Ett litet "spann"...
2011-04-22, 19:04:37 / Kategori: Vardagar med Katrina
Det var några dagar sedan jag gjorde något inlägg här på bloggen. Ibland sinar inspirationen helt enkelt. Tack för att ni tittar in i alla fall!
Sonen anlände från Gävle i onsdags kväll efter 75 mil vid ratten. Skönt när de var hemma. Det är alltid oroligt att ha dem på vägarna. Katrina och Amos mötte upp varandra som om det var igår de sågs. Vi tog en promenad och var uppe och hälsade på mormor och morfar en runda. Katrina bevakade sitt revir och Amos fick inte ensam ta emot kel och gos av någon. Hon stack minsann sitt lilla näbb emellan och ville vara med den lilla sötnosen.
Köpte en tvillingkoppling till kopplet igår. Behöver ju en sedan när Scilla kommer och vill gärna se hur den är att använda. I morse var jag ute tidigt med Lilleman och lilla K och fick då tillfälle att se hur det fungerar. Det gick väldigt bra tycker jag. Inget större gnissel utan mestadels trevligt. Katrina är ju så smidig och enkel men Lilleman skulle greja lite på ett ställe genom att lägga sig ner och fjanta sig. Det blir inte så bra med fjant och tvillingkoppel. Amos är dessutom lite ego; "Här ska jag stanna och lyfta på benet och här, här och här". Och sen; "Jag ska gå innerst vid matte och du får gå där"! Katrina krånglar aldrig utan hon bara flyter med. Hon stannade och väntade hon men Amos hade ingen direkt förståelse för att även en liten fröken har lite att uträtta. På det hela taget var det dock bra att bara ha ett koppel. Det blir säkert betydligt enklare med två tikar som inte lyfter på benet och har sig. Lilleman... Han är så gullig!
Vi tog en runda till sedan och mötte husse vid gymet. Då tog jag några bilder på det lilla "spannet".
I eftermiddag har Joel och Amos varit iväg. Jag och mormor har varit och handlat och sedan blev det en långrunda bara Katrina och jag i solskenet. Vilket påskväder vi har!
Det är så gott att ha dem hemma här alla fyra; Joel, Emelie, Amos och lilla Bell. De stannar många dagar. Riktigt roligt blir det ändå inte med sjukdom så nära som vi har nu i familjen. Vi är så ledsna över detta. Men, vi får ta det som det är...
På väg för att möta Joel...
Ett litet "spann"...
Så bra det går...
Sonen anlände från Gävle i onsdags kväll efter 75 mil vid ratten. Skönt när de var hemma. Det är alltid oroligt att ha dem på vägarna. Katrina och Amos mötte upp varandra som om det var igår de sågs. Vi tog en promenad och var uppe och hälsade på mormor och morfar en runda. Katrina bevakade sitt revir och Amos fick inte ensam ta emot kel och gos av någon. Hon stack minsann sitt lilla näbb emellan och ville vara med den lilla sötnosen.
Köpte en tvillingkoppling till kopplet igår. Behöver ju en sedan när Scilla kommer och vill gärna se hur den är att använda. I morse var jag ute tidigt med Lilleman och lilla K och fick då tillfälle att se hur det fungerar. Det gick väldigt bra tycker jag. Inget större gnissel utan mestadels trevligt. Katrina är ju så smidig och enkel men Lilleman skulle greja lite på ett ställe genom att lägga sig ner och fjanta sig. Det blir inte så bra med fjant och tvillingkoppel. Amos är dessutom lite ego; "Här ska jag stanna och lyfta på benet och här, här och här". Och sen; "Jag ska gå innerst vid matte och du får gå där"! Katrina krånglar aldrig utan hon bara flyter med. Hon stannade och väntade hon men Amos hade ingen direkt förståelse för att även en liten fröken har lite att uträtta. På det hela taget var det dock bra att bara ha ett koppel. Det blir säkert betydligt enklare med två tikar som inte lyfter på benet och har sig. Lilleman... Han är så gullig!
Vi tog en runda till sedan och mötte husse vid gymet. Då tog jag några bilder på det lilla "spannet".
I eftermiddag har Joel och Amos varit iväg. Jag och mormor har varit och handlat och sedan blev det en långrunda bara Katrina och jag i solskenet. Vilket påskväder vi har!
Det är så gott att ha dem hemma här alla fyra; Joel, Emelie, Amos och lilla Bell. De stannar många dagar. Riktigt roligt blir det ändå inte med sjukdom så nära som vi har nu i familjen. Vi är så ledsna över detta. Men, vi får ta det som det är...
På väg för att möta Joel...
Ett litet "spann"...
Så bra det går...
-Mitt liv som matte är en blogg om mig, en matte i den vackra staden Karlskrona, som en vårdag 2010 bestämde mig för att adoptera en greyhound från Irland. Första mötet med greyhoundflickan Katrina var på Arlanda den 12:e juli 2010. Då blev jag hennes matte och hon min lilla skatt.. Under hösten 2010 började jag tänka tanken att Katrina borde få en fyrbent kompis. Så var den processen igång och efter nyår så började jag titta på greyhounds som då var aktuella för adoption genom NeverNeverland, som är den svenska djurrättsorganisation ,som jag har adopterat Katrina genom. Scilla kom till Sverige, 12:maj 2011 , precis 10 månader efter Katrinas ankomst. Scilla fick bo i bästa jourhemmet fram till den 2:a juni då jag hade möjlighet att hämta henne. Nu är jag dubbelmatte. Du som vill är välkommen att följa med i min blogg om mitt vardagliga matteliv tillsammans med mina båda irländska prinsessor..