I natt har vi varit ute vid två och sedan med jämna mellanrum hela dagen i takt med att Katrina har sagt till att hon vill gå ut. Den lillla magen har av okänd anledning drabbats av rusning. När hon vill gå ut piper hon som ett brandlarm så då får det gå undan. Hon har annars ätit och druckit som vanligt. Pigg är hon också. Så hon verkar inte vara sjuk på något sätt.
Varför har man alltid helt plötsligt en fyrbent i sängen när man ska bädda. Där är alla lika. De kommer som ett brev på posten så fort man börjar fladdra med lakanen. Katrina är inget undantag. Det är märkligt det där. Eller inte förresten. Det händer ju något!
Det har varit grått, lerigt och blött idag men vindstilla och regnuppehåll. Ganska OK väder alltså. Man kan ju inte få allt. Vi gick på långpromenad tillsammans och avslutade med en rusch på fotbollsplanen. Hon springer glatt några snabba högervarv på planen och är sedan nöjd. Det är lika fascinerande varje gång jag ser henne i full karriär. Att hon springer så i högervarv måste ju nästan vara något som sitter i sedan hon tränats på bana tidigare tänker jag. Hon verkar hur som helst ha roligt när hon springer. Hon kommer på inkallning och hon är så gullig när hon springer emot mig det lilla hjärtat. Det var fullt med vattenpölar idag. Hon är makalös på att snitsla sig runt pölarna. Inte som somliga andra som bara måste gå i alla pölar som finns. Oj, vad jag längtar efter Lilleman Amos just nu när jag skriver detta. Undrar varför?

Jag hade tänkt att bädda nu... Eller?