Morfar...
I morse så hände det ofrånkomliga. Morfar har kämpat färdigt och har lämnat oss. Vi är alla så ledsna. Jag känner med stor tacksamhet och kärlek att jag verkligen har haft en pappa som på alla sätt har funnits där för mig i alla år och att Joel har fått växa upp och ha sin älskade morfar så nära. Morfar har ju inte bara varit morfar åt Joel utan även åt våra fyrbenta. Flora och Amos fick finnas här nära tillsammans med morfar i många år. Katrina fick även hon ta del av morfars kärlek och omsorg från det hon kom till oss förra sommaren. Alla har de varit så glada för morfar. Även lilla Scilla blev hjärtligt emottagen av honom för några veckor sedan. Det var viktigt för honom att få säga att även hon var välkommen. För sådan var han morfar. Alla var välkomna!
Morfar som vi gärna minns honom...
En mkt fin bild Margaretha, detta är givetvis tungt för er alla men d e som du skrivit som rubrik här "d blir inte alltid som man tänkt sig men d kan bli bra ändå" Tänker på er alla :)
My thoughts are with you
Bilden är så fin! Har precis fångat din fina pappa, omtänksam, tänkande och självklar i sitt sätt att vara. Ni är så lika, både till sätt och utseende! Är så glad att ha dig till vän och att ha fått känna din pappa!
Ett väldigt fint kort av din pappa! Så sorgligt det känns! Jag tänker på er!
Kram
Åhh Margaretha.
Va jobbigt för er, även om det var väntat så blir allt så defenitivt.
Underbart att ändå kunna minnas sin pappa och morfar så.
Var rädda om varandra och prata mycket om pappa och morfar så kommer han att vara med er för evigt.
Jag upplevde tiden efter min mors bortgång som lite av en berg och dalbana, så många minnen, så mycket skratt och så många tårar.
Många varma kramar härifrån.
Margaretha, Så sorgligt att din pappa har gått bort. Jag tänker på dig och dina nära. Ta väl vara på dig
Kram från Annika
Livet blir inte alltid som man tänkt sig! Så fint du skriver om din pappa och så stolt han måste varit över dig & Joel.Du får titta på bilden av din far och komma ihåg alla fina minnen när saknaden blir för stor./aktp
-Mitt liv som matte är en blogg om mig, en matte i den vackra staden Karlskrona, som en vårdag 2010 bestämde mig för att adoptera en greyhound från Irland. Första mötet med greyhoundflickan Katrina var på Arlanda den 12:e juli 2010. Då blev jag hennes matte och hon min lilla skatt.. Under hösten 2010 började jag tänka tanken att Katrina borde få en fyrbent kompis. Så var den processen igång och efter nyår så började jag titta på greyhounds som då var aktuella för adoption genom NeverNeverland, som är den svenska djurrättsorganisation ,som jag har adopterat Katrina genom. Scilla kom till Sverige, 12:maj 2011 , precis 10 månader efter Katrinas ankomst. Scilla fick bo i bästa jourhemmet fram till den 2:a juni då jag hade möjlighet att hämta henne. Nu är jag dubbelmatte. Du som vill är välkommen att följa med i min blogg om mitt vardagliga matteliv tillsammans med mina båda irländska prinsessor..