Idag har det varit blå himmel och sol. Detta fick jag uppleva från mitt fönster på jobbet. Det kändes annorlunda och hoppfullt. Brukar gå hem tillsammans med en kollega för vi bor åt samma håll. Vi kunde idag konstatera att det gick ovanligt fort att ta sig fram. Man har ju hasat så sakteliga fram på hal mark nu ett tag. Nu ser vi fram emot den ljusa tiden. När jag kom hem var det dock svart ute. Vi tog i alla fall en kvällsrunda i det lite snabbare tempot Katrina och jag. Skönt att kunna ta det långa benet före för en gång skull. Det är stjärnklart i kväll och lite kyligt men det känns tydligt att vi är på väg åt rätt håll.
Katrina har varit lite missnöjd här nu en stund. Jag vet inte riktigt vad hon vill. Mat har hon fått, ute har vi varit och umgås gör vi så jag undrar vad det kan vara. Benet hon har passar inte damen. Hon vill helst ha en annan sort men det blir det inget av med idag. Vi får se om hon finner sig om en stund. Man kan ju inte vara på topphumör jämt.

Mörkt men hoppfullt...