Idag har Katrina och jag gått fram och tillbaka till stan för att äta lunch med en kompis på café greven. Katrina får lite social träning och jag får prata och äta god lunch. Jag har filt med mig som Katrina parkerar sig på. Hon ligger där så snällt intill mig vid vårt bord och kollar vad som händer runt omkring. Det går verkligen att ha med henne "överallt".

"Mormor"dyker upp en stund på eftermiddagen. Katrina blir glad och viftar på svansen när hon kommer. Det har hon gjort tidigare också. Det är bra det. Annars visar inte Katrina så mycket av glädjeyttringar. Jag hoppas att det släpper lite efter hand. Det hon visar är tillgivenhet och att hon är nöjd när hon får vara nära.

Vi har nu ikväll varit ute i ett par timmar och lufsat. Katrina har fått vara lös på ett säkert ställe. Hon tar inga självständiga initiativ utan springer efter mig mest hela tiden. Hon är mycket noga med att hålla reda på matte. Kommer direkt när jag ropar. Jag släpper nu Katrina när vi kommer hem i vår port. Hon följer efter mot hissen och vet precis hur allt går till och vart hon ska ta vägen efter hissfärden för att komma hem. Väl hemma har vi gömt lite levergodis på mycket lätta ställen. Detta är helt nytt för Katrina. Sannolikt har hon aldrig fått vara med om sådana aktiviteter. Hur hon har haft det i sitt lilla liv de första tre åren får jag aldrig riktigt veta...

Nu ligger hon här bredvid mig i sin mjuka fleecebädd. Jag hör en djup suck. Hon ser rätt trött ut. Eller hur?