Så har vi klarat av nyårsaftonens stora elände. Katrina tyckte att det var obehagligt men klarade kvällen bra. Amos däremot var alldeles förstörd hela kvällen. Lilla Bell verkade tämligen oberörd. Amos har nog väldigt känsliga öron. Det smärtar i öronen när det smattrar och smäller. Den lilla kloka killen låg inne i kojan när vi tvåbenta åt nyårssupén. Katrina låg utanför kojan på sin bädd och lilla Bell under bordet med huvudet nära Katrina på bädden. Alla tre ville ju självklart vara där vi andra i flocken höll till. Senare, när oljudet tilltog, så gick Amos in i badrummet. Han låg där inne i mörkret ända till halv två på natten. Vi kunde då gå ut, Katrina, Amos och jag. Amos hade inte kissat sedan klockan tre. Det låste sig helt och hållet för honom. Han var så lycklig när han hade kissat och gick med kopplet i munnen hela vägen hem igen. Han somnade sedan direkt på kökssoffan och Katrina somnade i kojan. Under eftermiddagen och kvällen kände Katrina helt klart av att Amos var rädd. Hon slöt så tydligt upp vid honom och hjälpte honom att klara situationen. Det är fantastiskt att se. Min lilla skatt som nu också är bekväm med att Bell är här. Lilla Bell som är så stor men ändå liten. Hon är så gullig och leker själv med alla sakerna i leksakslådan när de andra två är så tråkiga och bara ligger och sover.
Idag har vi kunnat vara ute som vanligt men det märks här på både Amos och Katrina att de är lite dagen efter. Det tar på krafterna att fira nyår...

Alla tre samlade; Amos i kojan, Katrina på bädden och Bell under bordet...