Vägen hit till idag har, när man tänker efter, varit helt fantastisk om man ser till Katrinas utveckling. När man lever mitt i det ser man det inte hela tiden men med en titt i backspegeln är det något helt otroligt vilken skillnad det är. Bloggen ger mig en tydlig möjlighet till tillbakablick om hur det var för en, två, tre och nu snart fyra månader sedan. Jag såg en vacker, tillgiven, kärleksfull, tacksam liten en. Men även en försiktig, foglig, osäker och ganska glädjelös liten grey. Men jag såg inga problem med detta. Nu har hon förvandlats till en glad, trygg, lekfull fyrbent familjemedlem som dessutom tar för sig, visar egen vilja. Hon kan nu "tjata på mig" och dessutom hitta på lite bus. Hon visar sin personlighet fullt ut. Jag har gett henne tiden hon behöver, tryggheten och kärleken. Allt fanns inom henne färdigt att levas ut. Visst är det fantastiskt. Hon ger mig så otroligt mycket glädje, kärlek och nya erfarenheter. Tala om utveckling. Min är säkert lika stor som hennes. Idag när jag hämtade henne hos mormor fick jag en glädjerusande Katrina i famnen med framtassarna om min hals och en svans som piskade vilt fick jag pussar och hälsningar så mitt hjärta svämmade över. Jag älskar henne så mycket, så mycket. Min lilla irländska skatt!

På väg i augusti...