När jag kom hem idag så var Katrina redan hemma. Hon mötte mig i hallen, jätteglad över att se sin matte. Av lappen som låg på köksbordet framgick att hon inte kan ha varit ensam så mycket mer än en kvart. Men den kvarten kan vara väldigt lång om man är så sällskapssjuk som lilla K. Av mormors meddelande framgick även att de idag hade mött både en katt och en räv. En räv i stan? Jag blev ju självklart nyfiken så jag ringde upp mormor direkt. Jo men, de var en riktig räv som de hade mött. Mormor, morfar och Katrina gick tillsammans till sjukhuset idag för morfar skulle dit för provtagning. Katrina och mormor fortsatte på en långpromenad när de hade lämnat morfar på sjukhuset. De mötte först en katt som fångade Katrinas uppmärksamhet. Hon kan vara het på katter men om man är vaken och förbereder Katrina på att det är en katt där och den ska vi inte bry oss om så går det bra att bara gå förbi. Så gjorde de nu och katten fick gå iväg utan att bli antastad. Alldeles i närheten får de så syn på räven som smyger i skogen. Katrina följer räven med blicken och är mycket intresserad av den. Mormor ser att räven följer infartsvägen och tar sig över på andra sidan vägen mot Vämöparken. Mormor och Katrina passerar under en tunnel och när de kommer över mot Vämöparken så ser de räven igen. Man kan ju undra vad den stackarn gör så nära stan? Sen kan man ju också undra vad räven tänkte när han fick syn på lilla K i regnbågsmönstrat fleecetäcke...

Undrar vad räven tänkte...?