Ringde morfar på vägen hem. Han hade precis vinkat av Katrina som hade gått hem tillsammans med mormor. Morfar berättade att Katrina pratar och pratar hela tiden. De ligger tillsammans i sängen och myser och då "pratar" hon hela tiden. Inte missnöjt på något sätt utan mer för att förmedla synpunkter av olika slag menar morfar. Hon älskar att ligga sådär och kela och prata. Då har hon en massa läten för sig. Hon kråmar sig och slår med framtassarna och grejar. Sådär har hon det på dagis. Mormor och Katrina har gått långpromenad också. Så hon har fått lite av varje.
Katrina är glad för sin mat men äter inte alltid nödvändigtvis upp precis allt på en gång. Idag har hon varit extra hungrig. Hon slukade maten i morse och likadant nu på kvällen. Ibland är matlusten lite större helt enkelt. Det är skönt att hon äter. Verkar vara jobbigt med de som bara tittar i skålen och går. Hör av andra att det kan vara lite si och så med ätandet på en del håll. Från början ville Katrina att jag skulle vara i närheten när hon åt. Det där upphörde efter några månader. Det var väl en trygghetsgrej gissar jag. 
I morgon ska jag arbeta´hemifrån så då behöver inte Katrina gå till dagis. Och det passar bra tyckte mormor, för hon har minsann annat för sig i morgon, pensionär som hon är.
Den pratglada ligger förresten nu i min säng och snarkar så det verkar slutpratat för idag...

Snarkar...