Idag har vi inte gått långt, skrev mormor på lappen som låg på köksbordet. Dom ville inte för det var blött! Tänkte att det behövdes en runda så vi åkte till hagen. Jag hade bestämt träff i hagen med Tuva och hennes matte. De har träffats på gatan och hälsat tidigare. Hade faktiskt inte en tanke på att det kunde gå tokigt med Scilla men hon visade sin sämsta sida mot stackars lilla Tuva. Tuva har också varit i hagen ibland men vi har aldrig träffats där. Det var dumt att släppa dem tillsammans så oförberett. Scilla var inte alls snäll mot Tuva. Hon jagade henne på porten helt enkelt. Denna sida har hon aldrig visat tidigare men detta var helt klart hennes revir. Den lilla söta Tuva blev rädd! Katrina är ju annars den som kan vara sur. Hon kan vara lite känslig för alltför häftiga närmanden. I detta läget gjorde Katrina ingenting. Vi gick en promenad tillsammans istället viket vi skulle ha gjort från början. Fuktig trist luft och hundratals mygg var det också ikväll så tjejerna blev angripna som bara den. Scilla och Katrina fick springa ett varv i hagen som avslutning och Scilla halkade i det hala gräset och skrek i högan sky. Det var ingen lyckad utflykt. Tuva vill nog inte träffa oss mer. Hon såg nöjd ut när hon fick hoppa in i den trygga bilen med sin matte. Mina var också nöjda. Mygg är mycket otrevligt för dem. Scilla hade två fästingar när vi kom hem. En hade satt sig i ögonbrynet och det där med fästingplockning är ingen hit heller för min lilla blomma. Fast det gick bra denna gången och det verkar inte ha blivit någon halkskada heller. Bara en massa röda märken efter många, många myggbett. Så idag har det inte varit någon lysande dag precis. Scilla sover nu i min säng. Hennes reaktion kom helt överraskande för mig.  Hon tycker säkert att det är hennes hage...

Slut på en mindre bra dag...