I natt har det stormat. Det är nog många som har legat vakna av stormvindar med skallrande rutor gissar jag. Vi har varit vakna här i alla fall. Vaknade av att lilla K stod på golvet och pep mitt i natten. Inte för att hon ville gå ut utan för att hon var rädd och orolig. Hon brukar aldrig vakna så annars om hon inte har ont i magen. I går kväll somnade hon på soffan och så vaknade hon av oljud från stormen. Lilla gumman... Jag fick ta upp henne i sängen och sen låg vi där och höll om varandra. Då kändes allt helt plötsligt mycket bättre och hon somnade om så skönt. På morgonpromenaden var det inte skönt ska jag säga. Storm är inget vidare sa Katrina. När jag skulle gå till jobbet ville hon följa med mig. Hon markerade helt klart att hon inte ville vara ensam idag. Annars säger hon ju inget när jag går. Nu skulle hon med det var helt tydligt. Så vi gick till dagis tidigt idag och Katrina sprang nöjt in till sköna soffan på direkten. Hon talar om hur hon vill ha det min lilla sköna fröken.

Hon vet vad hon vill...