Det finns verkligen folk i min omgivning som skrattar åt att jag kallar mina tjejer just det. Mina tjejer! Hundarna vore mer korrekt anser somliga...Mycket väl medveten om att de är just det, hundar alltså, så tänker jag fortsätta med att kalla dem för och benämna dem vid allt som jag tycker känns personligt, kärleksfullt och nära. Jag tänker mycket på hur de har haft det i sina tidigare liv. En bland många, kärlekslöst behandlade, osedda och oönskade. Nu är det deras tid att ha det bästa. De har haft turen med sig och jag har fått glädjen att få ha dem här för alltid. När Katrina glädjeylar, springer runt med sina leksaker, svänger med hela bakdelen och så tillitsfullt söker sig till mig och de hon tycker om så känner jag en sådan kärlek, glädje och tacksamhet. Jag återkommer ofta till detta att hon var så glädjelös när hon kom och den första tiden här. Just därför är hon så speciell för mig. Hon har vuxit sig glad framför mina ögon till den underbara tjej hon är idag. Katrina, min lilla skatt, som hela tiden överraskar med att visa nya sidor av sin underbara personlighet. Hur Scilla fick sin brännskada på irland får jag väl aldrig veta men hon har sina upplevelser med sig och har nu efter snart tre månader hos oss nästan slutat fråga om det är här hon ska vara. Hon är ännu lite känslig för att jag går och vill ha koll på var jag är när vi är hemma. Hon är den där sorten som är glad, sprallig och till synes okänslig men bakom clownens mask finns det en känslig fröken som man får ta speciella hänsyn till. Scilla har svårt för hastig lite för häftig beröring och hon tycker inte om att sitta fast på något sätt. Mina tjejer har bivit ett team under den här sommaren som lär av varandra och hjälper varandra på sitt sätt när det behövs. När Scilla hade sin skadade tå så fanns Katrina alltid intill när jag höll på med omläggning av bandaget. Helt klart som support åt Scilla som ofta sa ifrån högt när det gjorde ont. Scilla har stöttat Katrina i att lära sig att hoppa in i bilen. Nu går det som en dans. Katrina hjälper Scilla med att känna sig trygg när de är ensamma hemma. Scilla hjälper Katrina så att hon blir tryggare i vissa sociala sammanhang. När vi åkte buss i somras var det Scilla som visade vägen fastän hon precis hade kommit hit. Små tecken på samhörighet. Det är härligt att tillhöra en flock och det är underbart att ha ett kärleksfullt hem. Det är så fint att få vara matte till mina tjejer, Scilla och Katrina!

Mina tjejer...