Helgen har passerat i en himla fart och nu har måndagen snart gått också. Det är ruggigt vad det går undan. Det gjorde det igår också. Gick undan alltså. Vi var på fotbollsplanen så lilla fröken fick släppa loss ordentligt. Rolf som stod beredd med kameran fick det svettigt och lyckades få några bra bilder men ingen då hon kom i full fart framifrån. Det är som att skjuta en björn. Man har bara en chans...Det är något helt otroligt vad snabbt det går när hon rusar till. Det är en explosion och sedan full fart i några varv. Det gäller att hänga med i svängarna med kameran. Sedan är det hela över och hon småspringer, nosar runt och kommer och vill kela. Katrina är nöjd och glad med dessa rus. Man ser på henne hur hon trivs med att få rasa runt i full speed. Nästa gång är det utlovat ännu bättre bilder och en liten filmsnutt. Kanske kan det bli en bild på mig också när jag klättrar över staketet till fotbollsplanen som ju ligger på ett inhägnat låst ställe. Har förstått att det finns ett visst intresse av detta moment när jag hänger där och dinglar på stängslet. Vi får se om jag bjuder på detta ögonblick.  

Vårrus...!


Sprall...!


Kom till matte...!


Kel...


Snygg va...?


Mattes älskling...