Ja, om det blev ljusare eller mörkare på morgonen efter tidsomställningen kan jag inte heller reda ut. Fick för mig att det blev ljusare eftersom lilla K vaknade tidigare än hon gjort sista tiden. Men det kanske är inbillning. Svart är det i alla fall när vi stiger upp. Kanske finns det något ljushuvud som läser bloggen som kan bringa ljus över detta. I morse var vi ute halv fyra för första gången och fem för andra gången. Katrina var så orolig så det var tvunget. Detta har vi inte varit med om tidigare. Hon var lite orolig i magen stackarn. När vi sen kom bort till mormor och ingen morfar var där blev hon lite snopen och frågande. Jag har varit ute på sjukhuset idag och hälsat på. Fortfarande inget besked om vad det är som felar. Det är ultraljud och skiktröntgen först innan diagnos kan ställas. Morfar hinner tänka en hel del nu när han ligger där och väntar. Alla tankar är väl inte så positiva precis men det är ju så det är när man lever i ovisshet. Han bekymrar sig även över våra fyrbenta. Om att han kanske inte kan gå på promenader mer med Katrina, och så kommer ju tankarna på lilleman Amos som han inte har träffat på så länge. Så är det med morfar. Om han hade haft en häst så hade han flyttat ut i stallet till hästen det är jag helt övertygasd om. Vi får se hur det blir med morfars hälsa. Det är bara att vänta och se...
Katrina fick följa med mig till jobbet en stund på eftermiddagen. Det gick bra men det är tröttande med nya miljöer. Hon låg på en filt i mitt rum och åt en grisknorr. När vi kom hem blev hon sprittande glad. Hem ljuva hem! Hon blev väl rädd för att vi skulle flytta in på kontoret. Hon åt snabbt upp maten hon fick och gick sedan bums in i sängen och somnade.

Trött flicka i mattes säng...