Bloggeriet fortsätter nu för min del med en lite ny visuell inramning. Tack kära lilla Emelie! http://www.smellofnature.blogg.se
De lediga dagarna med mina tjejer har rullat på här som tåget. Tänk att det redan är tio dagar sedan första mötet i Arboga. I torsdags morse var det första morgonen som Scilla och lilla K var riktigt glada för att se varandra när de vaknade. Katrina har inga problem längre när Scilla närmar sig hennes plats. Jag tänker att jag själv inte heller skulle bli så förtjust om någon främmande gubbe eller kärring skulle komma och sätta sig på min strandfilt. Nog skulle man morra lite. Eller hur?
Scilla har nu fått ett eget fästinghalsband från www.evashundhalsband.se Svarta bärnstenar med blåa pärlor emellan. Mycket fint till Scillas vita päls! Inga nya fästingar har satt sig på lilla blåstjärna sedan sist. Någon har jag plockat bort från pälsen när vi hade varit ute på långpromenad i torsdags med kompisarna Theo och Judith och deras matte och husse. Vi gick en härlig skogsrunda med efterföljande lek i  nya hagen.
Tjejerna har nu varit i hagen flera gånger. Det är verkligen toppen att ha denna plats. Nu kan de också vara med varandra på ett helt annat sätt. Det är så kul att se hur deras relation växer fram. Annars är Scilla väldigt orienterad på mig precis som Katrina var i början. Jag har en liten följeslagare vart jag går. Hon är verkligen så gullig så det är inte sant. Katrina kommer också i ett annat ljus och jag måste säga att hon är en sådan ljuvlig personlighet. Hon tar för sig och kräver sin plats men är samtidigt så generös mot den lilla. Ja just det. Jag kallar henne för den lilla fastän hon är större. Hon är mindre på andra sätt helt enkelt. Fast när det åskade härom natten så var det lilla K om var räddast. Då gick hon och kröp ihop på mattan bredvid Scillas bädd. Scilla reagerar inte alls lika mycket som Katrina på yttre händelser som motorcyklar, grejer som fladdrar och låter och sådant. Däremot är hon mycket känsligare för om jag tar i henne för hastigt eller ska göra något med henne. Då skriker Scilla. Vi övar på detta nu. Kel och gos däremot är inga problem. Scilla kan ligga i knät och kela hela tiden om hon får. Hon missar aldrig en chans att krypa upp nära intill i TV-soffan. Hon är som ett litet gosedjur min lilla blåknopp. Allra roligast är det på morgonen här nu. Då hälsar de så sött på varandra. Lilla K ylar av glädje och de springer om varandra här och är så glada för att vi har vaknat och ska gå ut på morgonpromenad. Då gör det inget att det är tidig morgon. Tvärt om! Det är så trevligt att gå på tidig promenad med mina två glada tjejer.

Allra första mötet...


Nu går det bra...


Bus i hagen...


Min lilla...


Gos vid TV:n...


Tjejer på morgonpromenad...