Tänk vad bra det går att vara två! Det är så skoj att iaktta dem i olika situationer. Katrina har visat att hon visst kan hoppa in i bilen själv. Inspirerad av Scilla som hoppar in i bilen lätt som en plätt varje gång. Inte varje gång hoppar lilla K själv. Det beror på...Fast vadå hon kan i alla fall och det har hon visat med ett rejält skutt och det först också. Tjejerna är nu "synkade" när det kommer till inkomster och utgifter vilket är väldigt praktiskt. Bådas magar mår bra och det är jag väldigt glad för med tanke på att lilla K var dålig innan och att Scilla nu har bytt foder till samma som Katrina. Maten äter de bredvid varandra från varsin skål. Lilla K är snabb och äter upp först. Sen håller hon ett vakande öga på Scillas skål ifall "sölkorven" glömmer något. Jag håller också ett vakande öga kan jag säga eftersom Katrina inte tar något extra för att i ett obevakat ögonblick äta av Scillas mat. Om jag är i närheten rör hon inget. Det små tuggbenen som lilla K för länge sedan har ratat duger nu helt plötsligt så bra så. Ska hon ha så ska jag ha...
Fram till för ett par dagar sedan har pricipen "kissar du där så ska jag också kissa där" gällt för Scillas del. Det har ändrats nu. Nu sätter hon sig var det passar. Tänker på lilla Katrina som första tiden knappt vågade kissa utan att titta sig omkring. Hon kände sig inte trygg i omgivningen. Det där släppte efter ett tag men det var besvärligt för henne minns jag. Det är väl nån revirgrej det där tänker jag.
Scilla är mycket, med betoning på mycket, kanininriktad och räknar just nu alla kaninerna i vårt närområde. Hon har koll på alla ställen som vi någon gång har träffat en kanin på. Det är många kan jag säga så hon har att göra. Katrina var också kanininriktad tidigare men hon har i stort sett släppt detta då vi har resonerat om det där utifrån att "de bor här precis som vi". Scilla har inte riktigt lyssnat på det örat ännu...
Annars är Scilla även väldigt intresserad av mig och kommer gärna för att kolla vad jag gör och få en stunds kel. De har varit ensamma ett par timmar idag då jag var uppe på sjukhuset hos pappa. De var överlyckliga när jag kom hem men det verkar som att det har gått bra här hemma. Skönt att ha tid att ensamträna på detta sättet i lugn och ro nu när jag är ledig. Katrina utgör nog en stor trygghet här tror jag. Min lilla vackra tjej! Hon har så stor integritet och fnyser när det inte passar men sedan kan hon släppa loss i världens glädjeyl och studsa runt när hon gillar läget. Hon är så gullig när hon glädjeylar! Det är så härligt med henne när hon visar sin glädje. Scilla är som ett litet gosedjur. Glad och mjuk hela tiden. Så luktar hon så gott också lilla blåknoppen.
Just nu kör jag en avmaskning på Scilla. Man ska göra det några veckor efter ankomst till Sverige. Hon är avmaskad på irland inför avresa och sedan gör man det en gång till här. I morgon tänker jag åka ut till veterinären och ta en vikt på tjejerna. Spännande att se hur stor skillnad det är när vi har samma våg som mått. Jag tror inte skillnaden är så stor som det ser ut.

Kaniner i sikte...



Min svarta skönhet...



Mattegris...