I natt har Katrina legat intill mig som ett litet plåster. Hon följer efter i sömnen liksom. Hon borde bli varm tycker jag men hon är ju å andra sidan en liten "fryskyckling". Hon har kommit rätt kan man säga. Vi har nog landets varmaste lägenhet.

Idag har vi varit på långpromenix i det vackra vädret och bandaget har suttit på hela vägen. Hon njuter av att spänsta fram och nosa här och var. Vi träffade en liten whippettik, som heter Maja, på vägen. Det är något särskilt vinthundar emellan. Det är tydligt att de pratar samma språk. Så familjen är väl inte fullständig förrän vi har en till här hemma. Men vi lär gärna känna några lekkamrater, för nu tror jag att Katrina är sugen på en kompis , att träffa ibland och få busa runt med ordentligt.

Vi stötte på mormor och morfar här utanför när vi kom hem. Katrina ignorerade dem totalt. Det är märkligt. Hon är ju så glad när hon kommer dit annars om dagarna. Det var precis som att hon sa. - "Det är helg nu! Jag ska inte vara hos er förrän i morgon".

Lilla fina Katrina! Hon kan se lite mallig ut ibland!



Men det gör jag också ibland, enligt vissa, har jag hört!