Nu har jag en svansviftare! Katrina viftar på svansen när vi vaknar och hälsar på morgonen sen viftas det lite när det passar. Detta är ju härligt! Dessutom har svansföringen höjts ytterligare när vi är ute. Hon släpper loss så sakteliga. Veckan har gått superbra med att hon blir lämnad hos "mormor och morfar" och även lämnad för lite ensamliv hemma nån timme innan jag kommer hem. Katrina är lite avvaktande och försiktig i vissa situationer men jag tycker att hon är cool. Hon får utvecklas dag för dag i sin egen takt.

Idag har Carina som är journalist på radio Blekinge varit här för en liten intervju och träffat mig och Katrina. Carina hade hört talas om oss och ringde igår och frågade om hon fick göra en grej. Det blir kanske ett litet inslag i radion nästa vecka och något på radio Blekinges hemsida. Hon tog bilder här utanför. Katrina gjorde som vanligt bra ifrån sig. För egen del vet jag inte. Det är inte helt lätt att säga rätt saker när man får en mikrofon upptryckt under näbbet. Hoppas att det blir något trevligt.

Katrina är ju en greyhound som har levt under andra omständigheter än hon nu gör. Jag vet ju inget om detaljerna i hennes liv fram till hon kom till mig. Om hon har haft det bra, ok eller dåligt har jag ingen aning om. Jag vet bara att hon blev lämnad som oönskad till ett rescue med all sannolikhet därför att hon inte höll måttet som racer som så många, många andra fantastiska greys. Jag har tagit emot henne här och ger henne ett annat liv än hon annars skulle ha fått. Hon ger också mig ett annat liv än om jag inte haft henne här. Jag har räddat henne om man så vill men hon har också räddat mig. Hon är min lilla skatt! Jag är så tacksam över att få ha henne här. Nu är det vi för alltid!