Visst är det lysande och också väldigt rörande att ett barn kan få möjlighet att växa på detta sätt.

Kanske ska man inte vara fullt så avslappnad om man tar ett sådant uppdrag. Det kan ju uppfattas som lite väl frånvarande.



Mer såhär kanske. Stilla, närvarande och intresserat lyssnande.