Det var ett tag sedan...Har haft ett bloggstiltje! Tycker helt enkelt inte att jag har haft så mycket att berätta i kombination med att jag har haft mycket annat för mig. Har fått mycket undranden kring om jag har slutat blogga. Det har jag alltså inte men en liten paus har det blivit. Får se lite hur jag ska förhålla mig till bloggeriet framöver...
Idag har det varit riktig dramatik. Det är faktiskt riktigt tråkigt och oturligt. Mormor har snubblat vid ett övergångsställe i stan. Hon var ute med tjejerna så de var med om detta de också. Hon slog sig allvarligt i sitt ena knä och skadade sitt ansikte då hon föll handlöst med ansiktet rakt ner i asfalten. Tillskyndande vänliga människor hjälpte henne och ringde 112. Polisen kom och räddningstjänsten kom och ambulansen kom så småningom. Flera samtal ringdes för att få tag i mig men jag satt upptagen och fick tag i mamma först när hon var på väg i ambulansen till akuten. Olyckan hände precis i närheten av där jag jobbar och några av mina kollegor såg pådraget vid olycksplatsen. När jag väl fick prata med mamma så säger hon att Scilla och Katrina blivit omhändertagna av polisen och att hon var på väg till akuten med ett skadat knä. Själv sprang jag till polishuset direkt. Tur att det ligger alldeles nära mitt jobb! En kvinnlig, ung polis hade tagit hand om tjejerna. De hade nog varit där någon halvtimme skulle jag tro. Katrina var alldeles avstängd och Scilla var stirrig och jättelycklig när jag kom. Jag kan bara gissa mig vad de har upplevt i denna stund. De har varit helt slut resten av dagen. Det är precis som att de har gått tillbaka i gammalt beteende. Mamma berättade senare att de båda hade stått så nära, så nära henne hela tiden när hon låg där på marken med filtar på sig och alla människor runt omkring. Den snälla polisen som hjälpte till ska ha ett stort tack för hur hon hjälpte till med tjejerna! Mormor var noga med att säga att det inte berodde på tjejerna att hon hade snubblat. De gick helt lugnt vid hennes sida när de gick över gatan. "Jag bara stupade", sa mormor. Mamma fick toppenhjälp av alla som var inblandade. Ambulanskillarna trodde att knäskålen hade hoppat ur led men det visade sig tyvärr att knäskålen är helt spräckt i två delar. Mamma opereras nu och jag får vänta till i morgon för att få veta hur det har gått. Det blir många frågetecken att lösa i detta men vi får vara tacksamma. Det kunde ha varit värre...! 
Nu har vi bara tagit det lugnt sedan jag kom hem. De har vilat ensamma här hemma i eftermiddag. Nu ligger de här i var sitt hörn. Katrina väldigt,  väldigt nära matte och Scilla i soffan bredvid. I morgon blir det fortsättning på denna historia...

Vilar ut i hemmets lugna vrå...

Lilla hjärtat blev omskakad idag...!